Del 25

Senaste:

Efter tio minuter såg jag henne och hennes mamma komma gående.

”Hej Wille” sa Ida och gav mig en kram.

”Hej Ida” sa jag. Hon och hennes mamma tog deras väskor.

”Jag kan ta din väska också Ida, så tar ja en taxi till hotellet, så kan ni två göra något” sa Idas mamma.

”Okej, ring mig ifall det är något, hejdå” sa Ida och vi två gick ut.


Idas perspektiv:

Jag och Wille hade gått runt i London ett tag, nu satt vi på ett litet och mysigt café. Jag och Wille hade varit kompisar sen vi var typ fyra, alltså ungefär tio år. Han hade alltid varit vid min sid när jag var lite mobbad i fyran och femman. Och skulle jag vara ärlig så började jag nog gilla honom lite, men det hade jag ju såklart inte sagt, jag menar, han gillar nog bara mig som kompis. Min mobil plingade och jag ryckte till. Jag var så djupt inne mina tankar… Jag hade fått ett sms från Morgan, min storebror. Han, pappa och min lillasyster var kvar i Sverige.

”Hej syrran, allt bra? Hörde av mamma att du inte tyckte om att flyga, haha ;)”

Jag ryste till när jag tänkte på flyget. Jag hatade verkligen att flyga, så jag hade suttit och hållt hårt i mammas hand nästan hela vägen.

”Hej brorsan, jodå det är väl bra. Men jag längtar verkligen INTE till flygresan hem :S”

”Vem sms:ar du med?” frågade Wille nyfiket.

”Morgan” svarade jag. ”Ska vi gå?”

”Visst” sa han och vi båda reste oss upp. Vi gick ut och började gå långsamt på Londons gator. Vi kom till en park. Vi satte oss i gräset och lutade oss mot ett träd. Vi satt och pratade om allt möjligt tills min mobil ringde. Jag kollade och såg att det var mamma.

”Hej mamma”

”Hej gumman, du? Jag tänkte att vi skulle äta på resturang ikväll, så du kanske vill komma till hotellet och duscha och lite så innan?”

”Ja, jag kommer, hejdå” sa jag och klickade. ”Jag måste gå till hotellet nu, men vi kan ju göra något kul imorgon”

”Okej, du kan ju ringa mig när du vaknat eller något” sa Wille och jag nickade. Vi reste oss upp och jag gav Wille en kram.

”Hejdå, ses” sa jag.

”Japp, hejdå” sa Wille och jag började gå mot hotellet som jag hade sett låg typ fem minuter härifrån.

 

Amandas perspektiv:

Klockan var halv sex och jag hade precis kommit hem. Wille öppnade dörren och kom in.

”Hur har din dag varit med Ida?” frågade jag.

”Bra” svarade han och gick in i hans och mammas rum. Jag gick upp för trappan och in på mitt rum. Min mobil ringde och jag svarade utan att orka titta vem det var.

”Hej det är Amanda”

”Hi, it’s Harry”

”Oh, Hi Harry!”

”We can’t talk on Skype today because we have a concert, and we should go in like seven minutes”

“Okey, good luck then”

“haha, thanks. But I heard from Niall that you met a fan in yesterday” sa Harry och jag kom på att jag och Niall hade sms:at innan idag och att jag nog hade nämnt det.

”Haha, yes. I think she was twelve or something, and she was so cute” Jag hörde Louis röst I bakgrunden som sa att de skulle åka nu.

“I’ll need to go now, but we can talk tomorrow”

“yes, love you”

“Love you too sweetheart, bye”

“Bye” sa jag och klickade. Jag kände hur trött jag var, det hade varit fullt upp på cafét idag. Jag satte mobilen i laddaren sen gick jag ner igen. Jag hade lovat att göra mat idag så det fick bli hamburgare.

En halvtimme senare satt vi alla ute på altanen och åt hamburgare.

”Gud vad gott, kan du inte laga mat lite oftare?” frågade Jacob.

”Bara för att du ska få slippa eller?” sa jag retsamt och han bara skakade på huvudet åt mig.

”Men seriöst, du lagar jätte god mat” sa Andreas som försökte vara lite seriös.

”Jag har väl fått det från mamma” sa jag och log lite mot mamma. Redan när jag var fem år hade jag hjälpt mamma med maten, och när jag var tio lagade jag maten på onsdagarna med lite hjälp av mamma. Och jag älskade verkligen att stå i köket och laga mat, även fast jag inte gjorde det så ofta längre. När alla ätit upp tog jag och Andreas in disken och satte den i diskmaskinen.

”Vill du titta på film nu?” frågade han och jag nickade.

”Vilken?” frågade jag.

”Har du sett Ghost Ship?” undrade han.

”Nä. Tror inte det. Är det en skräckfilm?” frågade jag.

”Ja, typ” svarade han och log lite retsamt mot mig.

”Jag vet inte riktigt ifall jag har lust att titta på nån skräckfilm” sa jag lite tveksamt.

”Snälla?! Jacob vill typ aldrig och jag tror inte att Wille vill heller…” sa han och gjorde puppy eyes.

”Okej då, men då får jag välja en film som vi ska se på imorgon” sa jag och han nickade.

”Visst, kom nu” sa han och vi gick upp för trappan och in på hans rum. Jag slängde mig på hans säng medans han satte in filmen.

”Vänta lite, jag ska bara byta om till One Piece” sa jag och sprang in till mitt rum. Jag tog den första som jag såg, vilket var den lila som låg slängd på golvet. Jag tog av mig mina kläder och tog sen på mig ett vitt linne och min One Piece, och gick sedan in till Andreas igen. Han hade lagt sig i sängen och jag la mig bredvid honom. Han var nog den person i min släkt som jag stod närmast, förutom mamma och Wille. Han satte igång filmen och jag satt med en kudde i händerna, beredd på att gömma ansiktet så fort det blev läskigt.

 

En och en halv timme senare var filmen slut och jag satt och gäspade stort även fast klockan bara var nio.

”Jag ska nog gå och lägga mig nu, jag har inte sovit tillräckligt länge de senaste dagarna” sa jag och reste mig upp.

”Okej, god natt” sa Andreas och gav mig en god natt kram. Jag gick in i badrummet och låste om mig. Jag klev in i duschen och duschade snabbt. En kvart senare stod jag i underkläder och fönade håret. Jag gjorde en snabb inbakad fläta och tog min tandborste. Jag tog på tandkräm och började att borsta tänderna. Jag spottade i handfatet och tvättade bort sminket. Sen gick jag in på mitt rum och tog på mig en stor t-shirt. Jag la mig ner i sängen och somnade direkt.


Sorry för jätte dålig uppdatering, men jag har varit med kompisar typ hela tiden... Men jag ska försöka skärpa mig, och ska bara säga en sak, snart kommer det lite drama :) Och Hanna, du kommer in i nästa del ;)

Kram
//Amanda

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0