Förlåt och Hejdå :'(

hejhej! Nu har det ju typ varit väldigt länge sedan jag skrev senast, och jag har bestämt mig för att avsluta bloggen. Jag känner inte riktigt att jag varken ork eller insperation. Det har hänt så mycket i mitt liv just nu, så jag skriver typ aldrig, och då tar det flera månader innan en ny del kommer upp. Men en tjej som jag känner lite ville ta över novellen. Hon har startat en ny blogg; www.myonednovell.webblogg.se . Hon kommer ta min novell och lägga upp den där, fast ändra den lite, och sen kommer hon fortsätta på den :), för en liten stund sedan la hon upp del 4. Gå jätte gärna in där och läs! Hon är jätte duktig på att skriva och kommer nog också att börja på en novell om antingen Larry, Niam, Ziall, Nouis, Narry, Zouis eller någon annan så småningom ;)
Jag kommer ha kvar denna bloggen för att ifall jag om ett tag vill börja igen, så börjar jag på en ny novell men lägger upp den här.
 
Hoppas ni har det bra nu på sommarlovet och får mycket sol och bad <3
Så hejdå, kanske ses igen X) //Amanda

Del 28

Jag vaknade av att min mobil började ringa. Jag kollade snabbt vem det var innan jag svarade. Det var Malin.

”Hej det är Amanda” svarade jag.

”Hej, det är Molly. Jo det är så att jag måste sälja cafét på grund av lite privata skäl, och de som ska köpa det vill inte ha någon som jobbar bara över sommaren…” sa Molly lite ledsamt.

”Okej… Men när säljer du det då?” frågade jag.

”På fredag, men jag måste tömma cafét på alla möbler och sånt imorgon.” svarade hon.

”Jag kan hjälpa dig med det ifall du vill?” frågade jag.

”Det skulle vara jätte snällt, men vi kan prata mer sen när du kommer idag, detta blir ju tyvärr din sista dag” sa hon.

”Det gör egentligen inte så mycket, eller, det är ju synd att du måste sälja det, men det hände ju lite mer i London än vad jag trodde när jag bestämde mig för att bo här över sommaren…” sa jag och hon skrattade lite lätt.

”Det var kul att höra att du tycker att det är okej, men nu måste jag lägga på, första kunden för dagen kommer nu, ses senare, hejdå”

”Hejdå” sa jag och la på. Jag kollade på klockan på mobilen, 7.10. Jag la mig ner igen och somnade snabbt om.

 

”AMANDAAAA!!! FRUKOOOOST” skrek Andreas nerifrån. Jag suckade och reste mig upp. Evelina låg fortfarande och sov. Jag böjde mig ner och skakade försiktigt om henne, men hon ville inte vakna. Jag suckade, igen, jag visste egentligen att det inte går att väcka henne så. Jag drog av henne täcket och kastade det i min säng. Sen tände jag lampan och blev själv lite bländad av det starka ljuset.

”Kan jag inte få sova lite till” mumlade Evelina.

”Nej! Gå upp nu och duscha, och sen kan vi äta frukost och sen kan jag berätta en sak för dig” sa jag och hon satte sig snabbt upp.

”Vadå för nå´t” frågade hon nyfiket.

”Det får du se sen” svarade jag och hon reste sig suckandes upp. ”Du kan ta duschen i Jacobs badrum så tar jag den i mitt och Andreas”

”Okej då” sa hon och letade fram sitt badlakan i sin ena väska. Jag tog rena underkläder från garderoben och gick sedan in i badrummet och in i duschen.

 

Evelinas perspektiv:

Jag tog mitt badlakan, rena underkläder, en kort sommarklänning och tunna tights, sen gick jag in i Jacobs badrum. När jag hade stängt och låst dörren kom jag på att jag glömt att ta med mig shamppo med mera in i badrummet. Jag låste upp igen och gick och hämtade de. Jag stängde och låste dörren igen och ställde in det i duschen. Jag klädde snabbt av mig och klev in i duschen. Jag piggnade sakta till och började ta schampoo i mitt gyllenbruna hår. Det var spikrakt, och jag skulle mycket hellre vilja ha det som Amandas, lite vågigt. Efter att jag duschat klart torkade jag mig och tog på mig mina underkläder. Jag satte i handduken i håret och tog sedan på mig min klänning och tightsen. Jag tog mina kläder jag sovit i och gick in på Amandas rum. Jag hörde att hon fortfarande duschade, jag var mycket snabbare än henne. Jag såg hennes hårfön ligga på bordet så jag satte i kontakten och började föna mitt hår. När det var torrt gjorde jag en inbakad fläta och satte mig på sängen med Amandas laptop medans jag väntade på att hon skulle duscha klart. Jag skrev in hennes lösenord och klickade på internet. Jag loggad in på twitter och tittade igenom m in timeline. Sen loggade jag in på min blogg och läste igenom alla nya kommentarer på det senaste inlägget, många hade frågat om ja inte kunde ha en twitcam snart. Jag började skriva ett nytt inlägg som handlade lite om att jag var i London nu mm. Jag skrev även att jag kunde ha en twitcam ikväll klockan nio. Amanda kom in i rummet och tittade på datorn vad jag gjorde.

”Hur många är det egentligen som följer din blogg?” frågade hon medans hon tog fram en tunika och tights från garderoben.

”Runt 15 till 20 tusen” svarade jag. Det kändes rätt så overkligt egentligen, att lilla jag från Lund har en blogg som så många läser. Jag lägger ofta upp recept eftersom jag älskar att laga mat, jag skriver lite om vad jag gör och om mitt liv, men jag vill inte skriva för mycket, man vet ju liksom inte vem som läser den. Jag brukar ha twitcam minst en gång i månaden, och då brukar jag ha runt 10 000 viewers. På twitter kom jag för några dagar sen, över tjugotusen followers. Men Amanda skulle säkert många fler ifall hon skaffade twitter. Men hon är lite osäker på ifall hon vill ha det eller inte, men jag kan nog övertyga henne om att skaffa det.

”Jag är klar nu, ska vi gå ner och äta frukost nu?” sa Amanda och jag nickade. Jag loggade ut från min blogg och från twitter sen la jag hennes dator på skrivbordet och vi gick ner. Andreas, Jacob och Wille satt redan och åt. Amanda satte sig ner mittemot Jacob och jag satte mig på stolen bredvid henne mittemot Andreas. Wille satt på kanten mellan mig och Andreas. Han och Viktoria skulle ju åka hem till Sverige idag.

 

Andreas perspektiv:

Jag satt och tittade lite på Evelina, hon var sjukt snygg. Hon hade den perfekta kroppen och hennes ögon var så fina…, Andreas skärp dig! Amanda sa ju innan att hon har en pojkvän. Men ändå, hon är så fin.

”Eller vad säger du Andreas?” hörde jag Amanda säga och jag tittade frågande på henne.

”Va?” frågade jag förvirrat.

”Jo, vi pratade om att gå på bio imorgon kväll, du, jag, Evelina och Jacob” sa Amanda och skrattade åt mig.

”Ehm, ja visst, det blir bra” sa jag och reste mig upp och gick upp för trappan in på mitt rum.

 

Evelinas perspektiv:

Klockan var kvart i tre och Amanda hade gått för några minuter. Det kändes lite konstigt att vara hemma utan henne hos hennes släkt, men jag hade snabbt känt mig som hemma. Och detta var ju trots allt sista gången hon gick till cafét, hon hade berättat det för mig innan, så nu skulle vi ha ännu mer tid tillsammans. Jag saknade Adam lite, men hade pratat med honom lite. Jag hade även pratat lite snabbt med Theo. Han hade satt att han saknade mig och längtade tills jag kom hem. Jag loggade in på twitter och skrev en tweet.

London is so amazing, I really love it! Xx

 

Amandas perspektiv:

Jag kom till cafét som var smockfullt. Alla som brukade komma hade tydligen hört att det skulle säljas och kom en sista gång innan det bytte ägare. När jag klev in var det många som hälsade på mig och jag hälsade tillbaka. Jag gick till Malin som stod vid kassan och sa att jag kunde ta över. Hon log tacksamt mot mig och började istället duka av disk och torka av bord.

 

När klockan var sju var det inte lika många där längre, och det var dags för mig att sluta. Jag skulle åka direkt till flygplatsen för att säga hejdå till mamma och Wille. Jag sa hejdå till Malin och vi bestämde en tid som jag skulle komma imorgon oh hjälpa henne med att tömma cafét. Jag skyndade mig till bussen och en kvart senare var jag på flygplatsen. Jag ick in och såg direkt de andra. Jag gick fram till dem. Evelina, Wille och Jacob satt på en bänk, mamma och Bea stod upp och pratade om nånting och Andreas stod och höll på med sin mobil.

”Hej” sa jag och satte mig ner bredvid Jacob på bänken. Lite efter det kom Ida och hennes mamma gående och Wille reste sig genast upp och gav Ida en kram. Jag tittade lite på dem, även fast Wille påstod att de bara var vänner, så kunde jag se att han gillade henne och var rätt säker på att hon gillade honom också. Det dröjer nog inte många veckor innan de är tillsammans, haha.



Här är den tjugoåttonde deln ;) Vad tycker ni? Förresten, tycker ni att jag ska börja med att lägga till bilder igen?


Jag skulle gärna vilja veta vad ni tycker, så vi säger så här: Minst en kommentar till nästa?

Ha det bra //Amanda

Del 27

Senaste:

Jag tog en av hennes väskor och vi började gå mot utgången. Utanför satt Jacob och väntade i hans bil. Jag öppnade bagageluckan och vi la i båda väskorna. Sen öppnade vi varsin bildörr och hoppade in i baksätet. Äntligen fick jag träffa min bästa kompis igen. Vi skulle ha så kul nu när hon var här.



”Jaha, vad ska vi göra nu då?” frågade jag efter att vi burit upp hennes väskor på mitt rum och bäddat madrassen vi lagt bredvid min säng.

”Vet inte, shoppa?” frågade Evelina och jag nickade. Här ska det shoppas loss! Vi båda bytte om till shorts och linne och sen gick vi ut. Vi tog bussen in till centrum och började gå i lite olika affärer. Vi gick in på H&M och hittade varsin klänning. De var korta och nästan likadana, det enda som skiljde på dem var att hennes var cerise rosa och min var mönstrad. Vi betalade i kassan och gick sedan ut.

”Kan vi inte gå till Victoria’s secret? Jag behöver lite nya underkläder” frågade Evelina.

”Visst” sa jag och vi började gå mot Victoria’s secret.

 

Tre timmar senare hade vi händerna fulla av påsar och bestämde oss för att åka hem. Jag undrade lite hur jag skulle få plats med allt det jag köpt här i London när jag skulle åka hem i slutet av sommarlovet… Vi klev på den proppfulla bussen och hoppade sen av och gick sista biten hem. När vi klev in genom dörren möttes vi av Jacob som verkade vara på väg ut.

”Vart ska du?” frågade jag och han tittade upp från sina skor som han höll på att knyta.

”Jag ska bara hem till en kompis” sa han lite snabbt.

”Okej..?” sa jag och han gick ut genom dörren. Andreas kom ut i hallen och låtsades bli chockad när han såg alla våra påsar.

”Hur mycket kläder har ni köpt egentligen..?” frågade han och skrattade lite åt oss.

”Inte för mycket i alla fall” sa jag.

”Nänä, förresten det är jag som är Andreas” sa han och vände sig mot Evelina och log lite.

”Evelina” sa hon och log lite tillbaka. Jag och Evelina gick upp på mitt rum med våra påsar.

”Är du hungrig? Jag tror jag håller på att svälta ihjäl” stönade Evelina och höll sig för magen. Jag kollade på mobilen och såg att klockan faktiskt var snart halv tre, och jag hade bara ätit frukost vid nio idag.

”Ja, jag också. Jag har inte ätit sedan nio” sa jag.

”Men jag har faktiskt inte ätit sen fem…” sa hon och jag kom på att hon hade gått upp tidigt för att åka med flyget.

”Då kanske det är bäst att gå och laga mat” sa jag och skrattade lite. Vi gick nerför trappan och in i köket. Som tur var så hade Bea lagat mat innan och sparat till oss, så det enda vi behövde göra var att värma det i mikron. Vi tog upp varsin stor portion och satte in den ena tallriken i mikron.

 

Vi åt upp väldigt snabbt men blev i alla fall mätta.

”Jaha, ska vi gå ut och sola lite nu då?” frågade jag och Evelina nickade.

”Ja, jag måste verkligen jobba lite på min solbränna” sa hon och suckade lite lätt. Vi satte in tallrikarna, besticken och glasen i diskmaskinen och sen gick vi upp på mitt rum och bytte om till bikinis. När vi kom upp kom jag att tänka på att det nu bara var fem dagar tills Harry och de andra skulle komma hem. Jag satte upp mitt hår i en knut och tog min mobil och hörlurar. Evelina gjorde likadant och sen gick vi ner och la oss i varsin solstol. Båda satte in sina hörlurar i öronen och satte på musik. Hon lyssnade säkert på Justin Bieber som vanligt. Själv visste jag inte riktigt vad jag skulle lyssna på, men jag satte sedan på Everything About You och log lite för mig själv när jag hörde killarnas röster. Tänk att lilla jag från Sverige hade fått lära känna dem, och dessutom var tillsammans med Harry.


Sorry för typ jätte kort del, men jag orkade verkligen inte skriva nu. Och eftersom jag ska bort tors-lör så kan jag inte skriva mer förräns på söndag, och då tänkte jag att det kanske var bättre att ni fick en kort del idag än ingen alls?

Had der bra!!

//Amanda


Del 26

Senaste:

En och en halv timme senare var filmen slut och jag satt och gäspade stort även fast klockan bara var nio.

”Jag ska nog gå och lägga mig nu, jag har inte sovit tillräckligt länge de senaste dagarna” sa jag och reste mig upp.

”Okej, god natt” sa Andreas och gav mig en god natt kram. Jag gick in i badrummet och låste om mig. Jag klev in i duschen och duschade snabbt. En kvart senare stod jag i underkläder och fönade håret. Jag gjorde en snabb inbakad fläta och tog min tandborste. Jag tog på tandkräm och började att borsta tänderna. Jag spottade i handfatet och tvättade bort sminket. Sen gick jag in på mitt rum och tog på mig en stor t-shirt. Jag la mig ner i sängen och somnade direkt.




Evelinas perspektiv:

Jag vaknade av att någon skakade om mig lite lätt. Jag öppnade sakta ögonen och såg Adams underbara ansikte.

”Godmorron babe” sa han och böjde sig ner mot mig och gav mig en kyss. Jag besvarade kyssen och sen reste han sig upp. Jag satte mig långsamt upp i sängen och gäspade. Blicken for iväg mot klockan som satt på min vägg, bredvid en affisch på Justin Bieber. Den visade halv tolv. Idag skulle jag packa det absolut sista, eller, handbagaget skulle jag ju packa imorgon. Jag ställde mig upp och tog på mig min One Piece med USA:s flagga. Adam tog på sig en t-shirt och ett par mjukisbyxor och sen gick vi ner i köket för att äta frukost. Mamma och pappa var och jobbade, min storebror Jonathan var säkert hos en kompis och Elina och Linus var på dagis, de var mina småsyskon som är tvillingar. Jag tog fram lite mackor, smör och ost med mera. Jag och Adam satte oss ner mittemot varandra och började äta. Idag hade vi varit ett par i fem dagar, inte så länge alltså.

”Vad ska du göra när jag åker till London i två veckor?” frågade jag  lite nyfiket.

”Jag ska väl hänga lite med Axel och Anton. Och sen kommer jag ju prata med dig i telefonen en del” sa han och blinkade med ena ögat.

”Haha, aww, du är för gullig du” sa jag och log mot honom.

”Jag vet” sa han stolt och vi båda börja skratta.

 

Jag suckade när jag kom på att mina solglasögon var hemma hos Adam. Jag måste  verkligen ha dem med mig! Adam hade gått för typ tjugo minuter sen och klockan var tio i nio. Jag tog upp min mobil och letade upp hans nummer. Jag tryckte på ring och väntade några signaler innan han svarade.

”Hej, saknar du mig redan?” frågade han och skrattade lite lätt.

”Självklart, men du?”

”Ja?”

”Jag har glömt mina solglasögon hemma hos dig och jag måste ha dem med mig till London!” sa jag.

”Haha, okej, vänta lite” sa han ”Japp, här är dem” sa han efter någon minut.

”Bra, kan du ta med dig dem när du kommer till flygplatsen imorgon?” frågade jag.

”Självklart, när var det nu som flyget gick?” frågade han och jag skrattade lite åt honom. Ibland var han bara liiite glömsk…

”Jag sa ju det innan du gick, och imorse, och igår kväll och i…”

”Jaja, men när var det då då?” avbröt han mig.

”8.11”

”Okej, var det verkligen så tidigt?” frågade han fundersamt.

”Ja” suckade jag.

”Så när ska du vara på flygplatsen?” frågade han och jag tänkte efter lite.

”Lite efter sex tror jag” sa jag och hörde hur han suckade djupt.

”Såååå tidigt? Men jaja, jag kommer då då” sa han och jag log lite.

”Hejdå, ses imorgon, och glöm inte bort tiden!” sa jag.

”Nejdå, hejdå” sa han och jag la på.

 

Nästa dag:

”Hejdå Adam, jag kommer sakna dig” sa jag och gick fram till Adam. Jag gav honom en lång kram och kände hur en tår rann nerför kinden.

”Hejdå, jag kommer sakna dig också, men det är ju bara två veckor” sa han och torkade bort tåren.

”Ja, två långa veckor” sa jag tyst. Jag gav honom en kyss och sen gick jag bort mot min familj som stod där. Jag av alla varsin kram och sa hejdå. Dem skulle jag absolut inte sakna lika mycket som Adam, tvärtemot så skulle det vara skönt att komma bort från mammas eviga tjatande, pappas cigaretter och mina bröders bråk. Fast min yngsta lillebror, Theo, skulle jag nog sakna lite. Han är bara fyra och vi är väldigt tajta.

”Gå inte Evelina!” utbrast han med tårarna rinnandes längs kinderna. Jag gick tillbaks till honom och böjde mig ner. Jag gav honom en till kram och han klängde sig fast på mig.

”Det är bara två veckor, tiden kommer gå snabbt. Innan du vet ordet så är jag hemma igen” s jag och tog försiktigt bort hans små armar som kramade mig hårt. Jag vände mig om och började gå mot säkerhetskontrollen. Jag vände mig om och vinkade lite mot dem. Snart skulle jag sitta på planet mot London och Amanda. Gud vad jag har saknat henne!

 

Jag letade upp min plats på flyget och satte mig där. Jag satt mot ett fönster vilket jag tyckte att det var bra. Jag älskade att se ut när man flög. Jag satt och tittade ut på flygplatsen genom det lilla fönstret och såg i ögonvrån att en tjej i min ålder satte sig bredvid mig. Jag vände huvudet mot henne.

”Hej” sa hon och log lite mot mig.

”Hej” sa jag och log tillbaka.

”Jag heter Hannah, vad heter du?” frågade hon.

”Evelina” svarade jag. Hannah hade brunt axelkort hår, och hade solbränd hy, alltså brun, inte röd... Vi började prata lite men jag övergick snabbt till att sätta på flygplansläget på min iPhone, sätta i hörlurarna och spela upp Justin Biebers Boyfriend.

 

Amandas perspektiv:

Jag satt på flygplatsen och väntade på att Evelinas flyg skulle landa, det var ungefär tio minuter kvar nu. Efter tjugo minuter såg jag henne komma gående med två stora väskor och hennes stora handväska. Jag reste mig upp från bänken jag satt på och sprang snabbt fram till henne. Hon släppte sina väskor och vi kramade om varandra hårt.

”Gud vad jag har saknat dig” sa jag och log mot henne.

”Jag har saknat dig med, men ta nu en av mina väskor så vi kommer bort från flygplatsen, jag är nu redo för att se London” sa hon och jag skrattade lite. Jag tog en av hennes väskor och vi började gå mot utgången. Utanför satt Jacob och väntade i hans bil. Jag öppnade bagageluckan och vi la i båda väskorna. Sen öppnade vi varsin bildörr och hoppade in i baksätet. Äntligen fick jag träffa min bästa kompis igen. Vi skulle ha så kul nu när hon var här.


Sorry för att det tagit sån lång tid, men jag har haft ett jobbigt kemi prov att plugga till... Jag gillar inte prov, man måste plugga så mycket... Men, här är det iaf. Inte lika bra som det blev första gången, men detta får duga ;)
Jag ska försöka skriva en del imorgon, annars kommer det på torsdag ;)

Ha det bra :)
//Amanda

AAHHH!!!

Jag hade äntligen skrivit klart delen, som för övrig blev väldigt lång, men sen helt plötsligt fick min dator damp och hela försvann eftersom jag inte hunnit spara... Ska börja om nu, men kommer inte bli klar nu ikväll, men får hoppas att jag hinner imorgon ;) Jag ska vara bortrest hela helgen och har inte tid att skriva då :(

Ahhh!!! Jag vill bara till Stockholm nu asså, varför bor jag så långt ifrån..? :(

Ha det bra ;)
//Amanda

MYCKET läxor och prov -.-

Jag försöker verkligen skriva så fort jag kan, men nu drunknar jag typ i läxor och prov... Och när jag idag trodde att jag var klar med allt pluggandet så kom jag ihåg att jag hade matte läxa till i morgon, så då var det bara att sätta sig ner och börja räkna -.- Men i morgon hoppas jag att jag kommer ha lite mer tid och att delen kanske blir lite längre än vanligt eftersom jag har haft jätte dålig uppdatering på sistone. Låter det bra? ;)

Ha det bra! :D
//Amanda


Del 25

Senaste:

Efter tio minuter såg jag henne och hennes mamma komma gående.

”Hej Wille” sa Ida och gav mig en kram.

”Hej Ida” sa jag. Hon och hennes mamma tog deras väskor.

”Jag kan ta din väska också Ida, så tar ja en taxi till hotellet, så kan ni två göra något” sa Idas mamma.

”Okej, ring mig ifall det är något, hejdå” sa Ida och vi två gick ut.


Idas perspektiv:

Jag och Wille hade gått runt i London ett tag, nu satt vi på ett litet och mysigt café. Jag och Wille hade varit kompisar sen vi var typ fyra, alltså ungefär tio år. Han hade alltid varit vid min sid när jag var lite mobbad i fyran och femman. Och skulle jag vara ärlig så började jag nog gilla honom lite, men det hade jag ju såklart inte sagt, jag menar, han gillar nog bara mig som kompis. Min mobil plingade och jag ryckte till. Jag var så djupt inne mina tankar… Jag hade fått ett sms från Morgan, min storebror. Han, pappa och min lillasyster var kvar i Sverige.

”Hej syrran, allt bra? Hörde av mamma att du inte tyckte om att flyga, haha ;)”

Jag ryste till när jag tänkte på flyget. Jag hatade verkligen att flyga, så jag hade suttit och hållt hårt i mammas hand nästan hela vägen.

”Hej brorsan, jodå det är väl bra. Men jag längtar verkligen INTE till flygresan hem :S”

”Vem sms:ar du med?” frågade Wille nyfiket.

”Morgan” svarade jag. ”Ska vi gå?”

”Visst” sa han och vi båda reste oss upp. Vi gick ut och började gå långsamt på Londons gator. Vi kom till en park. Vi satte oss i gräset och lutade oss mot ett träd. Vi satt och pratade om allt möjligt tills min mobil ringde. Jag kollade och såg att det var mamma.

”Hej mamma”

”Hej gumman, du? Jag tänkte att vi skulle äta på resturang ikväll, så du kanske vill komma till hotellet och duscha och lite så innan?”

”Ja, jag kommer, hejdå” sa jag och klickade. ”Jag måste gå till hotellet nu, men vi kan ju göra något kul imorgon”

”Okej, du kan ju ringa mig när du vaknat eller något” sa Wille och jag nickade. Vi reste oss upp och jag gav Wille en kram.

”Hejdå, ses” sa jag.

”Japp, hejdå” sa Wille och jag började gå mot hotellet som jag hade sett låg typ fem minuter härifrån.

 

Amandas perspektiv:

Klockan var halv sex och jag hade precis kommit hem. Wille öppnade dörren och kom in.

”Hur har din dag varit med Ida?” frågade jag.

”Bra” svarade han och gick in i hans och mammas rum. Jag gick upp för trappan och in på mitt rum. Min mobil ringde och jag svarade utan att orka titta vem det var.

”Hej det är Amanda”

”Hi, it’s Harry”

”Oh, Hi Harry!”

”We can’t talk on Skype today because we have a concert, and we should go in like seven minutes”

“Okey, good luck then”

“haha, thanks. But I heard from Niall that you met a fan in yesterday” sa Harry och jag kom på att jag och Niall hade sms:at innan idag och att jag nog hade nämnt det.

”Haha, yes. I think she was twelve or something, and she was so cute” Jag hörde Louis röst I bakgrunden som sa att de skulle åka nu.

“I’ll need to go now, but we can talk tomorrow”

“yes, love you”

“Love you too sweetheart, bye”

“Bye” sa jag och klickade. Jag kände hur trött jag var, det hade varit fullt upp på cafét idag. Jag satte mobilen i laddaren sen gick jag ner igen. Jag hade lovat att göra mat idag så det fick bli hamburgare.

En halvtimme senare satt vi alla ute på altanen och åt hamburgare.

”Gud vad gott, kan du inte laga mat lite oftare?” frågade Jacob.

”Bara för att du ska få slippa eller?” sa jag retsamt och han bara skakade på huvudet åt mig.

”Men seriöst, du lagar jätte god mat” sa Andreas som försökte vara lite seriös.

”Jag har väl fått det från mamma” sa jag och log lite mot mamma. Redan när jag var fem år hade jag hjälpt mamma med maten, och när jag var tio lagade jag maten på onsdagarna med lite hjälp av mamma. Och jag älskade verkligen att stå i köket och laga mat, även fast jag inte gjorde det så ofta längre. När alla ätit upp tog jag och Andreas in disken och satte den i diskmaskinen.

”Vill du titta på film nu?” frågade han och jag nickade.

”Vilken?” frågade jag.

”Har du sett Ghost Ship?” undrade han.

”Nä. Tror inte det. Är det en skräckfilm?” frågade jag.

”Ja, typ” svarade han och log lite retsamt mot mig.

”Jag vet inte riktigt ifall jag har lust att titta på nån skräckfilm” sa jag lite tveksamt.

”Snälla?! Jacob vill typ aldrig och jag tror inte att Wille vill heller…” sa han och gjorde puppy eyes.

”Okej då, men då får jag välja en film som vi ska se på imorgon” sa jag och han nickade.

”Visst, kom nu” sa han och vi gick upp för trappan och in på hans rum. Jag slängde mig på hans säng medans han satte in filmen.

”Vänta lite, jag ska bara byta om till One Piece” sa jag och sprang in till mitt rum. Jag tog den första som jag såg, vilket var den lila som låg slängd på golvet. Jag tog av mig mina kläder och tog sen på mig ett vitt linne och min One Piece, och gick sedan in till Andreas igen. Han hade lagt sig i sängen och jag la mig bredvid honom. Han var nog den person i min släkt som jag stod närmast, förutom mamma och Wille. Han satte igång filmen och jag satt med en kudde i händerna, beredd på att gömma ansiktet så fort det blev läskigt.

 

En och en halv timme senare var filmen slut och jag satt och gäspade stort även fast klockan bara var nio.

”Jag ska nog gå och lägga mig nu, jag har inte sovit tillräckligt länge de senaste dagarna” sa jag och reste mig upp.

”Okej, god natt” sa Andreas och gav mig en god natt kram. Jag gick in i badrummet och låste om mig. Jag klev in i duschen och duschade snabbt. En kvart senare stod jag i underkläder och fönade håret. Jag gjorde en snabb inbakad fläta och tog min tandborste. Jag tog på tandkräm och började att borsta tänderna. Jag spottade i handfatet och tvättade bort sminket. Sen gick jag in på mitt rum och tog på mig en stor t-shirt. Jag la mig ner i sängen och somnade direkt.


Sorry för jätte dålig uppdatering, men jag har varit med kompisar typ hela tiden... Men jag ska försöka skärpa mig, och ska bara säga en sak, snart kommer det lite drama :) Och Hanna, du kommer in i nästa del ;)

Kram
//Amanda

Del 24

Senast:

”I think we had to go home now and sleep. We must go up very early tomorrow” sa Liam och han och killarna reste sig upp och började gå mot hallen. Jag och Molly gick efter dem. De tog på sig sina skor och gav oss varsin kram. Liam kom och kramade mig först, sen Zayn. När Zayn kramade Molly såg jag att han viskade något i hennes öra och att hon nickade och log. Niall kom fram till mig och kramade mig hårt.

”I’ll miss you” viskade han.

”I’ll miss you too” svarade jag och log mot honom. Louis kom fram och gav mig en hård kram han också.

”Don’t miss me to much” skämtade han och jag skrattade lite åt honom.

”I’ll not miss you” sa jag och han gjorde en ledsen min. ”Just kidding”. Jag gav honom en till kram och gick bort till Harry. Jag kramade om honom hårt. Tio dagar utan att få se Harry. Tio dagar. Jag ställde mig på tå och gav honom en kyss. Jag kände tårarna men höll dem inne.

”I’ll miss you so much!” viskade jag och kramade honom igen.

”I’ll miss you too, but we should talk on Skype every day” sa han och jag log lite svagt mot honom. Han gav mig en till kyss innan han och killarna gick ut genom dörren och gick bort till Louis bil. Alla vände sig om och vinkade, och jag och Molly vinkade tillbaka. De satte sig i bilen och körde iväg. Jag stängde dörren och kände min mobil börja vibrera i fickan.



Jag tog upp mobilen och såg att det var Evelina som ringde.

”Heej Evelina!” sa jag glatt.

”Heej Amanda! Vet du vad?” frågade hon med en glad röst.

”Nä..?” sa jag nyfiket.

”Jag och Adam är tillsammans nu!” skrek hon glatt i telefonen och jag log.

”Grattis!” sa jag.

”Tack! Men du, nu är det ju bara fyra dagar kvar tills jag kommer!” sa hon.

”Ja, och jag längtar så, men du får absolut inte glömma godiset!” sa jag.

”Haha, nejdå, det är redan nerpackat” skrattade Evelina.

”Bra” sa jag och skrattade lite.

”Men du, Adam kommer snart, så jag måste fixa lite. Jag ringer dig på fredag, hejdå” sa hon och klickade mig. Jag la tillbaka mobilen i fickan och gick ut i köket. Jag och Andreas plockade undan disken och sen gick vi och satte oss i soffan. Mollys föräldrar hade ringt och hon hade gått hem. Wille satt och gäspade stort, och efter en liten stund hade det smittat av sig på oss andra tre också.

 

Två dagar senare (torsdag)

Mamma hade kommit hem från sjukhuset igår och jag och Wille hade haft en rolig dag tillsammans. Klockan var lite efter fem och jag hade precis slutat jobba för idag. Jag gick bort mot busshållplatsen och väntade på att bussen skulle komma. Jag saknade Harry och de andra jättemycket, och ändå hade det bara gått typ två dagar… Men jag hade pratat med alla på skype lite igår och i morse. Bussen kom och jag klev på den. Jag satte mig ganska långt bak i den nästan fulla bussen. Jag satte i mina hörlurar i min iPhone och gick in på spotify. Jag gick in på min spellista som heter Ed, och klickade på The A Team. Jag älskade verkligen den låten. Jag satt och tittade ut genom fönstret medan jag lyssnade. Jag kände att någon knackade mig på axlen, så jag tog ur hörlurarna ur öronen och vände mig om. Där stod en tjej som var runt tolv år.

”Can I get your autograph? I really love your song voice and I think that you’re a very good dancer” frågade hon lite blygt. Min autograf?

”Ehm… Sure” sa jag lite osäkert. Hon sträckte fram en penna och en bok och jag tog emot det.

”Whats your name?” frågade jag.

”Lissy, I’m a fan” svarade hon och log lite blygt mot mig. Ett fan? Av mig? Oj… Jag log tillbaka och började skriva. A massive hug to Lissy, my first fan. It was nice to meet you Xx Och sen skrev jag mitt namn. Jag gav tillbaks boken och hon log stort mot mig.

”Can I have a photo too?” frågade hon och jag nickade. Lissy satte sig bredvid mig och tog fram en kamera. Jag log in i kameran när hon tog ett foto på oss. Hon reste på sig igen.

”Thank you so much, I really love you” sa hon och jag log mot henne.

”Thanks” sa jag.

”Have you twitter?” frågade hon och jag skakade på huvudet.

”But if you get it sometimes, can you follow me?” frågade hon.

“Yeah, sure. Whats your name there?” frågade jag ch hon skrev ner det på en sida i sin bok och rev ut den, sen gav hon den till mig. Jag vek ihop den och stoppade ner den i min väska. Jag gav henne en kram och gick av bussen.

Jag öppnade dörren till huset och tog av mig skorna. Jag gick in till mamma som låg och vilade.

”Hej mamma, hur mår du?” frågade jag och satte mig på sängkanten.

”Rätt så bra, lite trött bara” sa hon och log lite mot mig. ”Men jag och Wille åker hem på söndag som vi skulle, för läkaren har sagt att det är bra att jag får komma hem helt”

”Okej, men kommer du klara av att flyga då?” frågade jag lite oroligt.

”Jadå, det är inga problem, det tar ju inte så lång tid, och jag mår mycket bättre” svarade hon och jag reste mig upp.

”Okej, vad bra” sa jag och gick upp på mitt rum. Jag satte igång min dator och satte mig med den i sängen. Jag loggade in på skype och hoppades på att killarna var ledig nu så jag kunde prata med dem. Louis var inloggad så jag testade att ringa honom. Han svarade nästan direkt.

 

”Hi Amanda, how are you?”

“Hi Louis, I’m fine, and you?”

Fine”

“Where’s the other”

“Niall and Zayn is outside in the pool and Liam and Harry are out buying pizza.”

 

Vi pratade några minuter till, och sen kom Niall och Zayn in. Jag pratade lite med dem också. Men jag hann inte prata med Liam och Harry, för de hade inte kommit hem när jag skulle äta.

 

”Bye guys, you can call later tonight if you can”

“Yes, Bye Amanda”

 

Jag gick ner och ut på altanen. De andra satt redan vid bordet. Jag satte mig ner på den lediga stolen, mellan Jacob och Andy.

”Så vad har du gjort idag då?” frågade Andy mig. Jag tittade på honom och skrattade. Han visste egentligen att jag inte gjort något annat än att jobba.

”Jobbat, och du då?” frågade jag även fats jag redan visste vad han hade gjort. Han hade bara varit hemma hela dagen och badat i poolen.

Efter maten gick jag och Andreas in på hans rum för att kolla på en film. Jacob och Wille ville titta på en komedi, men det ville inte Andreas och jag, så därför skulle vi titta på en annan film i hans rum. Vi valde Scream 4, som egentligen inte är så läskig, bara äcklig… Efter en halvtimme hörde jag att någon ringde mig på Skype. Jag sprang snabbt in på mitt rum och såg att det var Harry som ringde. Jag satte mig ner i sängen med datorn i knät och tryckte på svara. Webcamen gick igång, och jag såg Harry, Niall och Louis. Vi pratade lite om allt möjligt, och sen berättade jag om mitt fan på bussen.

”Haha, so you gonna get Twitter now?” frågade Louis och skrattade.

“I don’t know…” svarade jag.

”I think you should have it” sa Harry och log.

“Maybe, but I have to go now, Andy and I are watching a movie”

“Okey, bye Amanda, we miss you” sa Niall och log.

“Bye, I miss you guys too, but it’s only eight days left now” sa jag.

“Yeah, bye. Love you” sa Harry och gjorde en slängkyss mot kameran.

”I love you too” sa jag och gjorde en slängkyss också.

”I love you too” sa Louis med en tillgjord röst medans han blinkade med ena ögat. Harry slog till honom lite på armen och jag skrattade.

”Bye” sa jag och stängde av. Sen gick jag in till Andreas rum igen. Han hade pausat filmen och satt med mobilen och spelade något spel.

”Så nu kan vi fortsätta titta” sa jag och han la undan mobilen.

 

Willes perspektiv:

Komedin som jag och Jacob hade tittat på var slut, och jag gick in i det rummet som jag och mamma delade. Imorgon skulle Ida komma, och jag längtade lite efter henne. Fast vi var ju  bara vänner. Min mobil plingade till och jag tog upp den. Ett sms från Ida.

”Hej :) Flyget landar imorgon 11.48, bara så att du vet ;) Du kan väl komma dit, så kan vi kanske hitta på något då?”

Jag skrev snabbt in ett svar.

Okej, jag kommer till flygplatsen då, ses imorgon :)”

Imorgon skulle jag äntligen träffa henne. Och vi skulle faktiskt med samma flyg hem på söndag också.

 

Jag vaknade och kollade på klockan. Den var halv elva. Jag var nära på att somna om när jag kom på att jag skulle åka med bussen till flygplatsen om lite mer än en timme. Jag reste mig snabbt ur sängen och gick in i badrummet. Jag tog en snabb dusch, och tog sen på mig ett par beiga shorts och en vit t-shirt. Jag gick till köket för att äta frukost. Amanda satt redan där och åt.

”Ska du göra något speciellt idag?” frågade hon nr jag höll på att bre min macka.

”Jag ska träffa Ida, hon kommer ju till London idag” svarade jag.

”Just det, det sa du ju innan. Ha det så kul, jag måste sticka nu. Jag ska hem till Molly, ses sen” sa hon och reste sig upp.

”Okej, hejdå” sa jag och började äta på min macka. När den var uppäten, gick jag in i badrummet för att borsta tänderna och fixa håret lite.

 

Bussen stannade och jag klev av. Om fem minuter skulle Idas plan landa. Jag gick in på flyplatsen och väntade. Efter tio minuter såg jag henne och hennes mamma komma gående.

”Hej Wille” sa Ida och gav mig en kram.

”Hej Ida” sa jag. Hon och hennes mamma tog deras väskor.

”Jag kan ta din väska också Ida, så tar ja en taxi till hotellet, så kan ni två göra något” sa Idas mamma.

”Okej, ring mig ifall det är något, hejdå” sa Ida och vi två gick ut.


Hade tänkt att bli klar med delen igår, men jag var hemma hos en killkomis med några andra kopisar och tittade på film från klockan fyra till tolv... Och idag har jag varit ute med mina syskon i det fina vädret... Menmen, här är det iaf, hope you like it ;)
Jag vill gärna ha nån kommentar, så att jag vet vad ni tycker?

//Amanda

Länk

Här är en länk till en superbra blogg som jag absolut tycker att ni ska besöka :)
http://onednovell.blogg.se/

!!!

Förlåt x 1000! Jag vet inte vad som hände, men helt plötsligt hade jag ingen tid alls att skriva! Men idag är jag ju ledig från skolan och imorgon också så jag ska försöka skriva så mycket jag kan :) Hoppas ni förstår ;)

//Amanda

Del 23

Senaste:

Mamma gäspade lite och snart sov hon. Vi bestämde oss för att åka hem. Harry halvsatt på en stol utanför och sov. Vad söt han var när han sov! Jag gick fram till honom och skakade om honom lite lätt. Han vaknade och log mot mig. Jag böjde mig fram och gav honom en snabb kyss och sen reste vi oss upp. Vi gick ut till Beas bil och satte oss, men eftersom vi var sex stycken så satte jag mig i Harrys knä. Wille satt bredvid oss och Andreas bredvid honom. Jacob satt bredvid Bea där framme. Harry började prata lite med Wille och Wille var lite bly i början, men efter ett tag satt de och pratade på. Jacob vände sig om och gav mig en blick som betydde att jag skulle komma ihåg att berätta för Wille sen. Jag nickade lite svagt och han log mot mig. Usch, jag som nästan hade glömt det… Jag tittade på Willes glada ansikte och hoppades på att han inte skulle bli allt för sur eller arg på mig.


Vi klev ur bilen och gick in i huset. Bea gick in i sitt sovrum för att sova även fast klocka inte alls var mycket, hon hade haft en jobbig dag idag på jobbet. Andreas, Jacob och Harry gick ut på altanen och satte sig i solstolarna och började snacka lite.

”Wille, kan jag få prata med dig?” frågade jag Wille och han nickade. Vi gick in i tv rummet och satte oss i soffan.

”Ehm.. Joo, det är såhär att jag inte alls var på sjukhuset för att min kompis var skadad, utan jag var hos… hos Harry och Louis. De ska åka iväg imorgon och vara borta i tio dagar, så jag ville verkligen träffa dem ikväll. Förlåt, jag vet att det var dumt” sa jag tyst och tittade på Wille.

”Det gör inget, jag förstår dig. Eller, jag gillar inte att du ljög för mig, men jag förstår att du ville träffa killarna innan de skulle iväg” svarade Wille och log mot mig.

”Är du säker? För jag vill att du berättar precis vad du tycker, och imorgon jobbar jag ju inte eftersom det är onsdag, så då kan vi ha en filmdag ifall du vill? Och hälsa på mamma förstås.” sa jag.

”Helt säker, och det låter bra med en filmdag imorgon, vi kan ha Harry Potter-maraton som vi hade den gången båda var sjuka.” sa Wille och jag skrattade lite.

”Du och dina Harry Potter filmer, men visst, det blir bra” sa jag och gav honom en kram. ”Men säg till ifall det är något”

”Okej” sa han och vi gick ut till de andra killarna.

”Molly and the other guys comes to us soon” sa Jacob och jag nickade.

“Okey, det är väl okej för dig Wille?” frågade jag Wille och han nickade. Fem minuter senare kom Molly och resten av killarna. Vi gick in för att titta på en film. Vi valde en komedi, och satte igång den. Jag satt nära Harry och lutade mitt huvud mot hans axel. Han la sin arm runt mina axlar. Imorgon skulle de åka, och jag skulle inte få se dem på tio dagar. Tio dagar. Inte så länge egentligen, det kommer ju bli värre när mitt sommarlov tar slut och jag måste åka tillbaka till Sverige… Nej! Tänk inte på det nu Amanda, det är fortfarande många dagar kvar. Mitt i filmen började min mage kurra jätte mycket. Jag kom på att jag inte ätit något, eftersom jag åkt till sjukhuset innan vi hunnit äta. Louis, som satt på andra sidan om mig, tittade på mig och skrattade.

”I think someone is a little bit hungry” sa han.

“Is it someone else who is hungry?” frågade jag.

“I am” svarade Jacob, och Andreas och Wille nickade instämmande. De hade ju också varit på sjukhuset.

”Then I go and cook some food” sa jag och reste mig upp. Jag gick ut i köket och Harry följde efter.

”You don’t need to help me, you can look at the movie” sa jag och log mot honom.

“No, I wanna help you” sa han och vi började göra pannkakor.

 

Vi hade gjort måna pannkakor, och nu satt alla i köket och åt. Även fast Molly och de andra ätit innan, så åt de också lite, speciellt Niall…

”I think we had to go home now and sleep. We must go up very early tomorrow” sa Liam och han och killarna reste sig upp och började gå mot hallen. Jag och Molly gick efter dem. De tog på sig sina skor och gav oss varsin kram. Liam kom och kramade mig först, sen Zayn. När Zayn kramade Molly såg jag att han viskade något i hennes öra och att hon nickade och log. Niall kom fram till mig och kramade mig hårt.

”I’ll miss you” viskade han.

”I’ll miss you too” svarade jag och log mot honom. Louis kom fram och gav mig en hård kram han också.

”Don’t miss me to much” skämtade han och jag skrattade lite åt honom.

”I’ll not miss you” sa jag och han gjorde en ledsen min. ”Just kidding”. Jag gav honom en till kram och gick bort till Harry. Jag kramade om honom hårt. Tio dagar utan att få se Harry. Tio dagar. Jag ställde mig på tå och gav honom en kyss. Jag kände tårarna men höll dem inne.

”I’ll miss you so much!” viskade jag och kramade honom igen.

”I’ll miss you too, but we should talk on Skype every day” sa han och jag log lite svagt mot honom. Han gav mig en till kyss innan han och killarna gick ut genom dörren och gick bort till Louis bil. Alla vände sig om och vinkade, och jag och Molly vinkade tillbaka. De satte sig i bilen och körde iväg. Jag stängde dörren och kände min mobil börja vibrera i fickan.



Denna delen blev nog rätt så tråkig och inte så lång... Men nästa del kommer att komma idag också :)

/Amanda

Frisk igen :)

Hej :) Nu är jag äntligen frisk igen :), men jag har smittat Melissa... :( Det är därför det inte kommit någon del på några dagar... Men nu håller jag på med del 23 :) Den tävlingen som Melissa startade var det tre stycken som var med (fast alla tre skickade mejl till mig istället), så jag har valt en. Det blev Hanna Ekdahl :) Du kommer snart vara med ;)
Del 23 kommer ut någon gång nu idag, och förhoppningsvis så hinner jag skriva en till del idag, men det är inte säkert för jag ska på bio med mina kompisar senare idag :)

/Amanda

Förlåt, förlåt, förlåt!!! :(

Förlåt, förlåt, förlåt! Delen kommer inte förren imorgon, för jag har inte haft tid att skriva idag :( När jag kom hem från skolan skulle jag först plugga till spanska provet, göra lite andra läxor och öva på en redovisning jag ska ha imorgon(!) :( Sen ringde min mamma och sa att jag skulle städa mitt rum *suck* och dammsuga hela ovanvåningen, så då gjorde jag det. sen efter det så åt jag och nu pluggar jag på spanskan igen, och har verkligen inte tid att skriva :(
/Melissa


Tävling typ

I nästnästa del så kommer det en ny person. Amanda sa att jag skulle få välja hur hon skulle se ut och hennes personlighet mm. Men jag kommer verkligen inte på något, så jag tänkte att kanske någon av er skulle vilja vara med? Så det blir typ en liten tävling. Jag säger inte vilken roll det är, bara att det inte är någon dålig iaf ;) Så skriv en kommentar om vad du heter, hur du ser ut, vilken personlighet du har osv. Sen väljer jag ut en i övermoron på kvällen, ifall det finns flera kommentarer alltså...
Idag har jag skrivit ungefär en tredjedel av delen, och imorgon skriver jag resten. Nu ska jag plugga inför ett spanska prov jag har snart -.-
Amanda mår tyvärr inte bättre men hon hoppas (jag också) att hon blir frisk snart.
Min engelska är inte den bästa, så jag använder Google Translate ibland, och det är ju inte världens bästa precis... Så förlåt ifall det är lite konstigt ibland, men jag hoppas att ni förstår iaf ;)
/Melissa

Del 22

Senaste:


Amandas perspektiv:

När jag hörde vad läkaren sa blev jag helt chockad. Hade mamma bara en dag kvar att leva? Det kändes som om all luft åkte ur mig. Skulle jag inte längre ha någon mamma? Jag tänkte inte på några saker som var vi skulle bo sen osv, det ända jag kunde tänka på var att min mamma snart vara borta. Tårarna fanns där, men började inte rinna. Läkaren gick iväg och Jacob och Andreas kom fram till oss.

”Vad sa han?” frågade Andreas försiktigt.

”A-att ma-mam-ma ba-ba-ra  ha-har…” började Wille men kom inte längre innan han började gråta och jag kramade om honom medans mina tårar började komma.

”Mamma har bara en dag kvar” sa jag tyst och kände att Jacob och Andreas kramade om oss också. Bea kom in i korridoren med tårarna rinnande nerför kinderna, hon hade mött läkaren lite längre bort i korridoren och han hade berättat. Jag gick fram och gav henne lång kram. Efter en liten stund gick vi in i rummet. Mamma låg fortfarande bara där. Hon hade inte öppnat ögonen en enda gång på sjukhuset. Bara legat där, blek och kall. Jag gick fram och tog hennes ena hand.

”Jag älskar dig mamma!” viskade jag tyst. Tårarna hade slutat rinna, de fanns inga kvar, inte just nu i alla fall.

 

Vi hade suttit inne hos mamma i en kvart. Sen kände jag att jag inte bara kunde sitta där och titta på henne, jag var tvungen att gå ut för att få lite frisk luft. Ingen ville följa med mig så jag gick ut ensam. Jag satte mig ner på en bänk och bara stirrade tomt framför mig. Mobilen började vibrera i fickan, men jag brydde mig inte. Men när den ringt sju gånger tog jag upp den och svarade. Det var Harry.

”Hi” sa jag tyst.

”Hi Amanda, how are you?” frågade han.

“Not so good, mum have only one day left” sa jag och tårarna kom igen.

”Do you want that I come?” frågade han försiktigt.

“Sure, I’m outside the hospital” svarade jag och vi la på. Folk som gick förbi tittade konstigt på mig, men jag brydde mig inte. Efter tio minuter såg jag en bil som kom och stannade framför mig. Det var Louis som körde, och bredvid honom satt Harry. Harry gick snabbt ur bilen och Louis körde iväg igen. Jag gick snabbt fram till honom och han kramade mig. Jag lutade mitt huvud mot Harrys bröst och han höll om mig. Vi sa ingenting, utan stod bara där.

 

Willes perspektiv:

Jag tog tag i mammas kalla hand och tittade på henne. Vad skulle jag göra utan henne? Min mamma kommer dö. Varför? Varför just hon? Medan jag satt och tänkte kände jag hur hennes hand blev lite varmare. Fast det var nog bara för att jag höll i den. Amanda hade varit ute ett tag, men jag kände inte för att gå ut. Jag ville vara md mamma så mycket som möjligt. Även fast hon inte märker något… Jag kollade på mammas ansikte och tårarna kom igen. Varför? Varför just min mamma? Maskinerna började helt plötsligt pipa lite konstigt. Skulle hon dö nu? Men maskinerna började pipa vanligt och jag andades ut. Nej, just nu skulle ho… Vänta, vad var det där? Klämde mamma just till min hand? Jag tittade upp från hennes hand till hennes ansikte och såg att hon hade ögonen öppna.

”Mamma!” utbrast jag.

”Wille” sa hon med en väldigt hes röst och man såg att hon försökte sig på ett litet leende och jag log stort mot henne.

”Hur mår du?” frågade Bea och tårarna rann nerför hennes kinder, troligen var det glädjetårar.

”Ont… Trött” svarade hon fortfarande med väldigt hes röst.

”Vill du ha vatten?” frågade Bea och mamma nickade svagt. ”Jag går och hämtar vatten och en läkare”. Bea reste sig upp och gick iväg.

”Förresten, någon av er kanske ska gå ut och hämta Amanda” sa Bea innan hon gick ut ur rummet och Jacob nickade.

”Jag går och hämtar henne” sa Jacob och reste sig upp. Han gick ut ur rummet och bort genom korridoren.

 

Jacobs perspektiv:

Jag gick snabbt genom korridoren bort mot hissen och tryckte in knappen för entrén. När hissen äntligen var framme efter att ha stannat på två ställen för att andra också skulle ner, gick jag ut ur dörrarna. Jag såg genast Amanda, hon stod och kramade Harry, och jag gick fram till dem.

”Amanda, she have wake up!” sa jag till Amanda, jag sa det på engelska eftersom Harry var där också. Amanda släppte genast Harry och tog hans hand istället. Sen gick vi snabbt bort till hissen och Amanda suckade högt när det kom n gammal dam på andra våningen som skulle in i hissen, hon tog väldigt lång tid å sig. När hon äntligen var inne i hissen åkte den vidare uppåt och vi klev av på rätt våning. Harry satte sig på en stol utanför rummet medans jag och Amanda gick in till Viktoria. Viktoria höll på och dricka lite vatten och en läkare stod och tittade på alla maskiner och undersökte sedan Viktoria lite.

”Det är ett mirakel att hon vaknade upp, och som det ser ut nu så kommer hon att överleva. Jag vet inte riktigt vad som gjorde att hon blev friskare, men något var det i alla fall. Vi ska undersöka henne imorgon igen, och ifall hon inte blivit sämre så ska hon nog snart få åka hem” sa läkaren som var svensk.

”Vad bra, men kommer hon att bli helt återställd?” frågade mamma läkaren.

”Det vet jag inte än, det beror på hur hon mår imorgon” svarade läkaren och vi nickade.

 

Amandas perspektiv:

Jag kunde inte beskriva hur lycklig jag var, det gick verkligen inte. Läkaren gick ut ur rummet och jag gick fram till mamma och ställde mig vid sängkanten. Jag böjde mig försiktigt fram och gav henne en lätt kram.

”Jag älskar dig mamma” sa jag tyst och reste mig igen.

”Jag älskar dig också” svarade hon och log svagt mot mig. Mamma gäspade lite och snart sov hon. Vi bestämde oss för att åka hem. Harry halvsatt på en stol utanför och sov. Vad söt han var när han sov! Jag gick fram till honom och skakade om honom lite lätt. Han vaknade och log mot mig. Jag böjde mig fram och gav honom en snabb kyss och sen reste vi oss upp. Vi gick ut till Beas bil och satte oss, men eftersom vi var sex stycken så satte jag mig i Harrys knä. Wille satt bredvid oss och Andreas bredvid honom. Jacob satt bredvid Bea där framme. Harry började prata lite med Wille och Wille var lite bly i början, men efter ett tag satt de och pratade på. Jacob vände sig om och gav mig en blick som betydde att jag skulle komma ihåg att berätta för Wille sen. Jag nickade lite svagt och han log mot mig. Usch, jag som nästan hade glömt det… Jag tittade på Willes glada ansikte och hoppades på att han inte skulle bli allt för sur eller arg på mig.



Jaaa.. denna delen har då jag Melissa skrivit, vet inte ifall den blev så bra... Menmen... Imorgon ska jag börja på del 23, men kommer inte blir klar, så den kommer på tisdag :) Hoppas det duger, och kommentera gärna. Jag har sett att ni är snåla med kommentarerna, så kan ni inte börja kommentera lite, man blir så inspererad att skriva då :) Jag vet att Amanda blev jätte glad över de kommentarer som hon fått :)
/Melissa

RSS 2.0