Del 28
Jag vaknade av att min mobil började ringa. Jag kollade snabbt vem det var innan jag svarade. Det var Malin.
”Hej det är Amanda” svarade jag.
”Hej, det är Molly. Jo det är så att jag måste sälja cafét på grund av lite privata skäl, och de som ska köpa det vill inte ha någon som jobbar bara över sommaren…” sa Molly lite ledsamt.
”Okej… Men när säljer du det då?” frågade jag.
”På fredag, men jag måste tömma cafét på alla möbler och sånt imorgon.” svarade hon.
”Jag kan hjälpa dig med det ifall du vill?” frågade jag.
”Det skulle vara jätte snällt, men vi kan prata mer sen när du kommer idag, detta blir ju tyvärr din sista dag” sa hon.
”Det gör egentligen inte så mycket, eller, det är ju synd att du måste sälja det, men det hände ju lite mer i London än vad jag trodde när jag bestämde mig för att bo här över sommaren…” sa jag och hon skrattade lite lätt.
”Det var kul att höra att du tycker att det är okej, men nu måste jag lägga på, första kunden för dagen kommer nu, ses senare, hejdå”
”Hejdå” sa jag och la på. Jag kollade på klockan på mobilen, 7.10. Jag la mig ner igen och somnade snabbt om.
”AMANDAAAA!!! FRUKOOOOST” skrek Andreas nerifrån. Jag suckade och reste mig upp. Evelina låg fortfarande och sov. Jag böjde mig ner och skakade försiktigt om henne, men hon ville inte vakna. Jag suckade, igen, jag visste egentligen att det inte går att väcka henne så. Jag drog av henne täcket och kastade det i min säng. Sen tände jag lampan och blev själv lite bländad av det starka ljuset.
”Kan jag inte få sova lite till” mumlade Evelina.
”Nej! Gå upp nu och duscha, och sen kan vi äta frukost och sen kan jag berätta en sak för dig” sa jag och hon satte sig snabbt upp.
”Vadå för nå´t” frågade hon nyfiket.
”Det får du se sen” svarade jag och hon reste sig suckandes upp. ”Du kan ta duschen i Jacobs badrum så tar jag den i mitt och Andreas”
”Okej då” sa hon och letade fram sitt badlakan i sin ena väska. Jag tog rena underkläder från garderoben och gick sedan in i badrummet och in i duschen.
Evelinas perspektiv:
Jag tog mitt badlakan, rena underkläder, en kort sommarklänning och tunna tights, sen gick jag in i Jacobs badrum. När jag hade stängt och låst dörren kom jag på att jag glömt att ta med mig shamppo med mera in i badrummet. Jag låste upp igen och gick och hämtade de. Jag stängde och låste dörren igen och ställde in det i duschen. Jag klädde snabbt av mig och klev in i duschen. Jag piggnade sakta till och började ta schampoo i mitt gyllenbruna hår. Det var spikrakt, och jag skulle mycket hellre vilja ha det som Amandas, lite vågigt. Efter att jag duschat klart torkade jag mig och tog på mig mina underkläder. Jag satte i handduken i håret och tog sedan på mig min klänning och tightsen. Jag tog mina kläder jag sovit i och gick in på Amandas rum. Jag hörde att hon fortfarande duschade, jag var mycket snabbare än henne. Jag såg hennes hårfön ligga på bordet så jag satte i kontakten och började föna mitt hår. När det var torrt gjorde jag en inbakad fläta och satte mig på sängen med Amandas laptop medans jag väntade på att hon skulle duscha klart. Jag skrev in hennes lösenord och klickade på internet. Jag loggad in på twitter och tittade igenom m in timeline. Sen loggade jag in på min blogg och läste igenom alla nya kommentarer på det senaste inlägget, många hade frågat om ja inte kunde ha en twitcam snart. Jag började skriva ett nytt inlägg som handlade lite om att jag var i London nu mm. Jag skrev även att jag kunde ha en twitcam ikväll klockan nio. Amanda kom in i rummet och tittade på datorn vad jag gjorde.
”Hur många är det egentligen som följer din blogg?” frågade hon medans hon tog fram en tunika och tights från garderoben.
”Runt 15 till 20 tusen” svarade jag. Det kändes rätt så overkligt egentligen, att lilla jag från Lund har en blogg som så många läser. Jag lägger ofta upp recept eftersom jag älskar att laga mat, jag skriver lite om vad jag gör och om mitt liv, men jag vill inte skriva för mycket, man vet ju liksom inte vem som läser den. Jag brukar ha twitcam minst en gång i månaden, och då brukar jag ha runt 10 000 viewers. På twitter kom jag för några dagar sen, över tjugotusen followers. Men Amanda skulle säkert många fler ifall hon skaffade twitter. Men hon är lite osäker på ifall hon vill ha det eller inte, men jag kan nog övertyga henne om att skaffa det.
”Jag är klar nu, ska vi gå ner och äta frukost nu?” sa Amanda och jag nickade. Jag loggade ut från min blogg och från twitter sen la jag hennes dator på skrivbordet och vi gick ner. Andreas, Jacob och Wille satt redan och åt. Amanda satte sig ner mittemot Jacob och jag satte mig på stolen bredvid henne mittemot Andreas. Wille satt på kanten mellan mig och Andreas. Han och Viktoria skulle ju åka hem till Sverige idag.
Andreas perspektiv:
Jag satt och tittade lite på Evelina, hon var sjukt snygg. Hon hade den perfekta kroppen och hennes ögon var så fina…, Andreas skärp dig! Amanda sa ju innan att hon har en pojkvän. Men ändå, hon är så fin.
”Eller vad säger du Andreas?” hörde jag Amanda säga och jag tittade frågande på henne.
”Va?” frågade jag förvirrat.
”Jo, vi pratade om att gå på bio imorgon kväll, du, jag, Evelina och Jacob” sa Amanda och skrattade åt mig.
”Ehm, ja visst, det blir bra” sa jag och reste mig upp och gick upp för trappan in på mitt rum.
Evelinas perspektiv:
Klockan var kvart i tre och Amanda hade gått för några minuter. Det kändes lite konstigt att vara hemma utan henne hos hennes släkt, men jag hade snabbt känt mig som hemma. Och detta var ju trots allt sista gången hon gick till cafét, hon hade berättat det för mig innan, så nu skulle vi ha ännu mer tid tillsammans. Jag saknade Adam lite, men hade pratat med honom lite. Jag hade även pratat lite snabbt med Theo. Han hade satt att han saknade mig och längtade tills jag kom hem. Jag loggade in på twitter och skrev en tweet.
”London is so amazing, I really love it! Xx”
Amandas perspektiv:
Jag kom till cafét som var smockfullt. Alla som brukade komma hade tydligen hört att det skulle säljas och kom en sista gång innan det bytte ägare. När jag klev in var det många som hälsade på mig och jag hälsade tillbaka. Jag gick till Malin som stod vid kassan och sa att jag kunde ta över. Hon log tacksamt mot mig och började istället duka av disk och torka av bord.
När klockan var sju var det inte lika många där längre, och det var dags för mig att sluta. Jag skulle åka direkt till flygplatsen för att säga hejdå till mamma och Wille. Jag sa hejdå till Malin och vi bestämde en tid som jag skulle komma imorgon oh hjälpa henne med att tömma cafét. Jag skyndade mig till bussen och en kvart senare var jag på flygplatsen. Jag ick in och såg direkt de andra. Jag gick fram till dem. Evelina, Wille och Jacob satt på en bänk, mamma och Bea stod upp och pratade om nånting och Andreas stod och höll på med sin mobil.
”Hej” sa jag och satte mig ner bredvid Jacob på bänken. Lite efter det kom Ida och hennes mamma gående och Wille reste sig genast upp och gav Ida en kram. Jag tittade lite på dem, även fast Wille påstod att de bara var vänner, så kunde jag se att han gillade henne och var rätt säker på att hon gillade honom också. Det dröjer nog inte många veckor innan de är tillsammans, haha.
Här är den tjugoåttonde deln ;) Vad tycker ni? Förresten, tycker ni att jag ska börja med att lägga till bilder igen?
Jag skulle gärna vilja veta vad ni tycker, så vi säger så här: Minst en kommentar till nästa?
Ha det bra //Amanda
Del 27
Jag tog en av hennes väskor och vi började gå mot utgången. Utanför satt Jacob och väntade i hans bil. Jag öppnade bagageluckan och vi la i båda väskorna. Sen öppnade vi varsin bildörr och hoppade in i baksätet. Äntligen fick jag träffa min bästa kompis igen. Vi skulle ha så kul nu när hon var här.
”Jaha, vad ska vi göra nu då?” frågade jag efter att vi burit upp hennes väskor på mitt rum och bäddat madrassen vi lagt bredvid min säng.
”Vet inte, shoppa?” frågade Evelina och jag nickade. Här ska det shoppas loss! Vi båda bytte om till shorts och linne och sen gick vi ut. Vi tog bussen in till centrum och började gå i lite olika affärer. Vi gick in på H&M och hittade varsin klänning. De var korta och nästan likadana, det enda som skiljde på dem var att hennes var cerise rosa och min var mönstrad. Vi betalade i kassan och gick sedan ut.
”Kan vi inte gå till Victoria’s secret? Jag behöver lite nya underkläder” frågade Evelina.
”Visst” sa jag och vi började gå mot Victoria’s secret.
Tre timmar senare hade vi händerna fulla av påsar och bestämde oss för att åka hem. Jag undrade lite hur jag skulle få plats med allt det jag köpt här i London när jag skulle åka hem i slutet av sommarlovet… Vi klev på den proppfulla bussen och hoppade sen av och gick sista biten hem. När vi klev in genom dörren möttes vi av Jacob som verkade vara på väg ut.
”Vart ska du?” frågade jag och han tittade upp från sina skor som han höll på att knyta.
”Jag ska bara hem till en kompis” sa han lite snabbt.
”Okej..?” sa jag och han gick ut genom dörren. Andreas kom ut i hallen och låtsades bli chockad när han såg alla våra påsar.
”Hur mycket kläder har ni köpt egentligen..?” frågade han och skrattade lite åt oss.
”Inte för mycket i alla fall” sa jag.
”Nänä, förresten det är jag som är Andreas” sa han och vände sig mot Evelina och log lite.
”Evelina” sa hon och log lite tillbaka. Jag och Evelina gick upp på mitt rum med våra påsar.
”Är du hungrig? Jag tror jag håller på att svälta ihjäl” stönade Evelina och höll sig för magen. Jag kollade på mobilen och såg att klockan faktiskt var snart halv tre, och jag hade bara ätit frukost vid nio idag.
”Ja, jag också. Jag har inte ätit sedan nio” sa jag.
”Men jag har faktiskt inte ätit sen fem…” sa hon och jag kom på att hon hade gått upp tidigt för att åka med flyget.
”Då kanske det är bäst att gå och laga mat” sa jag och skrattade lite. Vi gick nerför trappan och in i köket. Som tur var så hade Bea lagat mat innan och sparat till oss, så det enda vi behövde göra var att värma det i mikron. Vi tog upp varsin stor portion och satte in den ena tallriken i mikron.
Vi åt upp väldigt snabbt men blev i alla fall mätta.
”Jaha, ska vi gå ut och sola lite nu då?” frågade jag och Evelina nickade.
”Ja, jag måste verkligen jobba lite på min solbränna” sa hon och suckade lite lätt. Vi satte in tallrikarna, besticken och glasen i diskmaskinen och sen gick vi upp på mitt rum och bytte om till bikinis. När vi kom upp kom jag att tänka på att det nu bara var fem dagar tills Harry och de andra skulle komma hem. Jag satte upp mitt hår i en knut och tog min mobil och hörlurar. Evelina gjorde likadant och sen gick vi ner och la oss i varsin solstol. Båda satte in sina hörlurar i öronen och satte på musik. Hon lyssnade säkert på Justin Bieber som vanligt. Själv visste jag inte riktigt vad jag skulle lyssna på, men jag satte sedan på Everything About You och log lite för mig själv när jag hörde killarnas röster. Tänk att lilla jag från Sverige hade fått lära känna dem, och dessutom var tillsammans med Harry.
Sorry för typ jätte kort del, men jag orkade verkligen inte skriva nu. Och eftersom jag ska bort tors-lör så kan jag inte skriva mer förräns på söndag, och då tänkte jag att det kanske var bättre att ni fick en kort del idag än ingen alls?
Had der bra!!
//Amanda
Del 26
Senaste:
En och en halv timme senare var filmen slut och jag satt och gäspade stort även fast klockan bara var nio.
”Jag ska nog gå och lägga mig nu, jag har inte sovit tillräckligt länge de senaste dagarna” sa jag och reste mig upp.
”Okej, god natt” sa Andreas och gav mig en god natt kram. Jag gick in i badrummet och låste om mig. Jag klev in i duschen och duschade snabbt. En kvart senare stod jag i underkläder och fönade håret. Jag gjorde en snabb inbakad fläta och tog min tandborste. Jag tog på tandkräm och började att borsta tänderna. Jag spottade i handfatet och tvättade bort sminket. Sen gick jag in på mitt rum och tog på mig en stor t-shirt. Jag la mig ner i sängen och somnade direkt.
Evelinas perspektiv:
Jag vaknade av att någon skakade om mig lite lätt. Jag öppnade sakta ögonen och såg Adams underbara ansikte.
”Godmorron babe” sa han och böjde sig ner mot mig och gav mig en kyss. Jag besvarade kyssen och sen reste han sig upp. Jag satte mig långsamt upp i sängen och gäspade. Blicken for iväg mot klockan som satt på min vägg, bredvid en affisch på Justin Bieber. Den visade halv tolv. Idag skulle jag packa det absolut sista, eller, handbagaget skulle jag ju packa imorgon. Jag ställde mig upp och tog på mig min One Piece med USA:s flagga. Adam tog på sig en t-shirt och ett par mjukisbyxor och sen gick vi ner i köket för att äta frukost. Mamma och pappa var och jobbade, min storebror Jonathan var säkert hos en kompis och Elina och Linus var på dagis, de var mina småsyskon som är tvillingar. Jag tog fram lite mackor, smör och ost med mera. Jag och Adam satte oss ner mittemot varandra och började äta. Idag hade vi varit ett par i fem dagar, inte så länge alltså.
”Vad ska du göra när jag åker till London i två veckor?” frågade jag lite nyfiket.
”Jag ska väl hänga lite med Axel och Anton. Och sen kommer jag ju prata med dig i telefonen en del” sa han och blinkade med ena ögat.
”Haha, aww, du är för gullig du” sa jag och log mot honom.
”Jag vet” sa han stolt och vi båda börja skratta.
Jag suckade när jag kom på att mina solglasögon var hemma hos Adam. Jag måste verkligen ha dem med mig! Adam hade gått för typ tjugo minuter sen och klockan var tio i nio. Jag tog upp min mobil och letade upp hans nummer. Jag tryckte på ring och väntade några signaler innan han svarade.
”Hej, saknar du mig redan?” frågade han och skrattade lite lätt.
”Självklart, men du?”
”Ja?”
”Jag har glömt mina solglasögon hemma hos dig och jag måste ha dem med mig till London!” sa jag.
”Haha, okej, vänta lite” sa han ”Japp, här är dem” sa han efter någon minut.
”Bra, kan du ta med dig dem när du kommer till flygplatsen imorgon?” frågade jag.
”Självklart, när var det nu som flyget gick?” frågade han och jag skrattade lite åt honom. Ibland var han bara liiite glömsk…
”Jag sa ju det innan du gick, och imorse, och igår kväll och i…”
”Jaja, men när var det då då?” avbröt han mig.
”8.11”
”Okej, var det verkligen så tidigt?” frågade han fundersamt.
”Ja” suckade jag.
”Så när ska du vara på flygplatsen?” frågade han och jag tänkte efter lite.
”Lite efter sex tror jag” sa jag och hörde hur han suckade djupt.
”Såååå tidigt? Men jaja, jag kommer då då” sa han och jag log lite.
”Hejdå, ses imorgon, och glöm inte bort tiden!” sa jag.
”Nejdå, hejdå” sa han och jag la på.
Nästa dag:
”Hejdå Adam, jag kommer sakna dig” sa jag och gick fram till Adam. Jag gav honom en lång kram och kände hur en tår rann nerför kinden.
”Hejdå, jag kommer sakna dig också, men det är ju bara två veckor” sa han och torkade bort tåren.
”Ja, två långa veckor” sa jag tyst. Jag gav honom en kyss och sen gick jag bort mot min familj som stod där. Jag av alla varsin kram och sa hejdå. Dem skulle jag absolut inte sakna lika mycket som Adam, tvärtemot så skulle det vara skönt att komma bort från mammas eviga tjatande, pappas cigaretter och mina bröders bråk. Fast min yngsta lillebror, Theo, skulle jag nog sakna lite. Han är bara fyra och vi är väldigt tajta.
”Gå inte Evelina!” utbrast han med tårarna rinnandes längs kinderna. Jag gick tillbaks till honom och böjde mig ner. Jag gav honom en till kram och han klängde sig fast på mig.
”Det är bara två veckor, tiden kommer gå snabbt. Innan du vet ordet så är jag hemma igen” s jag och tog försiktigt bort hans små armar som kramade mig hårt. Jag vände mig om och började gå mot säkerhetskontrollen. Jag vände mig om och vinkade lite mot dem. Snart skulle jag sitta på planet mot London och Amanda. Gud vad jag har saknat henne!
Jag letade upp min plats på flyget och satte mig där. Jag satt mot ett fönster vilket jag tyckte att det var bra. Jag älskade att se ut när man flög. Jag satt och tittade ut på flygplatsen genom det lilla fönstret och såg i ögonvrån att en tjej i min ålder satte sig bredvid mig. Jag vände huvudet mot henne.
”Hej” sa hon och log lite mot mig.
”Hej” sa jag och log tillbaka.
”Jag heter Hannah, vad heter du?” frågade hon.
”Evelina” svarade jag. Hannah hade brunt axelkort hår, och hade solbränd hy, alltså brun, inte röd... Vi började prata lite men jag övergick snabbt till att sätta på flygplansläget på min iPhone, sätta i hörlurarna och spela upp Justin Biebers Boyfriend.
Amandas perspektiv:
Jag satt på flygplatsen och väntade på att Evelinas flyg skulle landa, det var ungefär tio minuter kvar nu. Efter tjugo minuter såg jag henne komma gående med två stora väskor och hennes stora handväska. Jag reste mig upp från bänken jag satt på och sprang snabbt fram till henne. Hon släppte sina väskor och vi kramade om varandra hårt.
”Gud vad jag har saknat dig” sa jag och log mot henne.
”Jag har saknat dig med, men ta nu en av mina väskor så vi kommer bort från flygplatsen, jag är nu redo för att se London” sa hon och jag skrattade lite. Jag tog en av hennes väskor och vi började gå mot utgången. Utanför satt Jacob och väntade i hans bil. Jag öppnade bagageluckan och vi la i båda väskorna. Sen öppnade vi varsin bildörr och hoppade in i baksätet. Äntligen fick jag träffa min bästa kompis igen. Vi skulle ha så kul nu när hon var här.
Sorry för att det tagit sån lång tid, men jag har haft ett jobbigt kemi prov att plugga till... Jag gillar inte prov, man måste plugga så mycket... Men, här är det iaf. Inte lika bra som det blev första gången, men detta får duga ;)
Jag ska försöka skriva en del imorgon, annars kommer det på torsdag ;)
Ha det bra :)
//Amanda
Del 25
Senaste:
Efter tio minuter såg jag henne och hennes mamma komma gående.
”Hej Wille” sa Ida och gav mig en kram.
”Hej Ida” sa jag. Hon och hennes mamma tog deras väskor.
”Jag kan ta din väska också Ida, så tar ja en taxi till hotellet, så kan ni två göra något” sa Idas mamma.
”Okej, ring mig ifall det är något, hejdå” sa Ida och vi två gick ut.
Idas perspektiv:
Jag och Wille hade gått runt i London ett tag, nu satt vi på ett litet och mysigt café. Jag och Wille hade varit kompisar sen vi var typ fyra, alltså ungefär tio år. Han hade alltid varit vid min sid när jag var lite mobbad i fyran och femman. Och skulle jag vara ärlig så började jag nog gilla honom lite, men det hade jag ju såklart inte sagt, jag menar, han gillar nog bara mig som kompis. Min mobil plingade och jag ryckte till. Jag var så djupt inne mina tankar… Jag hade fått ett sms från Morgan, min storebror. Han, pappa och min lillasyster var kvar i Sverige.
”Hej syrran, allt bra? Hörde av mamma att du inte tyckte om att flyga, haha ;)”
Jag ryste till när jag tänkte på flyget. Jag hatade verkligen att flyga, så jag hade suttit och hållt hårt i mammas hand nästan hela vägen.
”Hej brorsan, jodå det är väl bra. Men jag längtar verkligen INTE till flygresan hem :S”
”Vem sms:ar du med?” frågade Wille nyfiket.
”Morgan” svarade jag. ”Ska vi gå?”
”Visst” sa han och vi båda reste oss upp. Vi gick ut och började gå långsamt på Londons gator. Vi kom till en park. Vi satte oss i gräset och lutade oss mot ett träd. Vi satt och pratade om allt möjligt tills min mobil ringde. Jag kollade och såg att det var mamma.
”Hej mamma”
”Hej gumman, du? Jag tänkte att vi skulle äta på resturang ikväll, så du kanske vill komma till hotellet och duscha och lite så innan?”
”Ja, jag kommer, hejdå” sa jag och klickade. ”Jag måste gå till hotellet nu, men vi kan ju göra något kul imorgon”
”Okej, du kan ju ringa mig när du vaknat eller något” sa Wille och jag nickade. Vi reste oss upp och jag gav Wille en kram.
”Hejdå, ses” sa jag.
”Japp, hejdå” sa Wille och jag började gå mot hotellet som jag hade sett låg typ fem minuter härifrån.
Amandas perspektiv:
Klockan var halv sex och jag hade precis kommit hem. Wille öppnade dörren och kom in.
”Hur har din dag varit med Ida?” frågade jag.
”Bra” svarade han och gick in i hans och mammas rum. Jag gick upp för trappan och in på mitt rum. Min mobil ringde och jag svarade utan att orka titta vem det var.
”Hej det är Amanda”
”Hi, it’s Harry”
”Oh, Hi Harry!”
”We can’t talk on Skype today because we have a concert, and we should go in like seven minutes”
“Okey, good luck then”
“haha, thanks. But I heard from Niall that you met a fan in yesterday” sa Harry och jag kom på att jag och Niall hade sms:at innan idag och att jag nog hade nämnt det.
”Haha, yes. I think she was twelve or something, and she was so cute” Jag hörde Louis röst I bakgrunden som sa att de skulle åka nu.
“I’ll need to go now, but we can talk tomorrow”
“yes, love you”
“Love you too sweetheart, bye”
“Bye” sa jag och klickade. Jag kände hur trött jag var, det hade varit fullt upp på cafét idag. Jag satte mobilen i laddaren sen gick jag ner igen. Jag hade lovat att göra mat idag så det fick bli hamburgare.
En halvtimme senare satt vi alla ute på altanen och åt hamburgare.
”Gud vad gott, kan du inte laga mat lite oftare?” frågade Jacob.
”Bara för att du ska få slippa eller?” sa jag retsamt och han bara skakade på huvudet åt mig.
”Men seriöst, du lagar jätte god mat” sa Andreas som försökte vara lite seriös.
”Jag har väl fått det från mamma” sa jag och log lite mot mamma. Redan när jag var fem år hade jag hjälpt mamma med maten, och när jag var tio lagade jag maten på onsdagarna med lite hjälp av mamma. Och jag älskade verkligen att stå i köket och laga mat, även fast jag inte gjorde det så ofta längre. När alla ätit upp tog jag och Andreas in disken och satte den i diskmaskinen.
”Vill du titta på film nu?” frågade han och jag nickade.
”Vilken?” frågade jag.
”Har du sett Ghost Ship?” undrade han.
”Nä. Tror inte det. Är det en skräckfilm?” frågade jag.
”Ja, typ” svarade han och log lite retsamt mot mig.
”Jag vet inte riktigt ifall jag har lust att titta på nån skräckfilm” sa jag lite tveksamt.
”Snälla?! Jacob vill typ aldrig och jag tror inte att Wille vill heller…” sa han och gjorde puppy eyes.
”Okej då, men då får jag välja en film som vi ska se på imorgon” sa jag och han nickade.
”Visst, kom nu” sa han och vi gick upp för trappan och in på hans rum. Jag slängde mig på hans säng medans han satte in filmen.
”Vänta lite, jag ska bara byta om till One Piece” sa jag och sprang in till mitt rum. Jag tog den första som jag såg, vilket var den lila som låg slängd på golvet. Jag tog av mig mina kläder och tog sen på mig ett vitt linne och min One Piece, och gick sedan in till Andreas igen. Han hade lagt sig i sängen och jag la mig bredvid honom. Han var nog den person i min släkt som jag stod närmast, förutom mamma och Wille. Han satte igång filmen och jag satt med en kudde i händerna, beredd på att gömma ansiktet så fort det blev läskigt.
En och en halv timme senare var filmen slut och jag satt och gäspade stort även fast klockan bara var nio.
”Jag ska nog gå och lägga mig nu, jag har inte sovit tillräckligt länge de senaste dagarna” sa jag och reste mig upp.
”Okej, god natt” sa Andreas och gav mig en god natt kram. Jag gick in i badrummet och låste om mig. Jag klev in i duschen och duschade snabbt. En kvart senare stod jag i underkläder och fönade håret. Jag gjorde en snabb inbakad fläta och tog min tandborste. Jag tog på tandkräm och började att borsta tänderna. Jag spottade i handfatet och tvättade bort sminket. Sen gick jag in på mitt rum och tog på mig en stor t-shirt. Jag la mig ner i sängen och somnade direkt.
Sorry för jätte dålig uppdatering, men jag har varit med kompisar typ hela tiden... Men jag ska försöka skärpa mig, och ska bara säga en sak, snart kommer det lite drama :) Och Hanna, du kommer in i nästa del ;)
Kram
//Amanda
Del 24
”I think we had to go home now and sleep. We must go up very early tomorrow” sa Liam och han och killarna reste sig upp och började gå mot hallen. Jag och Molly gick efter dem. De tog på sig sina skor och gav oss varsin kram. Liam kom och kramade mig först, sen Zayn. När Zayn kramade Molly såg jag att han viskade något i hennes öra och att hon nickade och log. Niall kom fram till mig och kramade mig hårt.
”I’ll miss you” viskade han.
”I’ll miss you too” svarade jag och log mot honom. Louis kom fram och gav mig en hård kram han också.
”Don’t miss me to much” skämtade han och jag skrattade lite åt honom.
”I’ll not miss you” sa jag och han gjorde en ledsen min. ”Just kidding”. Jag gav honom en till kram och gick bort till Harry. Jag kramade om honom hårt. Tio dagar utan att få se Harry. Tio dagar. Jag ställde mig på tå och gav honom en kyss. Jag kände tårarna men höll dem inne.
”I’ll miss you so much!” viskade jag och kramade honom igen.
”I’ll miss you too, but we should talk on Skype every day” sa han och jag log lite svagt mot honom. Han gav mig en till kyss innan han och killarna gick ut genom dörren och gick bort till Louis bil. Alla vände sig om och vinkade, och jag och Molly vinkade tillbaka. De satte sig i bilen och körde iväg. Jag stängde dörren och kände min mobil börja vibrera i fickan.
Jag tog upp mobilen och såg att det var Evelina som ringde.
”Heej Evelina!” sa jag glatt.
”Heej Amanda! Vet du vad?” frågade hon med en glad röst.
”Nä..?” sa jag nyfiket.
”Jag och Adam är tillsammans nu!” skrek hon glatt i telefonen och jag log.
”Grattis!” sa jag.
”Tack! Men du, nu är det ju bara fyra dagar kvar tills jag kommer!” sa hon.
”Ja, och jag längtar så, men du får absolut inte glömma godiset!” sa jag.
”Haha, nejdå, det är redan nerpackat” skrattade Evelina.
”Bra” sa jag och skrattade lite.
”Men du, Adam kommer snart, så jag måste fixa lite. Jag ringer dig på fredag, hejdå” sa hon och klickade mig. Jag la tillbaka mobilen i fickan och gick ut i köket. Jag och Andreas plockade undan disken och sen gick vi och satte oss i soffan. Mollys föräldrar hade ringt och hon hade gått hem. Wille satt och gäspade stort, och efter en liten stund hade det smittat av sig på oss andra tre också.
Två dagar senare (torsdag)
Mamma hade kommit hem från sjukhuset igår och jag och Wille hade haft en rolig dag tillsammans. Klockan var lite efter fem och jag hade precis slutat jobba för idag. Jag gick bort mot busshållplatsen och väntade på att bussen skulle komma. Jag saknade Harry och de andra jättemycket, och ändå hade det bara gått typ två dagar… Men jag hade pratat med alla på skype lite igår och i morse. Bussen kom och jag klev på den. Jag satte mig ganska långt bak i den nästan fulla bussen. Jag satte i mina hörlurar i min iPhone och gick in på spotify. Jag gick in på min spellista som heter Ed, och klickade på The A Team. Jag älskade verkligen den låten. Jag satt och tittade ut genom fönstret medan jag lyssnade. Jag kände att någon knackade mig på axlen, så jag tog ur hörlurarna ur öronen och vände mig om. Där stod en tjej som var runt tolv år.
”Can I get your autograph? I really love your song voice and I think that you’re a very good dancer” frågade hon lite blygt. Min autograf?
”Ehm… Sure” sa jag lite osäkert. Hon sträckte fram en penna och en bok och jag tog emot det.
”Whats your name?” frågade jag.
”Lissy, I’m a fan” svarade hon och log lite blygt mot mig. Ett fan? Av mig? Oj… Jag log tillbaka och började skriva. A massive hug to Lissy, my first fan. It was nice to meet you Xx Och sen skrev jag mitt namn. Jag gav tillbaks boken och hon log stort mot mig.
”Can I have a photo too?” frågade hon och jag nickade. Lissy satte sig bredvid mig och tog fram en kamera. Jag log in i kameran när hon tog ett foto på oss. Hon reste på sig igen.
”Thank you so much, I really love you” sa hon och jag log mot henne.
”Thanks” sa jag.
”Have you twitter?” frågade hon och jag skakade på huvudet.
”But if you get it sometimes, can you follow me?” frågade hon.
“Yeah, sure. Whats your name there?” frågade jag ch hon skrev ner det på en sida i sin bok och rev ut den, sen gav hon den till mig. Jag vek ihop den och stoppade ner den i min väska. Jag gav henne en kram och gick av bussen.
Jag öppnade dörren till huset och tog av mig skorna. Jag gick in till mamma som låg och vilade.
”Hej mamma, hur mår du?” frågade jag och satte mig på sängkanten.
”Rätt så bra, lite trött bara” sa hon och log lite mot mig. ”Men jag och Wille åker hem på söndag som vi skulle, för läkaren har sagt att det är bra att jag får komma hem helt”
”Okej, men kommer du klara av att flyga då?” frågade jag lite oroligt.
”Jadå, det är inga problem, det tar ju inte så lång tid, och jag mår mycket bättre” svarade hon och jag reste mig upp.
”Okej, vad bra” sa jag och gick upp på mitt rum. Jag satte igång min dator och satte mig med den i sängen. Jag loggade in på skype och hoppades på att killarna var ledig nu så jag kunde prata med dem. Louis var inloggad så jag testade att ringa honom. Han svarade nästan direkt.
”Hi Amanda, how are you?”
“Hi Louis, I’m fine, and you?”
“Fine”
“Where’s the other”
“Niall and Zayn is outside in the pool and Liam and Harry are out buying pizza.”
Vi pratade några minuter till, och sen kom Niall och Zayn in. Jag pratade lite med dem också. Men jag hann inte prata med Liam och Harry, för de hade inte kommit hem när jag skulle äta.
”Bye guys, you can call later tonight if you can”
“Yes, Bye Amanda”
Jag gick ner och ut på altanen. De andra satt redan vid bordet. Jag satte mig ner på den lediga stolen, mellan Jacob och Andy.
”Så vad har du gjort idag då?” frågade Andy mig. Jag tittade på honom och skrattade. Han visste egentligen att jag inte gjort något annat än att jobba.
”Jobbat, och du då?” frågade jag även fats jag redan visste vad han hade gjort. Han hade bara varit hemma hela dagen och badat i poolen.
Efter maten gick jag och Andreas in på hans rum för att kolla på en film. Jacob och Wille ville titta på en komedi, men det ville inte Andreas och jag, så därför skulle vi titta på en annan film i hans rum. Vi valde Scream 4, som egentligen inte är så läskig, bara äcklig… Efter en halvtimme hörde jag att någon ringde mig på Skype. Jag sprang snabbt in på mitt rum och såg att det var Harry som ringde. Jag satte mig ner i sängen med datorn i knät och tryckte på svara. Webcamen gick igång, och jag såg Harry, Niall och Louis. Vi pratade lite om allt möjligt, och sen berättade jag om mitt fan på bussen.
”Haha, so you gonna get Twitter now?” frågade Louis och skrattade.
“I don’t know…” svarade jag.
”I think you should have it” sa Harry och log.
“Maybe, but I have to go now, Andy and I are watching a movie”
“Okey, bye Amanda, we miss you” sa Niall och log.
“Bye, I miss you guys too, but it’s only eight days left now” sa jag.
“Yeah, bye. Love you” sa Harry och gjorde en slängkyss mot kameran.
”I love you too” sa jag och gjorde en slängkyss också.
”I love you too” sa Louis med en tillgjord röst medans han blinkade med ena ögat. Harry slog till honom lite på armen och jag skrattade.
”Bye” sa jag och stängde av. Sen gick jag in till Andreas rum igen. Han hade pausat filmen och satt med mobilen och spelade något spel.
”Så nu kan vi fortsätta titta” sa jag och han la undan mobilen.
Willes perspektiv:
Komedin som jag och Jacob hade tittat på var slut, och jag gick in i det rummet som jag och mamma delade. Imorgon skulle Ida komma, och jag längtade lite efter henne. Fast vi var ju bara vänner. Min mobil plingade till och jag tog upp den. Ett sms från Ida.
”Hej :) Flyget landar imorgon 11.48, bara så att du vet ;) Du kan väl komma dit, så kan vi kanske hitta på något då?”
Jag skrev snabbt in ett svar.
”Okej, jag kommer till flygplatsen då, ses imorgon :)”
Imorgon skulle jag äntligen träffa henne. Och vi skulle faktiskt med samma flyg hem på söndag också.
Jag vaknade och kollade på klockan. Den var halv elva. Jag var nära på att somna om när jag kom på att jag skulle åka med bussen till flygplatsen om lite mer än en timme. Jag reste mig snabbt ur sängen och gick in i badrummet. Jag tog en snabb dusch, och tog sen på mig ett par beiga shorts och en vit t-shirt. Jag gick till köket för att äta frukost. Amanda satt redan där och åt.
”Ska du göra något speciellt idag?” frågade hon nr jag höll på att bre min macka.
”Jag ska träffa Ida, hon kommer ju till London idag” svarade jag.
”Just det, det sa du ju innan. Ha det så kul, jag måste sticka nu. Jag ska hem till Molly, ses sen” sa hon och reste sig upp.
”Okej, hejdå” sa jag och började äta på min macka. När den var uppäten, gick jag in i badrummet för att borsta tänderna och fixa håret lite.
Bussen stannade och jag klev av. Om fem minuter skulle Idas plan landa. Jag gick in på flyplatsen och väntade. Efter tio minuter såg jag henne och hennes mamma komma gående.
”Hej Wille” sa Ida och gav mig en kram.
”Hej Ida” sa jag. Hon och hennes mamma tog deras väskor.
”Jag kan ta din väska också Ida, så tar ja en taxi till hotellet, så kan ni två göra något” sa Idas mamma.
”Okej, ring mig ifall det är något, hejdå” sa Ida och vi två gick ut.
Hade tänkt att bli klar med delen igår, men jag var hemma hos en killkomis med några andra kopisar och tittade på film från klockan fyra till tolv... Och idag har jag varit ute med mina syskon i det fina vädret... Menmen, här är det iaf, hope you like it ;)
Jag vill gärna ha nån kommentar, så att jag vet vad ni tycker?
//Amanda
Del 23
Mamma gäspade lite och snart sov hon. Vi bestämde oss för att åka hem. Harry halvsatt på en stol utanför och sov. Vad söt han var när han sov! Jag gick fram till honom och skakade om honom lite lätt. Han vaknade och log mot mig. Jag böjde mig fram och gav honom en snabb kyss och sen reste vi oss upp. Vi gick ut till Beas bil och satte oss, men eftersom vi var sex stycken så satte jag mig i Harrys knä. Wille satt bredvid oss och Andreas bredvid honom. Jacob satt bredvid Bea där framme. Harry började prata lite med Wille och Wille var lite bly i början, men efter ett tag satt de och pratade på. Jacob vände sig om och gav mig en blick som betydde att jag skulle komma ihåg att berätta för Wille sen. Jag nickade lite svagt och han log mot mig. Usch, jag som nästan hade glömt det… Jag tittade på Willes glada ansikte och hoppades på att han inte skulle bli allt för sur eller arg på mig.
Vi klev ur bilen och gick in i huset. Bea gick in i sitt sovrum för att sova även fast klocka inte alls var mycket, hon hade haft en jobbig dag idag på jobbet. Andreas, Jacob och Harry gick ut på altanen och satte sig i solstolarna och började snacka lite.
”Wille, kan jag få prata med dig?” frågade jag Wille och han nickade. Vi gick in i tv rummet och satte oss i soffan.
”Ehm.. Joo, det är såhär att jag inte alls var på sjukhuset för att min kompis var skadad, utan jag var hos… hos Harry och Louis. De ska åka iväg imorgon och vara borta i tio dagar, så jag ville verkligen träffa dem ikväll. Förlåt, jag vet att det var dumt” sa jag tyst och tittade på Wille.
”Det gör inget, jag förstår dig. Eller, jag gillar inte att du ljög för mig, men jag förstår att du ville träffa killarna innan de skulle iväg” svarade Wille och log mot mig.
”Är du säker? För jag vill att du berättar precis vad du tycker, och imorgon jobbar jag ju inte eftersom det är onsdag, så då kan vi ha en filmdag ifall du vill? Och hälsa på mamma förstås.” sa jag.
”Helt säker, och det låter bra med en filmdag imorgon, vi kan ha Harry Potter-maraton som vi hade den gången båda var sjuka.” sa Wille och jag skrattade lite.
”Du och dina Harry Potter filmer, men visst, det blir bra” sa jag och gav honom en kram. ”Men säg till ifall det är något”
”Okej” sa han och vi gick ut till de andra killarna.
”Molly and the other guys comes to us soon” sa Jacob och jag nickade.
“Okey, det är väl okej för dig Wille?” frågade jag Wille och han nickade. Fem minuter senare kom Molly och resten av killarna. Vi gick in för att titta på en film. Vi valde en komedi, och satte igång den. Jag satt nära Harry och lutade mitt huvud mot hans axel. Han la sin arm runt mina axlar. Imorgon skulle de åka, och jag skulle inte få se dem på tio dagar. Tio dagar. Inte så länge egentligen, det kommer ju bli värre när mitt sommarlov tar slut och jag måste åka tillbaka till Sverige… Nej! Tänk inte på det nu Amanda, det är fortfarande många dagar kvar. Mitt i filmen började min mage kurra jätte mycket. Jag kom på att jag inte ätit något, eftersom jag åkt till sjukhuset innan vi hunnit äta. Louis, som satt på andra sidan om mig, tittade på mig och skrattade.
”I think someone is a little bit hungry” sa han.
“Is it someone else who is hungry?” frågade jag.
“I am” svarade Jacob, och Andreas och Wille nickade instämmande. De hade ju också varit på sjukhuset.
”Then I go and cook some food” sa jag och reste mig upp. Jag gick ut i köket och Harry följde efter.
”You don’t need to help me, you can look at the movie” sa jag och log mot honom.
“No, I wanna help you” sa han och vi började göra pannkakor.
Vi hade gjort måna pannkakor, och nu satt alla i köket och åt. Även fast Molly och de andra ätit innan, så åt de också lite, speciellt Niall…
”I think we had to go home now and sleep. We must go up very early tomorrow” sa Liam och han och killarna reste sig upp och började gå mot hallen. Jag och Molly gick efter dem. De tog på sig sina skor och gav oss varsin kram. Liam kom och kramade mig först, sen Zayn. När Zayn kramade Molly såg jag att han viskade något i hennes öra och att hon nickade och log. Niall kom fram till mig och kramade mig hårt.
”I’ll miss you” viskade han.
”I’ll miss you too” svarade jag och log mot honom. Louis kom fram och gav mig en hård kram han också.
”Don’t miss me to much” skämtade han och jag skrattade lite åt honom.
”I’ll not miss you” sa jag och han gjorde en ledsen min. ”Just kidding”. Jag gav honom en till kram och gick bort till Harry. Jag kramade om honom hårt. Tio dagar utan att få se Harry. Tio dagar. Jag ställde mig på tå och gav honom en kyss. Jag kände tårarna men höll dem inne.
”I’ll miss you so much!” viskade jag och kramade honom igen.
”I’ll miss you too, but we should talk on Skype every day” sa han och jag log lite svagt mot honom. Han gav mig en till kyss innan han och killarna gick ut genom dörren och gick bort till Louis bil. Alla vände sig om och vinkade, och jag och Molly vinkade tillbaka. De satte sig i bilen och körde iväg. Jag stängde dörren och kände min mobil börja vibrera i fickan.
Denna delen blev nog rätt så tråkig och inte så lång... Men nästa del kommer att komma idag också :)
/Amanda
Tävling typ
Idag har jag skrivit ungefär en tredjedel av delen, och imorgon skriver jag resten. Nu ska jag plugga inför ett spanska prov jag har snart -.-
Amanda mår tyvärr inte bättre men hon hoppas (jag också) att hon blir frisk snart.
Min engelska är inte den bästa, så jag använder Google Translate ibland, och det är ju inte världens bästa precis... Så förlåt ifall det är lite konstigt ibland, men jag hoppas att ni förstår iaf ;)
/Melissa
Del 22
Amandas perspektiv:
När jag hörde vad läkaren sa blev jag helt chockad. Hade mamma bara en dag kvar att leva? Det kändes som om all luft åkte ur mig. Skulle jag inte längre ha någon mamma? Jag tänkte inte på några saker som var vi skulle bo sen osv, det ända jag kunde tänka på var att min mamma snart vara borta. Tårarna fanns där, men började inte rinna. Läkaren gick iväg och Jacob och Andreas kom fram till oss.
”Vad sa han?” frågade Andreas försiktigt.
”A-att ma-mam-ma ba-ba-ra ha-har…” började Wille men kom inte längre innan han började gråta och jag kramade om honom medans mina tårar började komma.
”Mamma har bara en dag kvar” sa jag tyst och kände att Jacob och Andreas kramade om oss också. Bea kom in i korridoren med tårarna rinnande nerför kinderna, hon hade mött läkaren lite längre bort i korridoren och han hade berättat. Jag gick fram och gav henne lång kram. Efter en liten stund gick vi in i rummet. Mamma låg fortfarande bara där. Hon hade inte öppnat ögonen en enda gång på sjukhuset. Bara legat där, blek och kall. Jag gick fram och tog hennes ena hand.
”Jag älskar dig mamma!” viskade jag tyst. Tårarna hade slutat rinna, de fanns inga kvar, inte just nu i alla fall.
Vi hade suttit inne hos mamma i en kvart. Sen kände jag att jag inte bara kunde sitta där och titta på henne, jag var tvungen att gå ut för att få lite frisk luft. Ingen ville följa med mig så jag gick ut ensam. Jag satte mig ner på en bänk och bara stirrade tomt framför mig. Mobilen började vibrera i fickan, men jag brydde mig inte. Men när den ringt sju gånger tog jag upp den och svarade. Det var Harry.
”Hi” sa jag tyst.
”Hi Amanda, how are you?” frågade han.
“Not so good, mum have only one day left” sa jag och tårarna kom igen.
”Do you want that I come?” frågade han försiktigt.
“Sure, I’m outside the hospital” svarade jag och vi la på. Folk som gick förbi tittade konstigt på mig, men jag brydde mig inte. Efter tio minuter såg jag en bil som kom och stannade framför mig. Det var Louis som körde, och bredvid honom satt Harry. Harry gick snabbt ur bilen och Louis körde iväg igen. Jag gick snabbt fram till honom och han kramade mig. Jag lutade mitt huvud mot Harrys bröst och han höll om mig. Vi sa ingenting, utan stod bara där.
Willes perspektiv:
Jag tog tag i mammas kalla hand och tittade på henne. Vad skulle jag göra utan henne? Min mamma kommer dö. Varför? Varför just hon? Medan jag satt och tänkte kände jag hur hennes hand blev lite varmare. Fast det var nog bara för att jag höll i den. Amanda hade varit ute ett tag, men jag kände inte för att gå ut. Jag ville vara md mamma så mycket som möjligt. Även fast hon inte märker något… Jag kollade på mammas ansikte och tårarna kom igen. Varför? Varför just min mamma? Maskinerna började helt plötsligt pipa lite konstigt. Skulle hon dö nu? Men maskinerna började pipa vanligt och jag andades ut. Nej, just nu skulle ho… Vänta, vad var det där? Klämde mamma just till min hand? Jag tittade upp från hennes hand till hennes ansikte och såg att hon hade ögonen öppna.
”Mamma!” utbrast jag.
”Wille” sa hon med en väldigt hes röst och man såg att hon försökte sig på ett litet leende och jag log stort mot henne.
”Hur mår du?” frågade Bea och tårarna rann nerför hennes kinder, troligen var det glädjetårar.
”Ont… Trött” svarade hon fortfarande med väldigt hes röst.
”Vill du ha vatten?” frågade Bea och mamma nickade svagt. ”Jag går och hämtar vatten och en läkare”. Bea reste sig upp och gick iväg.
”Förresten, någon av er kanske ska gå ut och hämta Amanda” sa Bea innan hon gick ut ur rummet och Jacob nickade.
”Jag går och hämtar henne” sa Jacob och reste sig upp. Han gick ut ur rummet och bort genom korridoren.
Jacobs perspektiv:
Jag gick snabbt genom korridoren bort mot hissen och tryckte in knappen för entrén. När hissen äntligen var framme efter att ha stannat på två ställen för att andra också skulle ner, gick jag ut ur dörrarna. Jag såg genast Amanda, hon stod och kramade Harry, och jag gick fram till dem.
”Amanda, she have wake up!” sa jag till Amanda, jag sa det på engelska eftersom Harry var där också. Amanda släppte genast Harry och tog hans hand istället. Sen gick vi snabbt bort till hissen och Amanda suckade högt när det kom n gammal dam på andra våningen som skulle in i hissen, hon tog väldigt lång tid å sig. När hon äntligen var inne i hissen åkte den vidare uppåt och vi klev av på rätt våning. Harry satte sig på en stol utanför rummet medans jag och Amanda gick in till Viktoria. Viktoria höll på och dricka lite vatten och en läkare stod och tittade på alla maskiner och undersökte sedan Viktoria lite.
”Det är ett mirakel att hon vaknade upp, och som det ser ut nu så kommer hon att överleva. Jag vet inte riktigt vad som gjorde att hon blev friskare, men något var det i alla fall. Vi ska undersöka henne imorgon igen, och ifall hon inte blivit sämre så ska hon nog snart få åka hem” sa läkaren som var svensk.
”Vad bra, men kommer hon att bli helt återställd?” frågade mamma läkaren.
”Det vet jag inte än, det beror på hur hon mår imorgon” svarade läkaren och vi nickade.
Amandas perspektiv:
Jag kunde inte beskriva hur lycklig jag var, det gick verkligen inte. Läkaren gick ut ur rummet och jag gick fram till mamma och ställde mig vid sängkanten. Jag böjde mig försiktigt fram och gav henne en lätt kram.
”Jag älskar dig mamma” sa jag tyst och reste mig igen.
”Jag älskar dig också” svarade hon och log svagt mot mig. Mamma gäspade lite och snart sov hon. Vi bestämde oss för att åka hem. Harry halvsatt på en stol utanför och sov. Vad söt han var när han sov! Jag gick fram till honom och skakade om honom lite lätt. Han vaknade och log mot mig. Jag böjde mig fram och gav honom en snabb kyss och sen reste vi oss upp. Vi gick ut till Beas bil och satte oss, men eftersom vi var sex stycken så satte jag mig i Harrys knä. Wille satt bredvid oss och Andreas bredvid honom. Jacob satt bredvid Bea där framme. Harry började prata lite med Wille och Wille var lite bly i början, men efter ett tag satt de och pratade på. Jacob vände sig om och gav mig en blick som betydde att jag skulle komma ihåg att berätta för Wille sen. Jag nickade lite svagt och han log mot mig. Usch, jag som nästan hade glömt det… Jag tittade på Willes glada ansikte och hoppades på att han inte skulle bli allt för sur eller arg på mig.
Jaaa.. denna delen har då jag Melissa skrivit, vet inte ifall den blev så bra... Menmen... Imorgon ska jag börja på del 23, men kommer inte blir klar, så den kommer på tisdag :) Hoppas det duger, och kommentera gärna. Jag har sett att ni är snåla med kommentarerna, så kan ni inte börja kommentera lite, man blir så inspererad att skriva då :) Jag vet att Amanda blev jätte glad över de kommentarer som hon fått :)
/Melissa
!
Del 21
Harry sa att han skulle gå tillbaka så att vi kunde få prata själva. Jag nickade och han gick iväg.
”Vad är det?” frågade jag och tittade på honom. Han svarade inte. ”Tänker du på mamma?”
”Lite” sa han tyst.
”Är det något annat också?” frågade jag och la min arm runt hans axlar.
”Jag kanske bara missuppfattar allting, men det känns som om du är sur på mig eller något. Och sen så har du knappt varit med mig sen jag kom hit. Jag hade längtat efter att få träffa dig igen, men sen så är du bara med Harry hela tiden” sa han och jag fick väldigt mycket dåligt samvete. Jag hade knappt spenderat någon tid med honom, utan jag hade bara varit hos Harry hela tiden.
”Förlåt, jag förstår dig. Jag är verkligen ledsen, men du?” sa jag.
”Vad?” frågade han och tittade undrande på mig.
”Imorgon slutar jag klockan tre, och då ska du och jag göra något” sa jag och log mot honom.
”Själva?” frågade han.
”Själva” svarade jag och gav honom en kram. Vi reste oss upp och började gå tillbaka för att äta. Maten var säkert kall nu, men jag brydde mig inte så mycket. Nu hade jag fått Wille på lite bättre humör och vi skulle ha en rolig eftermiddag och kväll imorgon.
Klockan var tre och jag lämnade cafét. Nu skulle jag och Wille göra något kul, bara vi två. Jag hoppade på bussen och efter ett tag gick jag av. Jag gick den sista biten fram till huset.
”Hej Wille” sa jag när jag öppnade dörren.
”Hej, ska vi gå ut nu? Vi kan titta på bio?!” sa Wille och kom ut i hallen.
”Ja, det blir bra, jag ska bara gå och byta om” sa jag och gick upp på mitt rum. Jag öppnade garderoben och valde en kort ljus jeanskjol och en tight vit tröja med 3/4- armar. Jag tog fram en mellan stor brun handväska och la i mobil, nycklar, pengar och lite mer. Jag tog ut knuten jag hade i håret och borstade igenom det. Sen gick jag ner till Wille och tog på mig ett par skor med halvhöga kilklackar. Wille tog på sig sina converse och vi gick ut. Vi bestämde oss för att gå bort till bion, det skulle ta ungefär en kvart. Vi pratade under tiden, men undvek att nämna mamma. Hon hade inte blivit sämre, men inte bättre heller. Vi skulle besöka henne imorgon. När vi vr fem minuter från bion så ringde min mobil. Jag tittade på displayen och såg att det var Harry.
”Hi Sexy” sa jag och log.
”Hi beautiful” svarade Harry. ”What are you doing?”
“I and Wille are going to the cinema, and you”
“Nothing special, but we are gonna going on a tour tomorrow” sa han lite ledset. Mitt leende försvann direkt och Wille tittade frågande på mig. Jag visste ju egentligen att Harry och de andra inte skulle vara I London hela sommaren, men jag ville verkligen inte att de skulle åka.
”How long?” frågade jag.
”10 days, so it’s not so long” svarade han. “But do you wanna come to me and Louis and have a movie night?”
“I would love to” sa jag och vi sa hejdå.
”Vad var det där om?” frågade Wille nyfiket.
”Inget” sa jag och log mot honom. ”Nu ska vi se på bio” Jag fick lite dåligt samvete att jag skulle behöva hitta på en lögn eller något för jag hade ju egentligen lovat Wille att vi skulle ha en bror och syster dag. Jag fick väl komma på något medans vi tittade på filmen.
”Vilken vill du se?” frågade jag Wille.
”Hungerspelen kanske? Det är typ den enda som jag känner till” sa han och jag nickade. Vi köpte biljetter, popcorn och läsk. Vi gick in i salongen och filmen började. Jag koncentrerade mig inte så mycket på filmen, utan försökte komma på något så att jag skulle kunna gå till Harry och de andra vid sju. Jag kom inte på något bra, så tillslut kom jag fram till att jag fick säga att en av mina kompisar hade hamnat på sjukhuset så jag var tvungen att åka dit. Bara han inte kom på mig, för då vet jag inte vad jag ska göra. Han skulle bli väldigt besviken och ledsen på mig, och jag ville verkligen inte bråka med min bror.
Filmen var slut klockan sex och vi gick hem. När vi kommit hem gick jag in på toaletten och försökte lugna ner mig. Hur skulle jag säga det? Det måste ju låta trovärdigt. Efter fem minuter gick jag ut till Wille som satt sig i en av solstolarna.
”Du Wille, jag vet att vi skulle ha en dag bara du och jag, men det är så att min kompis har hamnat på sjukhuset och jag måste verkligen dit. Jag är ledsen” ljög jag.
”Jaha, okej… Men vi kanske kan titta på film imorgon kväll då?” sa Wille lite ledset. Gud vad dåligt samvete jag fick för att jag ljög för honom.
”Ja det kan vi, jag ska med bussen om en halvtimme, så jag går upp och duschar nu, det var ju rätt så varmt inne på bion” sa jag och log mot honom.
”Okej, vad har hänt din kompis då? Och är det samma sjukhus som det mamma är på?” frågade Wille nyfiket. Shit, vad skulle jag säga? Kom på något nu då Amanda!
”Ehm.. Hon trillade ner för en stentrappa och slog i huvudet, fast de vet inte hur skadad hon är, och ja det är samma sjukhus som det mamma är på” sa jag snabbt. Hoppas han tror mig.
”Okej” svarade han och ja sprang uppför trappan in till mitt och Andreas badrum. Nu behövde jag skynda mig med att duscha. Jag klev snabbt in i duschen och skyndade mig så mycket som möjligt med att tvätta håret och så. Jag tog fram en rakhyvel och rakade benen. ’jag kände hur det sved till och såg jag hade skurit mig på knät. Fan! Jag brukar aldrig skära mig egentligen. Jag letade fram ett plåster som jag satte på, för det ville inte sluta blöda. Skrapsåret jag hade fått på det andra knät hade börjat läka nu. Jag tittade ner på mina ben och suckade. Ett stort skrubbsår på det ena knät och ett skärsår på det andra. Jag tog på mig svarta underkläder och fönade håret. Jag tittade på klockan, tio minuter tills jag behövde gå till busshållplatsen. Jag skyndade mig med att leta fram ett par svarta shorts och ett lila pösigt linne med ett svart tight linne under. Jag sminkade mig lite snabbt med mascara, eyeliner och läppglans. Sen tog jag väskan jag hade haft innan idag och sprang nerför trappan. Jag sa hejdå till Wille som var den enda som var hemma, och mitt dåliga samvete kom tillbaka igen. Jag frågade mig själv varför jag hade tagit högklackade skor när jag behövde springa till bussen. Jag höll på att snubbla flera gånger, men gjorde det aldrig. Jag hann precis med bussen som var nästan tom. Jag satte mig i mitten ungefär och tog upp mobilen. Jag hade fått ett sms från Molly.
”Jag ska också till killarna ikväll, ses där ;)” Jag orkade inte svara eftersom jag skulle gå av bussen nu. Jag gick den sista biten hem till killarna och ringde på. Louis kom och öppnade och han gav mig en kram. Sen tittade han på mitt knä och sa: ” I think you need a new patch, I can take one for you”. Han gick iväg för att hämta ett plåster till mig. Jag tittade ner på knät och såg att blodet hade börjat rinna nerför knät. Åh! Hur lång tid kan det egentligen ta för ett skärsår att sluta blöda? Harry kom ut i hallen och gav mig en varm kram och sen en snabb kyss. Louis kom tillbaka med ett plåster.
”Here you are. By the way, what have you done?” frågade han och flinade.
”Nothing..” svarade jag och tog emot plåstret och sen gick jag in i badrummet för att byta det gamla mot det. Sen gick jag ut till vardagsrummet där de andra satt i soffan. Molly hade redan kommit och alla satt och väntade på mig. De hade klämt ihop sig i soffan, men nu fanns det ingen plats för mig. Jag gick bort till Harry och satte mig i hans knä. Bredvid honom satt Molly och Louis.
”Vad har du gjort på knäna?” frågade Molly och tittade på mina knän.
”Jag trillade när vi sprang till sjukhuset, och på det andra knät skar jag mig..” sa jag och hon skrattade.
”Smidigt” sa hon ironiskt ”Vet du när Andreas och Jacob kommer?” Jag stelnade till. Skulle de komma? Hoppas de inte skulle säga något till Wille…
”Ehm, jag visste inte ens att de skulle komma…” sa jag samtidigt som det plingade på dörren. Louis reste sig upp och jag var snabb med att ta hans plats. När han kom tillbaka hade han Andreas och Jacob med sig. Han gav mig en ond blick när han såg att jag hade tagit hans plats. Sen gick han iväg och hämtade en madrass till honom, Andreas och Jacob. Godiset och chipsen stod redan på bordet och de satte igång filmen. Mitt i allt ringde min mobil som jag lagt på bordet. Zayn och Louis av mig onda blickar eftersom jag glömt att stänga av ljudet. Jag tog upp den och såg att det var Evelina som ringde. Jag gick ut i köket och tryckte på svara. Nu var det bara tre dagar kvar tills hon skulle komma.
”Heej Evelina!”
”Hej Amanda, vad gör du?” frågade hon
”Jag har en filmkväll med killarna och Molly, Harry och de andra ska på en liten tour imorgon i tio dagar” sa jag. ”Du då?”
”Jag har börjat packa lite nu, har du kommit på vad vi ska göra under tiden jag är där?” sa hon.
”Ehm, jag vet inte riktigt, men vi ska ju shoppa såklart. Men så måste ju jag jobba också. Men vi får väl se vad vi hittar på” sa jag.
”Hur är det med Viktoria?” frågade hon.
”Vi vet inte riktigt, vi kunde inte besöka henne idag, men vi ska göra det imorgon. Men det är ju lite värre än förra gången, så jag är lite orolig” sa jag med en ledsen röst.
”Hoppas det blir bättre, och du vet att jag finns för dig”
”Tack”
”Men du, hur är det med Wille nu då?”
”Ehm, jag tror att han är ledsen och orolig för mamma. Sen så är han nog lite besviken på mig också. Han tycker att jag har spenderat mer tid med Harry än honom nu när han är här” sa jag lite besvärat.
”Ojdå, men nu när de ska iväg så får du ju lite ensam tid med honom”
”Ja, men sen så får jag så dåligt samvete, för idag skulle vi ha en eftermiddag och kväll bara vi två, men sen så fick jag reda på att Harry och de skulle iväg, så jag sa till Wille att jag skulle till en kompis på sjukhuset. Tänk ifall han kommer på mig, hur kommer han då att reagera? Andy och Jacob är ju också här, tänk ifall de råkar säga något”
”Ta det lugnt Amanda, fast det var kanske inte världens bästa sak att ljuga för honom att du skulle till sjukhuset… Men du får väl hoppas att han inte kommer på det, och sen så kan du ju vara extra mycket med honom nu. Men han kommer nog inte bli så glad ifall han kommer på det” sa Evelina och jag kände hur mina ögon började tåras. Varför gjorde jag såhär mot Wille? Jag hade ju faktiskt kunnat säga att han kunde följa med hit, han kanske inte hade velat och hade kanske blivit lite ledsen över att jag inte höll vad jag lovade med att vi skulle ha en dag bara vi två, men det hade varit mycket bättre än att ljuga för honom. Det hade jag nästan aldrig gjort innan, och jag fick så dåligt samvete. Jag torkade bort tårarna och jag och Evelina fortsatte att prata lite, och jag påminde henne om att hon skulle ha med sig mycket svenskt godis, jag hade saknat det såååå. Och sen la vi på. Jag gick ut till de andra igen och hoppades på att det inte skulle synas att jag hade gråtit.
”Why are you black around your eyes, have you cried?” frågade Niall och jag kom på att när jag torkade bort tårarna så hade jag nog smetat ut sminket.
”Ehm, no.. I got something in my eyes” sa jag men man såg att de inte trodde på det. Jag gick ut i badrummet för att tvätta bort sminket. Harry kom in till mig och gav mig en kram bakifrån.
”Have something happen?” frågade han och jag skakade på huvudet. Jag ville inte prata med honom om detta.
”No, I… I thought of my mum, I’m worried about her” sa jag och det var sant, men det var ju inte därför jag hade gråtit.
”She’s gonna be okey” sa han och kramade mig ännu hårdare. Vi gick ut till de andra igen och satte oss. Filmen var snart slut och man hörde hur Nialls mage kurrade.
”I’m hungry, can we order some food?” frågade han.
“Yes, I’m hungry too” sa Liam.
“I wont have pizza, can we order chines food or something?” frågade jag och de andra instämde. Harry, Louis och Andreas gick iväg för att beställa och hämta maten, kina resturangen hade ingen hemkörning. Jag, Liam och Niall började spela lite kort medan Molly och Zayn satt och pratade och Jacob satt och höll på med mobilen.
”Do you think it’s something between Molly and Zayn?” sa Liam tyst och tittade menande på Molly och Zayn. Det såg faktiskt ut som det var något mellan dem, eller i alla fall på g.
”Yes” sa Niall och vi skrattade lite. Min mobil ringde igen och jag suckade.
”Wait a minute” sa jag till Liam och Niall och gick ut i köket och svarade.
”Hello, it’s Amanda” sa jag utan att titta vem det var.
”Hej det är Wille” sa Wille med en röst som inte lät helt glad.
”Åh, hej Wille” sa jag lite nervöst, hade han fått reda på något?
”Mamma har blivit värre, jag är på väg mot sjukhuset nu. Kan du komma till det rummet hon är i?” frågade han och det kändes som om luften gick ur mig. Hade mamma blivit värre? Tårarna började rinna nerför ansiktet.
”Ehm, ja… Men det tar en liten stund för jag är ehh… ute och går, jag behövde lite frisk luft, men jag kommer så snabbt jag kan, ses där” sa jag.
Nialls perspektiv:
Amanda's cellphone rang again, and she walked out of the kitchen. A minute later, she is running against Hall and the tears flowed down her cheeks. What had happened? Jacob went to her where she stood in the Hall, and they began talking in Swedish. Amanda sounded sad and Jacob hugged her. He also took on his shoes and then he said: "We have to go now, say to Andreas when he come back that he should call me." They opened the door and began to run. I, Liam and Zayn looked surprised, what had happened?
"Do you know what has happened?" asked Zayn Molly and she nodded slowly.
Mollys perspektiv:
Jag hade hört vad Amanda och Jacob pratade om, men eftersom de pratade svenska så var det bara jag som förstod.
”It was Wille who called Amanda, there’s mum has become worse. So they are going to the hospital” sa jag.
”Okey” sa Niall sakta samtidigt som dörren öppnades och Louis, Harry och Andreas kom in.
”Andreas, you should call Jacob, now” sa Liam till Andreas. Andreas såg lite frågande ut, men sa inget. Han satte ner maten han burit på och tog upp sin mobil. Han gick ut i hallen och ringde till Jacob.
”Where’s Amanda and Jacob?” frågade Harry.
”On the hospital, Amandas mum has become worse” svarade Liam. Andreas kom in och sa ett snabbt hejdå, och sen sprang han ut.
Willes perspektiv:
Jag klev av bussen och skyndade mig in på sjukhuset. Jag gick direkt till mammas rum men väntade utanför på Amanda. Två minuter senare kom hon och Jacob springandes.
”Åh, hej Jacob” sa jag förvånat.
”Hej, jag mötte Amanda i en park, och Andreas kommer snart” sa Jacob och vi gick in till mamma. Vid henne stod det en läkare som skrev något i några papper. Jag gick fram till mammas säng och satte mig vid henne. Hon låg helt stilla som innan, men nu var hennes hud typ lite blå också. Läkaren sa att de hade behövt starta om hennes hjärta väldigt många gånger, men att det bara blir oftare och oftare.
Lite tidigare Jacobs perspektiv:
Jag och Amanda gick snabbt på gatorna.
”Ehm, du Jacob? Du behöver väl inte nämna att jag var hemma hos Harry till Wille?” frågade hon och jag blev lite förvirrad.
”Varför?” frågade jag.
”Ehm, joo… för att jag sa till honom att jag skulle besöka en kompis som hamnat på sjukhuset, för du vet ju att jag och Wille egentligen skulle göra något idag, men när jag fick reda på att Harry och de andra skulle iväg imorgon så jag ville ju verkligen träffa dem!” svarade hon och jag blev lite smått arg på henne.
”Men va fan Amanda! Du vet väl att Wille verkligen hade sett fram emot att få komma till London och träffa dig igen, men så var du ju bara med Harry hela tiden. Jag tänker inte hålla tyst om att du var hos dem, det borde han få veta!” sa jag argt.
”Snälla Jacob! Berätta inte något, jag ska göra det sen när vi kommer hem från sjukhuset, men jag vill göra det själv. Snälla!?” bad Amanda och till slut gick jag med på det. Jag tyckte att hon var väldigt taskig mot Wille,, och jag visste också att han INTE skulle bli glad när han fick höra det.
Vi kom fram till sjukhuset och Wille såg lite förvånad ut när han såg mig. Men jag sa att jag mötte Amanda i en park som hon hade sagt att jag skulle göra. Vi gick in till Viktoria och satte oss. När Andreas kom gick jag fram till honom och sa snabbt det som Amanda hade sagt till mig, han blev också lite smått arg på Amanda, men gick med på att inte säga något till Wille. Vi gick in igen och satte oss på några stolar runt sängen. Mamma hade inte kunnat komma eftersom hon jobbade, men hon skulle komma så fort hon slutade. Efter ett tag kom det en läkare som sa att vi behövde gå ut för att de skulle undersöka henne. Vi gick ut utanför och satt helt tysta. Amanda och Wille satt och grät hela tiden. Efter en halvtimme kom läkaren ut och ville prata med Wille och Amanda, så de gick iväg en liten bit. När läkaren hade sagt något till dem, Blev de bleka i ansiktet och nickade sakta. Vad hade han sagt till dem?
Det blev en låång del nu :) hoppas ni gillar den, och kommentera vad ni tycker!
/Amanda
1 april imorgon
/Amanda
Dålig uppdatering nu på påsklovet :(
Förlåt för att det inte blev en till del igår, men jag somnade nästan medans jag skrev... Jag vet inte riktigt varför jag var så trött, men nu är jag i alla fall utvilad.. :P Nu ska jag gå upp ur sängen och gå ner till köket för att äta frukost, får se ifall jag blir klar med den delen jag började med att skriva igår lite senare idag
/Amanda
Del 20
Senaste:
Louis perspektiv:
Harry phoned someone and after a while representing that person.
"Hello Jacob, do you know where Amanda is? Her cellphone is turned off so I can't get a hold of her, "he said, and when he was silent a moment, he looked completely shocked. "Oh, okay, but can you tell Amanda that she can call me when she can?" asked he. "Thank you, bye-bye”
"Where is she?", I asked him.
"At the hospital, her mother has become kind of sick and they have had to restart her heart several times," he said.
"Okay, do you want to meet Amanda now? I can drive you there if you want? "I said and Harry nodded. We went out to my car and drove off to the hospital. We went in and were to ask which place her mother was in, but we found that we did not know what she was. But then came Harry that she was named Victoria Olsson, so we went to the room that receptionisten told us that she was. Amanda, Bea, and another guy who probably was Amanda's brother was sitting outside. When Amanda saw us, she had a small smile and went up to us and give us a hug.
Willes perspektiv:
Jag tittade bort mot Amanda där hon stod och kramade om en kille, som antagligen var Harry. Det var en annan kille också. De tre kom tillbaka till mig och Bea.
”Hi Wille, I’m Harry” sa killen med lockigt hår.
”Hi” sa jag tyst och tittade ner i marken. Den andra killen presenterade sig också, han hette Louis. De satte sig ner i varsin stol och Amanda satte sig i Harrys knä. Vi satt tysta och väntade på att läkaren skulle komma ut igen. Pipet från maskinen slutade igen och jag kände mig alldeles tom. Ja satt och höll andan och när pipet äntligen började igen, andades jag ut.
”Jag måste åka hem nu, kommer ni med?” frågade Bea och reste sig upp. Jag nickade och ställde mig också upp.
”Nej, jag vill stanna kvar” sa Amanda tyst och Bea nickade.
”Ring ifall det är något, eller ifall du vill bli hämtad” sa Bea och hon och jag gick ut ur sjukhuset.
Amandas perspektiv:
”They should to go home now, but I wanted to stay” sa jag till Harry och Louis eftersom de inte förstått någonting.
”Okay, I’m also going home now, Niall and Zayn are waiting” sa Louis och gick fram till mig. Han gav mig en kram och viskade i mitt öra: ”Everything will be good”. Sen gick även han ut. Jag och Harry satt tysta ett tag, men sen började jag prata om hur det var förra gången mamma blev sjuk. Att hon hade varit medvetslös i flera dygn och att hennes hjärta hade slutat slå några gånger, men inte lika ofta som nu. Läkaren kom ut och sa att jag behövde åka hem och äta och sova. Mamma var medvetslös, men mådde ändå rätt så bra. Jag tog Harrys hand och vi gick bort till hissen. Vi klev in i den och åkte ner till bottenvåningen. Vi gick rätt så långsamt för det var lite svårt för mig att böja knät när jag hade ett stort plåster på det. Harry ringde en taxi och vi åkte hem till mig. När vi klev in genom dörren gick vi direkt upp på mitt rum och jag stängde dörren. Jag satte mi på sängen med Harry bredvid mig. Jag kände hur tårarna började rinna ner för kinderna och Harry kramade om mig. Vi satt så en stund tills Andreas knackade på dörren.
”Kom in” sa jag tyst. Dörren öppnades och Wille stod utanför.
”Jag skulle fråga ifall Harry skulle äta här” sa han. Hans ögon var rödkantade och hans röst var lite grötig som den blir när man gråtit mycket.
”Do you want to eat here?” frågade jag Harry och han nickade.
“Ja det ska han” sa jag till Wille.
”Okej” sa han men stod fortfarande kvar i dörröppningen.
”Hallå? Du kan gå nu!” fräste jag åt honom. Han tittade på mig med en ledsen blick och vände sig sedan om. Han stängde dörren efter sig och jag fick lite dåligt samvete över att jag fräst åt honom så där. Jag vet inte riktigt varför jag gjorde det.
Willes perspektiv:
Hade jag gjort något fel eller? Det verkar som om hon bryr sig mer om Harry än om mig. Jag gick nerför trappan och in i köket till Bea.
”Han skulle äta här” sa jag till henne.
”Okej” sa hon och fortsatte med maten hon höll på med. Jag gick ut på altanen och satte mig i en solstol. Betydde Harry mer för henne än vad jag gjorde? Jag och Amanda stod varandra väldigt nära, men nu verkade det ibland som om hon bara ville få mig att försvinna. Undrar vad hon skulle ha gjort ifall det var jag och inte mamma som låg på sjukhuset… Skulle hon bry sig, eller skulle hon bara vara hemma hos Harry?
”Vad tänker du på?” frågade Jacob och satte sig på en stol bredvid mig.
”Inget” sa jag tyst och tittade ner på mina händer.
”Tycker du att Amanda är mer med Harry än vad hon är med dig?” frågade han och la en arm om mina axlar.
”Mmm, det verkar som om hon är sur på mig eller något” sa jag och fortsatte titta ner på mina händer. Även fast Jacob var fem år äldre än mig så förstod han mig väldigt bra. Han var mer som en storebror än en kusin.
”Jag tror bara att hon är lite chockad över det som hänt med Viktoria” sa Jacob tröstande.
”Kanske det” sa jag och reste mig upp. ”Jag går ut och går en liten stund i parken”
”Okej, säg till sen ifall du vill prata” sa Jacob och log mot mig. Jag gick ut ur trädgården och bort mot parken. Jag gick på lite olika stigar och försökte att låta bli att tänka för mycket på ifall mamma skulle klara sig eller på Amanda.
Amandas perspektiv:
Jag och Harry gick ner till altanen för att middagen var klar.
”Var är Wille?” frågade jag de andra. Wille satt inte vid bordet.
”Han gick till parken för en timme sen, har han inte kommit tillbaka?” frågade Jacob oroligt.
”Jag har i alla fall inte sett honom” sa Bea som också var lite orolig. Varför hade han inte kommit tillbaka?
”What is it?” frågade Harry. Han hade ju inte förstått något eftersom vi pratade svenska.
”Wille haven’t comes back from the park, and it was one hour ago he goes to it” sa jag med panik i rösten. Tänk ifall det hade hänt honom något! Jag tog upp min mobil och ringde honom, men det var ingen som svarade.
”I go and look for him” sa jag och reste mig upp.
”Should I go with you?” frågade Harry och jag nickade. Han reste sig också upp och vi gick bort mot parken. Vi gick runt och letade och ropade på honom. Vi gick in i en liten dunge, och där satt han lutad mot ett träd och grät. Jag gick försiktigt fram till honom och satte mig ner bredvid honom. Harry sa att han skulle gå tillbaka så att vi kunde få prata själva. Jag nickade och han gick iväg.
”Vad är det?” frågade jag och tittade på honom. Han svarade inte. ”Tänker du på mamma?”
”Lite” sa han tyst.
”Är det något annat också?” frågade jag och la min arm runt hans axlar.
”Jag kanske bara missuppfattar allting, men det känns som om du är sur på mig eller något. Och sen så har du knappt varit med mig sen jag kom hit. Jag hade längtat efter att få träffa dig igen, men sen så är du bara med Harry hela tiden” sa han och jag fick väldigt mycket dåligt samvete. Jag hade knappt spenderat någon tid med honom, utan jag hade bara varit hos Harry hela tiden.
”Förlåt, jag förstår dig. Jag är verkligen ledsen, men du?” sa jag.
”Vad?” frågade han och tittade undrande på mig.
”Imorgon slutar jag klockan tre, och då ska du och jag göra något” sa jag och log mot honom.
”Själva?” frågade han.
”Själva” svarade jag och gav honom en kram. Vi reste oss upp och började gå tillbaka för att äta. Maten var säkert kall nu, men jag brydde mig inte så mycket. Nu hade jag fått Wille på lite bättre humör och vi skulle ha en rolig eftermiddag och kväll imorgon.
Del 20 :D Vad tycker ni? Del 21 kommer om typ en timme .. ;)
/Amanda
Del 19
Senaste:
När vi ätit klart gick vi till soffan igen och satte på en ny film. När den var slut såg jag att klockan var ganska mycket. Harry frågade ifall jag ville sova här och jag svarade jag. Jag skickade ett snabbt sms till mamma att jag skulle sova över här. Alla andra utom jag och Harry hade somnat, men vi var väldigt trötta så vi gick in i badrummet och borstade tänderna och sen gick vi och la oss i hans säng. Jag låg tätt mot honom med hans armar runt mig. Jag somnade nästan direkt med ett leende på läpparna.
”Good morning beauty” sa Harry och gav mig en puss på näsan. Jag log mot honom och kysste honom på munnen. Han la sig på mig och vi kysstes rätt så intensivt.
”Ehum” harklade sig Louis som hade kommit in i rummet. Harry satte sig genast upp och jag blev röd i ansiktet.
”Andreas called me and you have to go home now” sa han och flinade åt oss. Jag nickade och han gick ut ur rummet. Jag klev ur sängen och tog på mig mina kläder som låg på golvet. Jag gick ut ur Harrys rum och gick in i badrummet. Jag borstade snabbt igenom håret och satte upp det i en knut.
”Are you finished? I can drive you” sa Louis när jag kom ut.
”Yes, thanks” sa jag och log mot honom. Jag gick in till Harry och gav honom en hejdå kyss och lovade att ringa honom om en timme, sen gick jag ut till hallen och tog på mig mina skor. Jag och Louis satte oss i hans bil och han körde hem mig. När vi kom fram så sa jag hejdå till Louis och gick in i huset.
”Äntligen kommer du! Vi måste sticka nu” sa Andreas direkt när jag kommit in genom dörren.
”Jag måste duscha först, och vart ska vi?” frågade jag.
”Viktoria åkte in till sjukhuset, hon ramlade ihop vid frukosten” sa Andreas och jag stelnade till. Låg min mamma på sjukhuset? Förra gången hon gjorde det, så låg hon medvetslös i flera dygn och läkarna var tvungna att starta om hennes hjärta flera gånger. Jag tog på mig skorna igen som jag hade tagit av mig och vi skyndade oss bort till bilen. Jacob satt redan där och väntade, Bea och Wille hade följt med i ambulansen. Direkt när jag satte mig i baksätet kom rädslan. Rädslan för att mamma inte skulle klara sig. Även fast jag inte visste något om hur illa det var, så var jag jätte rädd för att det värsta skulle hända. Andreas hoppade in bredvid mig och höll hårt om mig. Jacob körde fort bort till sjukhuset och vi sprang ut till sjukhuset. Jag snubblade och skrapade upp ena knät, men jag kände ingen smärta.
Willes perspektiv:
Jag satt utanför rummet där mamma låg. Skulle hon klara sig? Läkarna hade redan fått starrta om hennes hjärta en gång, och jag var rädd. Rädd för att det värsta skulle hända. Amanda, Andreas och Jacob kom springandes och man såg på Amandas ansikte att hon också var rädd. Hon satte sig på stolen bredvid mig och höll om mig hårt.
”Hur illa är det?” frågade hon tyst.
”De har startat hennes hjärta en gång” svarade jag och kände hur tårarna började rinna. Jag hade först känt mig lite ledsen över att Amanda inte ville vara med mig när vi kommit, men det var ingenting emot vad jag kände nu. Jag kände mig alldeles tom i hjärtat. Jag stod min mamma väldigt nära och ville inte förlora henne. En läkare kom ut och sa att jag och Amanda kunde få gå in, men att mamma fortfarande var medvetslös. Vi gick sakta in och satte oss på varsin sida om hennes säng. Jag tog mammas kalla hand och höll den hårt. Kom igen mamma, vakna då! Jag skulle aldrig klara av att vara utan henne. Pipet från maskinen tystnade, hennes hjärta hade stannat igen. Några läkare kom inrusande och körde ut mig och Amanda. Hon ställde sig och kramade om mig hårt medans vi väntade på att pipet skulle börja igen. Efter et tag kom det och jag och Amanda fick gå in igen. Denna gången satte jag mig i Amandas knä och vi satt där och grät. Det såg så hemskt ut med alla slangar och att mamma var så blek i huden, hon brukade vara rätt så brun annars. Vi satt där inne ett tag och sen kom de andra tre också in. De satte sig på andra sidan och det var helt tyst. Eller, våra snyftningar hördes och pipet från maskinen. Men pipet ville jag bara att det skulle fortsätta. Vi satt där inne i en timme, och sen började min mobil ringa. Jag tittade på skärmen och såg att det var Ida, men jag orkade inte prata med någon, så jag klickade. Jag skrev ett snabbt sms om att jag inte kunde prata nu, men att jag skulle ringa senare. Jag fick ett svar från henne och stängde sedan av mobilen. Andreas och Jacob åkte hem, medans vi andra tre satt kvar. Efter ett tag kom det in en läkare i rummet och sa att de skulle undersöka mamma, så vi var tvungna att gå ut. Jag satte på min mobil och ringde till Ida. Jag kände att jag var redo att prata med henne, hon var ändå en av mina bästa kompisar. Det tog två signaler innan hon svarade.
”Hej Wille! Hur har du det i London?” frågade hon glatt.
”Hej, inte så bra, min mamma ligger på sjukhuset” svarade jag.
”Oj, vad har hänt?” frågade hon oroligt.
”Samma som… förra gången” sa jag tyst och tårarna började rinna igen.
”Oj då, men det kommer säkert å bra som det gjorde förra gången” sa hon tröstande.
”Hoppas det” sa jag.
”Men du? Vet du?” frågade hon lite gladare.
”Nä, vad?” frågade jag lite nyfiket.
”Jag ska till London över helgen” sa hon och jag log lite.
”Vad kul, då kan vi ju träffas” sa jag och blev lite gladare. Då hade jag något att se fram emot.
”Ja, jag kommer vid tolv tiden på fredag, och åker vid halv sju på kvällen på söndag” sa hon. Om fyra dagar skulle hon komma! Vi pratade lite till, men sen kom läkaren ut från mammas rum och jag sa hejdå till henne och la på. Jag gick fram till Amanda och läkaren började prata.
“As it looks now as she will survive, but she is very weak. The more we do not know at this time, we'll do another survey later today”
”Okey, can we go in to her now?” frågade Amanda och läkaren nickade.
Beas perspektiv:
Vi gick in till Viktoria igen och jag satte mig på samma stol som jag suttit på innan. Jag tog min systers hand och tänkte på alla glada minnen vi hade ihop. Som den gången vi åkte utomlands med flyg första gången. Vi skulle åka till Spanien, och på flyget hamnade vi bredvid en man som var väldigt flygrädd. Jag vet att det inte är så schysst att skratta åt någon som är flygrädd, men han såg så rolig ut där han satt och höll hårt i armstöden och tittade rakt fram medans han viskade tyst: ”Jag sitter på ett tåg, jag sitter på ett tåg”
Och en annan gång var vi i vår fasters sommarstuga och plockade massor av jordgubbar på åkern en kilometer bort.
Amandas perspektiv:
Jag satt med Wille i knät och tittade på mamma. Hon var så blek och kall att det nästan såg ut som om hon var död... Sluta tänka att hon är död, maskinen piper ju fortfarande!
”Amanda, vad har du gjort på knät?” frågade Wille och kollade på knät som jag skrapade upp innan.
”Jag snubblade utanför sjukhuset” sa jag och ryckte på axlarna.
”Jag tror att du måste tvätta det rent, det ser väldigt smutsigt ut. Jag tittade ner på knät och såg att han hade rätt, det var en del grus i såret. Wille sa till Bea, och hon gick efter någon som kunde tvätta rent såret. Efter ett tag kom det in en sjuksköterska som tvättade rent mitt sår och satte dit ett plåster.
Harrys perspektiv:
There had been several hours, and Amanda had still not called. I had tried to call her cell several times, but it was turned off. Had something happened to her? Or she just ignored me? Louis said that she probably was just left with hers family somewhere and forgot to call. I took up the cell phone and called her again. But her cellphone was still turned off. I found that I could call Jacob, he ought to know where Amanda was and what she did. I was looking up Jacob amongst my contacts and phoned him. After three signals, he answered.
Louis perspektiv:
Harry phoned someone and after a while representing that person.
"Hello Jacob, do you know where Amanda is? Her cellphone is turned off so I can't get a hold of her, "he said, and when he was silent a moment, he looked completely shocked. "Oh, okay, but can you tell Amanda that she can call me when she can?" asked he. "Thank you, bye-bye”
"Where is she?", I asked him.
"At the hospital, her mother has become kind of sick and they have had to restart her heart several times," he said.
"Okay, do you want to meet Amanda now? I can drive you there if you want? "I said and Harry nodded. We went out to my car and drove off to the hospital. We went in and were to ask which place her mother was in, but we found that we did not know what she was. But then came Harry that she was named Victoria Olsson, so we went to the room that receptionisten told us that she was. Amanda, Bea, and another guy who probably was Amanda's brother was sitting outside. When Amanda saw us, she had a small smile and went up to us and give us a hug.
Förlåt, igen...
Förlåt att det inte kommer någon del idag. men jag kom liksom hem tre och sen skulle jag se Hungerspelen med en kompis, så jag kom inte hem förräns för typ tjugo minuter sedan... Och jag vill inte stanna uppe i en och en halv timme till för att skriva en del... Men! Jag tipsar alla som inte redan har sett Hungerspelen att göra det nu :) Den var väldigt bra ;)
/Amanda
Del 18
När vi kom hem till deras lägenhet gick vi in i Harry och Louis lägenhet och beställde pizza, alla var utsvultna. När pizzorna hade kommit åt vi snabbt upp dem och gick in till Tv:n och satte på en film. Jag och Harry tog fram en madrass och la oss på den och de andra satte sig i soffan. Halvvägs in i filmen kände jag hur mina ögonlock blev tyngre och sen somnade jag med huvudet på Harrys arm.
Jag och Jacob stod på flygplatsen och väntade på att mamma och Wille skulle komma. Jag hade fått ledigt från cafét idag och imorgon eftersom dem skulle komma. Andreas och Bea var kvar hemma och lagade mat. Jag såg dem komma och sprang fram till dem. Jag gav först Wille en lång kram och sen gav jag mamma en.
”Hej, vad jag har längtat efter er!” sa jag och tog en av Willes väskor. Jacob kom fram och gav dem varsin kram och sen gick vi ut till bilen. Jag och Wille satte oss där bak och började prata. Han frågade hur det hade gått på konserten igår och jag berättade. Jacob svängde in på uppfarten och vi klev ur bilen.
Willes perspektiv:
Äntligen fick vi träffa Amanda. Jag hade saknat henne jätte mycket och äntligen fick jag komma till London. Vi tog våra väskor och gick in. Bea och Andreas kom och gav oss varsin kram. Jag bar upp mina väskor till det gästrummet jag skulle sova i denna veckan. Amanda följde med mig upp och hjälpte mig med att packa upp. Hennes mobil började ringa och hon tog fram den ur fickan. Hon log mot mobilen och svarade. Hon pratade på engelska, så det var säkert någon hon träffat här. Hon gick in på sitt rum och stängde dörren. Jag fortsatte att packa upp och efter ett tag kom Amanda ut från sitt rum igen.
”Vem var det?” frågade jag.
”Harry” sa hon och log.
”Din pojkvän?” frågade jag.
”Ja, och jag ska till honom och Louis i kväll” svarade hon och jag kände mig lite besviken på henne. Jag hade precis kommit hit och hon skulle iväg ikväll för att träffa sin pojkvän som hon träffade typ hela tiden.
”Vad är det?” frågade hon. Hon måste ha sett att jag blev lite ledsen.
”Inget, bara lite trött” ljög jag och klämde fram ett leende.
”Lunchen är klar nu” ropade Andreas och vi gick ner för att äta. Det var grillat kött och stekt potatis. Vi satt länge och pratade.
Amandas perspektiv:
Vi satt och pratade ett tag och sen sa jag att jag skulle till Harry och Louis i kväll. De andra sa okej och jag såg att Wille blev lite ledsen, men fattade inte varför. Han kanske inte mådde så bra? När vi ätit klart gick jag och killarna och bytte om till badkläder för att bada i poolen. Efter ett tag gick jag upp för jag ville hinna duscha innan jag skulle till Harry, men de andra fortsatte att bada. Jag gick in i duschen och tvättade håret. Jag lät balsamet sitta i lite längre än vanligt eftersom det hade blivit så trassligt efter att vi badat. När jag duschat klart virade jag en handduk om kroppen och en om håret. Jag gick in på mitt rum och tog fram underkläder och ett linne och tog på mig det. Jag fönade håret noggrant och satte upp det i en lös knut. Jag sminkade mig lite lätt och tog på mig min lila One Piece. Jag tog upp mobilen och ringde till Harry. Efter tre signaler svarade han med en lad röst.
”Hey Amanda”
”Hey Harry, can you or someone else come and get me? I do not take the bus” frågade jag.
”I am and rent some movies but I can call to Louis and say that he'll get to you” svarade han.
”That will be good” sa jag.
”Should he comes now?” frågade han och jag nickade. Sen kom jag på att han inte kunde se mig så jag sa yes.
”Okey, then he came soon” sa Harry och vi la på. Jag tog min väska och la i lite viktiga saker sen gick jag ner.
”Ska du gå nu eller?” frågade Andreas.
”Ja, eller Louis kommer och hämtar mig snart” svarade jag och gick bort till hallen. Jag tog på mig mina svarta converse och mamma kom ut i hallen samtidigt som det knackade på dörren. Jag öppnade och Louis stod utanför. Jag sa hejdå till mamma, men innan jag hann gå ut tog hon tag i min arm och frågade: ”Är det där Harry, och är han inte lite för gammal för dig?”.
”Mamma, det är inte Harry, det är Louis” svarade jag och jag hörde hur mamma andades ut. Louis tittade frågande på oss och jag sa hejdå till mamma igen. Sen gick vi ut till hans bil och han började köra.
”What did she say?” frågade Louis
“She thought that it was you who was Harry, and then she thought that you was a little bit too old for me” sa jag och vi skrattade. När vi kom fram gick vi ut ur bilen och in I lägenheten. Direkt när jag kom in, så kom Niall fram och gav mig en kram. Jag skrattade lite åt honom och sen gick jag och satte mig i soffan där de andra satt och väntade på att Harry skulle komma med de filmerna som han hyrt. Min mobil vibrerade och jag tog upp den från bordet. Jag hade fått ett sms från Molly, ”Lust att träffas imorgon? Jag står inte ut med att vara själv med min moster och min kusin -.-” Jag svarade snabbt att det gick bra och att vi kunde höras imorgon och bestämma något. Efter några minuter kom Harry äntligen och vi började titta på en av filmerna. Jag satt bredvid Harry i soffan med mitt huvud mot hans bröst och hans armar runt mig. Vi satt så hela tiden tills Niall började gnälla om att han var hungrig och Harry gick och ringde till en pizzeria och beställde några pizzor. Efter ett tag kom dem och vi högg in. När vi ätit klart gick vi till soffan igen och satte på en ny film. När den var slut såg jag att klockan var ganska mycket. Harry frågade ifall jag ville sova här och jag svarade jag. Jag skickade ett snabbt sms till mamma att jag skulle sova över här. Alla andra utom jag och Harry hade somnat, men vi var väldigt trötta så vi gick in i badrummet och borstade tänderna och sen gick vi och la oss i hans säng. Jag låg tätt mot honom med hans armar runt mig. Jag somnade nästan direkt med ett leende på läpparna.
Det var del 18 :) Men del nitton kommer tyvärr inte förrän på sönda :( för jag är upptagen från fredag eftermiddag till söndag för middag, men hoppas att det är ok att ni får vänta lite...
/Amanda
Del 17
Två veckor senare (lördag och dags för konsert)
Mollys perspektiv:
När jag vaknade på morgonen var jag väldigt nervös. Idag var det dags. Idag skulle jag och Amanda uppträda och jag var jätte nervös. När vi var på genrepet igår hade alla berömt oss för att vi var så duktiga. Jag kollade på klockan och den var bara nio, men jag kunde inte somna om så jag gick upp istället. Mamma och pappa hade åkt tidigt i morse till en släkting i Manchester och de skulle komma hem nästa vecka, så min moster och hennes son skulle komma så att jag inte behövde vara ensam. Inte för att jag inte ville vara ensam, utan det var mamma och pappa som tyckte det. Jag gick ner och in i köket för att äta frukost. När jag ätit klart gick jag upp till mitt badrum och klev in i duschen. Jag väntade tills det blev tillräckligt varmt och sen klev jag in i strålarna. Jag stod där ett tag innan jag tvättade håret och sen tog i balsam och lät det sitta i några minuter innan jag sköljde ur det. Jag klev ur duschen och satte i en handduk i håret och tog på mig svarta underkläder. Jag tog bort handduken och fönade håret. Jag gick in på mitt rum och tog på mig en kort svart kjol med hög midja och ett rött linne som jag stoppade i kjolen. Jag tog min dator och satte mig i sängen och loggade in på Facebook. Det var många som hade kommenterat om Harrys nya flickvän. De hade gått ut med det nu och Amanda var väldigt rädd i början för att hon skulle få mycket hat, men det var nästan ingen som hade skrivit något elakt till henne. Jag hade träffat killarna några gånger när jag följt med Amanda och hade blivit bra vän med dem. Jag tyckte att de var roliga och man kunde vara sig själv när man var med dem. Fast i början hade jag varit väldigt blyg och sa inte så mycket. Och när de bad mig och Amanda att sjunga för dem blev jag jätte nervös. Jag tänkte på ifall de inte skulle gilla min sångröst, att de skulle tycka att jag sjöng falskt osv. Men det tyckte de inte, de tyckte att vi var väldigt bra och hade berömt oss jätte mycket. De hade lovat att komma och titta på konserten och det gjorde mig ännu nervösare…
Amandas perspektiv:
När jag vaknade var klockan redan ett och jag reste mig snabbt ur sängen. Kanske lite för snabbt för det blev svart för ögonen och tog ett litet tag innan det försvann. Jag gick in i badrummet och tog en dusch. När jag duschat färdigt tog jag på mig svarta underkläder och fönade håret. Jg gick in på mitt rum och klädde på mig en liten klänning. Molly skulle komma hit klockan tre så vi kunde göra oss i ordning tillsammans och sen skulle vi vara i idrottshallen där konserten skulle vara klockan sex, och konserten började sju. Jag gick ner i köket och såg att det stod pannkakor i kylskåpet så jag tog några stycken och satte mig vid köksbordet och började äta. Andreas och Jacob var där ute och badade i poolen. När jag ätit färdigt ställde jag disken på diskbänken och gick upp på mitt rum. Jag bort min IPhone från laddaren och såg att jag hade fått ett sms från Harry: ”Are you and Molly commng to us after the konsert? Love you <3” Jag skrev snabbt in ett svar: ”Yes ;) Love you too <3”.
Jag kollade på klockan, den var kvart i tre så jag gick ner och satte mig i soffan medans jag väntade på att Molly skulle komma. Fem i tre knackade det på dörren och jag gick och öppnade. Utanför stod Molly med en väska i hallen. Jag gav henne en kram och vi gick upp på mitt rum. Vi hade köpt de kläder vi skulle ha på oss för några dagar sen. Vi skulle ha på oss en rosa klänning till Shout it out och till Stole my heart ett svart linne med en guldaktig kjol. 
Vi tog på oss våra rosa klänningar eftersom det var de som vi skulle ha först. Sen lockade vi varandras hår och satte en klämma i det för att inte luggen skulle vara i vägen när vi dansade. Vi körde igenom båda låtarna en gång och sen började vi att sminka oss. När vi var färdigsminkade tittade vi på varandra för att se att allting var bra. När vi fixat till lite kollade vi på klockan, den var halv fem, och vi skulle med bussen halv sex. Jag kom att tänka på att mamma och Wille skulle komma imorgon. Jag saknade dem lite, men tiden hade gått så fort så jag hade inte tänkt på dem så mycket. Jag började bli lite smått nervös som jag alltid blev innan, men när jag väl kom ut på scenen så njöt jag av varje sekund. Vi åt varsin macka och ett äpple så att vi inte skulle vara så jätte hungriga. När klockan var kvart över fem gick vi upp på mitt rum och tog våra väskor. Sen gick vi ner igen och gick till hallen. Vi tog på oss våra svarta ballerinaskor so vi skulle ha på oss och sen gick vi till bussen.
”It will soon be your turn” sa Fred till oss och vi nickade. Vi av varandra varsin kram och tog våra mickar. När de som var före oss hade klivit av scenen gick vi på och ställde oss. Jag tittade ut över publiken och såg att det var anska många där. När musiken började började vi med dansen och sjöng. När vi var klara gick vi snabbt av scenen och kramade varandra hårt. Sen gick vi in i omklädningsrummet och bytte om. Sen satt vi ock snackade tills det blev vår tur och vi gick upp på scenen igen. När vi var klara applåderade och busvisslade publiken väldigt mycket och de andra so sjungit kom också upp på scenen. Vi tackade och sen gick vi till omklädnings rummet, tog våra saker och gick ut. Vi såg killarna direkt när vi kom ut och ick fram till dem. Jag gick till Harry och gav honom en snabb kyss och sen började vi gå mot deras lägenhet. Louis höll på och fjanta sig hela vägen och jag skrattade väldigt mycket. När vi kom hem till deras lägenhet gick vi in i Harry och Louis lägenhet och beställde pizza, alla var utsvultna. När pizzorna hade kommit åt vi snabbt upp dem och gick in till Tv:n och satte på en film. Jag och Harry tog fram en madrass och la oss på den och de andra satte sig i soffan. Halvvägs in i filmen kände jag hur mina ögonlock blev tyngre och sen somnade jag med huvudet på Harrys arm.
Del 17 :)
Kan ni inte kommentera och skriva vad ni tycker? Jag ser ju att det är några stycken som besöker den, så snälla, kommentera! Jag vill jätte gärna veta vad ni tycker;)
/Amanda
Del 16
Andreas perspektiv:
När vi ätit upp så beställde vi varsin glass. Det hade varit en bra födelsedag och vi hade skrattat en hel del. När vi var klara betalade mamma och vi gick hem igen. Jag kunde inte förstå hur Amanda kunde gå i så höga klackar. Medans vi gick tog Amanda många foton med sin kamera. När vi kommit hem satte vi oss i soffan och satte på en film. Efter filmen gick Amanda och la sig direkt eftersom hon skulle gå upp klockan sju imorgon. Mamma gick också och la sig, hon hade mycket att göra på jobbet, så hon behövde jobba mycket hela sommaren. Jag och Jacob tittade på en film till men sen så gick vi och la oss.
Amandas perspektiv:
Jag gick till busshållplatsen där jag skulle möta Molly. Det var väldigt varmt ute och klockan var bara halv tio. Jag hade på mig ett par korta svarta shorts, ett rosa linne och ett par svarta ballerina skor. När jag svängde runt hörnet såg jag att Molly redan stod och väntade. Jag gick fram till henne och gav henne en kram.
”Är du nervös?” frågade hon.
”Lite” svarade jag och vi gick på bussen som kom. Vi satte oss någonstans i mitten.
”Vi måste göra klart den andra dansen också” sa hon.
”Ja, men jag slutar inte förrän klockan sju, och då har jag lovat Harry att jag skulle komma till honom. Men kanske imorgon efter att jag har slutat?” sa jag.
”Det blir jätte bra” sa hon och log. Vi gick av bussen och gick in i byggnaden. Glenn stod redan där med några andra personer så vi gick fram till dem.
”It was those last” sa han och började gå mot utgången. Vi andra följde efter, och satte oss sedan i några bilar som kom. Vi åkte till en idrottshall där vi skulle ha konserten om två veckor. Vi gick in och satte oss på några stolar. Glenn och någon annan man som hette Fred förklarade hur det skulle vara, i vilken ordning vi skulle sjunga och så. Jag och Molly skulle vara tredje först och sist. Vi gick igenom lite till och sen fick vi gå igen. På tisdag skulle vi komma och visa upp vad vi skulle göra för Glenn och Fred. Klockan var tolv och jag hade tre timmar på mig tills jag skulle börja jobba. Vi gick till busshållplatsen och tittade på tidtabellen. Vi skulle behöva vänta i tjugo minuter. Vi gick över gatan och satte oss på en bänk i en park så länge. Vi satt och pratade om vad vi skulle ha på oss på konserten. Vi sa att det skulle gå att dansa i men ändå vara snyggt. Vi kom fram till att vi skulle shoppa också. Vi gick på bussen när den kom och gick sen av där vi skulle. Jag sa hejdå till henne och sen gick jag hem. Jag öppnade dörren och gick in. Jag kollade på klockan, den var tolv. Jag hörde ljud från Tv:n, så jag gick dit. I soffan satt Andreas och Jacob och spelade Fifa. Jag skrattade åt dem, för de såg så koncentrerade ut. Jag gick in i köket och började göra lunch. Det fick bli pannkakor jag orkade inte med något annat. Jag blandade ihop alla ingredienser och stekte pannkakorna. När de var klara gick jag till Tv:n och sa att de skulle avsluta. De brydde sig inte alls och jag suckade. Jag sa istället att jag hade gjort pannkakor och då avslutade de direkt och sprang till köket. Jag skrattade åt dem och satte mig ner och började äta. När vi var klara var klockan tjugo över ett och jag gick upp för att byta om till andra kläder. Jag tog av mig mina shorts och linnet och tog på mig ett vitt linne och en svart kjol. Jag gick in på mitt rum och loggade in på facebook, där hade jag fått många frågor av mina vänner om hur jag hade fått killarna i One Direction att bli vän med mig där. Jag orkade inte svara så jag loggade ut igen. Jag satte istället på musik och övade lite på mina och Mollys danser. När klockan var tjugo i tre gick jag ner och sa hejdå. Sen gick jag till bussen och sa hejdå. Eftersom jag jobbade på eftermiddagen på en söndag var det väldigt mycket folk på cafét och det blev mycket at göra. Men när klockan äntligen var sju, tog jag av mig mitt förkläde och gick ut där Harry stod och väntade på mig. Jag log och gav honom en kyss. Vi hörde något som klickade till och vände oss om. Där stod det en paparazzi och tog ett foto. Ajdå! Tänkte jag och gick snabbt bort därifrån med Harry. Vi gick snabbt hem till honom. När vi kom in i lägenheten satt Louis i köket och åt pizza med Niall. Vi gick in till dem, satte oss ner och tog varsin bit.”We had planned to go out now, do you want to come with?” frågade Louis. Harry tittade frågande på mig och jag skakade på huvudet.
”No, we’re staying” svarade Harry.
”Ok, but we goes now, bye” sa Niall och han och Louis gick bort till hallen. De tog på sig skorna och gick ut.
Jag och Harry satte oss i soffan och satte på Tv:n. Han kysste mig länge och passionerat. Jag log mot honom och kysste honom igen. Det övergick sedan i hångel och Harry låg på mig i soffan.
”The bed?” frågade han mellan kyssarna. Jag nickade och vi gick dit medans vi kysste varandra. Vi la oss på sängen och snart låg vi i bara underkläder. Harry tog av mig min bh och tittade sedan frågande på mig och jag nickade.
Förlåt för att det inte blev någon del igår och att dena inte blev lika lång som vanligt... Men jag har väldigt mycket läxor denna veckan, men jag kommer med en till del idag :) Hope you like it ;)
/Amanda
Del 15
Jag, Jacob, Andreas och Molly gick ut och satte oss i bilen, och Jacob körde först hem till Molly för att lämna henne.
”Hejdå Molly” sa jag och gav henne en kram.
”Hejdå Amanda” sa hon ”Och hejdå Andy och Jake”
”Hejdå” sa Jacob och Andreas och vi körde hem.
”Vi ska till resturangen halv åtta, så ni får vara klara då” sa Bea.
”Okej” sa jag, Jacob och Andreas. Jag gick upp på mitt rum och kollade på klockan, den var halv två, jag hade alltså fem timmar på mig. Jag började med att gå in i duschen, och när jag var klar tog jag på mig hudfärgade underkläder och en t-shirt och mjukisbyxor. Jag fönade håret och sen gick jag in på mitt rum och satte mig vid datorn och loggade in på Skype. Wille var inloggad så jag ringde ett videosamtal till honom.
”Hej Amanda” sa Wille och vinkade när han svarade.
”Hej Wille, hur har du det?” frågade jag. Vi satt och pratade en stund och sen kom mamma också. Jag berättade om konserten jag skulle vara med på. Och att jag skaffat en pojkvän.
”Vad heter han då?” frågade Wille nyfiket.
”Harry Styles” svarade jag.
”Är inte det han som är med One Direction?” frågade mamma.
”Joo” sa jag.
”Hur träffade du honom?” frågade mamma.
”Vi var ju och bowlade med dem, de är ju kompisar med Andy och Jake” svarade jag.
”Just det, det sa du ju för någon dag sen” sa mamma. ”Men du? Vi måste lägga på nu, jag och Wille ska iväg till några kompisar i Malmö.”
”Okej, hejdå, älskar er” sa jag.
”Älskar dig med” sa mamma och så avslutade vi samtalet. Jag kollade på klockan och såg att den var tre. Jag började fundera på vad jag skulle ha för någon klänning. Jag gick till garderoben och började att lägga ut alla klänningar på sängen, men fick sen fortsätta på golvet för de var så många. Vissa valde jag bort direkt och hängde tillbaka dem. Efter ett tag hade jag bara tre klänningar kvar att välja mellan. En rosa och vit, en lila och en vit med rosa blommor. Jag hörde att det ringde på Skype så jag dit och satte mig. Jag log när jag såg att det var Harry.
”Hey Harry” sa jag och log när jag svarade.
”Hey Amanda, what are you doing?” frågade han och log mot mig.
”I try to choose which dress I should have tonight" svarade jag.
”Show them to me so can I decide” sa han och jag visade honom alla klänningarna.
”I think that you should have the pink and white” sa han efter en stund.
”Then I take this” sa jag och log. Vi pratade tills klockan var fyra, han skulle iväg med killarna.
”Bye, love you” sa jag och gjorde en slängkyss mot kameran.
”Love you too, see you” sa han och vi stängde av. 
Jag tog av mig mina kläder och tog sen på mig klänningen som Harry hade valt. Jag borstade igenom håret och lockade håret lite extra. Jag sminkade mig noga med ögonskugga, mascara och rosa läppglans. Jag tog fram två vita armband och ett par guldiga högklackade skor. Sen letade jag reda på en vit kuvert väska och la i mobil, nycklar och läppglans i den. Jag kollade på klockan igen och såg att den bara var fem. jag loggade in på Skype igen och såg att Evelina var inne.
”Hej Evelina! Hur har du det?” skrev jag.
”Bara bra, själv?” svarade hon.
”Bra, ska du göra något speciellt i kväll?”
”Ja, jag ska på bio med Adam :)”
”Dejt eller?”
”Haha, ja :)”
”Lycka till ;)”
”Tack ;) Vad ska du göra ikväll då?”
”Vi ska fira Andy, han fyller år idag. Så vi ska till en resturang och äta.”
”Okej, hur mycket är det nu han fyller?”
”17”
”Just det! Men du? Jag måste fixa mig nu, hörs <3 ”
”Okej, hejdå <3”
Jag loggade ut från Skype och kollade på klockan igen. Nu var den var kvart över fem. jag suckade och loggade in på facebook. Jag hade fått sex nya vän förfrågningar, Harry Styles, Niall Horan, Louis Tomlinson, Zayn Malik, Molly Karlsson och Liam Payne. Jag accepterade alla och kollade runt lite. Det var många som hade skrivit på min profil. Mest om att dem saknade mig och ville träffas snart. Jag kommenterade några och loggade sen ut. Jag tog fram min systemkamera som jag inte hade använt sen jag kom hit och började ta lite foton på mig själv och på huset. Jag gick ut till trädgården och tog lite foton. Det har varit många som har berömt mig för att vara en bra fotograf. Jag fotade nog ganska länge, för efter ett tag kom Jacob ut och sa att klockan var kvart över sju. Jag gick in och upp på mitt rum. Jag ställde mig framför spegeln för att kolla ifall något behövde fixas till. Jag tog på lite mer läppglans och sen tog jag mina skor och väskan jag ställt fram och gick ner. Jag kom på att jag kunde ta med mig min digitalkamera, så jag gick snabbt upp för att hämta den. Jag la ner den i kuvertväskan och började ta på mig mina guldiga skor. Andreas och Jacob kom ner för trappan samtidigt som Bea kom ut från sitt badrum. Jag tog på mig en svart tunn skinnjacka att ha över när vi var utomhus för att det inte skulle bli för kallt. De andra tog på si skor och sen gick vi ut. Vi bestämde oss för att gå, det var inte så jätte långt till resturangen. Det tog ungefär tjugo minuter att gå dit och Jacob frågade ifall jag inte fick ont i fötterna av att gå i så höga klackar.
”Haha, nej. Jag är van” sa jag och skrattade.
”Jag skulle typ bryta fötterna ifall jag skulle gå i sånna skor” sa han och skrattade.
”Men även fast du har högklackade skor så är Jacob typ en decimeter längre än dig” sa Andreas och skrattade.
När vi kom fram satte vi oss vid ett bord som vi blev visade till.
Jacobs perspektiv:
Vi satte oss ner och fick varsin meny. Jag tittade igenom den och bestämde mig snabbt för kött och pommes och det ville Andreas också ha. Amanda bestämde sig för pasta carbonara och mamma bestämde sig för en kycklingsallad. Vi beställde det och varsin dricka. Efter ett tag kom drickan, och sen kom maten. Vi satt och pratade om lite allt möjligt medans vi åt. Jag gick på toa och när jag kom tillbaka hade några av mina pommes försvunnit. Jag tittade på Amanda som såg väldigt oskyldig ut och skakade på huvudet och skrattade.
Andreas perspektiv:
När vi ätit upp så beställde vi varsin glass. Det hade varit en bra födelsedag och vi hade skrattat en hel del. När vi var klara betalade mamma och vi gick hem igen. Jag kunde inte förstå hur Amanda kunde gå i så höga klackar. Medans vi gick tog Amanda många foton med sin kamera. När vi kommit hem satte vi oss i soffan och satte på en film. Efter filmen gick Amanda och la sig direkt eftersom hon skulle gå upp klockan sju imorgon. Mamma gick också och la sig, hon hade mycket att göra på jobbet, så hon behövde jobba mycket hela sommaren. Jag och Jacob tittade på en film till men sen så gick vi och la oss.
Det här var kanske en lite tråkig del... menmen
/Amanda
Del 14
Efter att vi hade ätit klart, bestämde vi oss för att titta på en film. Denna gången var jag och Molly snabba på att sätta oss i soffan. Molly satte sig i ena kanten av soffan och jag satte mig bredvid henne. Louis satte sig bredvid mig, och sen satte sig Liam bredvid Louis, Niall bredvid Liam och Jacob bredvid Niall. Harry, Zayn och Andreas fick inte plats så de gick och hämtade en madrass och la den på golvet. Harry tog tag i mina ben och drog ner mig på madrassen bredvid honom. Zayn satte sig då mellan Molly och Louis där jag satt innan. Jag la mig med huvudet på Harry och han kysste mig på pannan.
“Perhaps we should start a movie” sa Andreas och vi skrattade. Liam reste på sig och satte i en film.
”Wich movie did you take?” frågade jag.
”A horror movie” sa han.
”Byt thanks then!” sa jag halv surt.
”But I would save you” viskade Harry i mitt öra.
Mollys perspektiv:
När Liam sa att det var en skräckfilm, ryckte jag till. Jag hatade verkligen skräckfilmer. Jag kände hur Zayn tittade på mig. Filmen började och den var riktigt läskig. Jag skrek till precis samtidigt som Amanda och killarna började skratta.
”It was NOT fun” sa Amanda.
”Yes, it was, you screamed at the same time, and it wasent scary” sa Louis retsamt.
”Yes, it was some scary!” sa Amanda ”Or how Molly?”
”Yeeees” svarade jag.
När filmen äntligen var slut reste jag mig upp.
"Var ska du?” frågade Amanda.
”Jag ska bara gå på toa” svarade jag och gick mot badrummet. Jag tog med mig min One Piece in och bytte om till den. När jag kom ut satte jag mig i soffan igen. När Amanda såg att jag hade tagit på mig min One Piece så gick hon in på Harrys rum och bytte om till sin som var likadan som min. Hon la sig bredvid Harry igen och vi satte på en ny film. När filmen var slut hade alla utom jag, Amanda och Harry somnat. Vi satte oss vid köksbordet och började spela lite kort, men efter ett tag satt alla tre och gäspade så vi gick och la oss. Jag och Amanda gick in i badrummet medans Harry tog fram madrasser. Vi tog bort vårat smink och borstade tänderna. Amanda tog ut sin fläta och borstade igenom håret. Vi gick bort till tv:n där Harry hade lagt fram madrasser. Harry gick in i badrummet och vi tog av oss våra One Piece så vi stod i bara linne, sen la vi oss på varsin madrass. Efter några minuter kom Harry ut från badrummet och la si ner bredvid Amanda. Vi sa godnatt och jag somnade direkt.
Harrys perspektiv:
Amanda lay with her head on my arm and she fell asleep almost immediately. I kissed her gently on the cheek in order not to wake her. I looked at her, she was so beautiful when she slept. Although it was she always. Amanda began to smile in her sleep and I wondered just what she dreamed of. After a while I fell asleep and was slipping into dreams.
Liams perspektiv:
I woke up and felt that it was very uncomfortable to where I stood. I left me slowly up and looked at the others. Harry smiled next to Amanda on a mattress, Molly was on another, Andreas was on the mattress underneath the couch and the other sat in the couch and slept. I went and downloaded another mattress and layed me on it and fell asleep immediately.
Amandas perspektiv:
Jag vaknade av att de var väldigt varmt och ljust i rummet. Från köket luktade det pannkakor. Jag tittade på Harry som låg med armen runt mig. Han var så vacker nr han sov. Jag skakade lite på honom så han vaknade.
”Good morning beautiful” sa han.
“Good morning” sa jag och kysste honom. Sen reste jag på mig och tog på mig min One Piece. Jag tog upp min hårborste och borstade igenom håret sen satte jag upp det i en slarvig knut. Jag gick in i köket och såg att det var Liam som stod och stekte pannkakor.
”Can you go and bring the other?” frågade han och jag nickade. Jag började med att väcka Molly lite försiktigt och sen bestämde vi oss för att hämnas på Andreas och Jacob. Så vi tog våra mobiler, och letade upp någon låt. Sen la jag min mobil bredvid Andreas huvud och Molly la sin bredvid Jacobs huvud. Vi räknade till tre och sen satte vi på musiken och skruvade upp volymen på det högsta. Andreas och Jacob vaknade direkt, och det gjorde också Louis, Niall och Zayn. Vi skrattade åt deras ansiktsuttryck och tog bilder på dem.
”What was it good for?” frågade Niall.
”We would just get revenge on Jake and Andy” sa jag oskyldigt. Jag gick till min handväska och tog fram presentkortet till Andreas.
”Grattis på födelsedagen Andy” sa jag och gav honom presentkortet.
”Just det, jag fyller ju år idag” sa han och jag skrattade åt honom. Vi gick ut i köket och satte oss vid bordet. Liam ställde ner pannkakorna på bordet och vi började äta.
När vi ätit klart gick jag in i badrummet och borstade tänderna. När jag vände mig om stod Harry där och han böjde sig ner mot mig och våra läppar möttes.
”Can you do it in another room? I want to shower” sa Louis och puttade ut oss ur badrummet. Men jag gick tillbaks in för att ta mina saker. Louis stod och väntade på mig och jag gjorde det extra långsamt bara för att det var kul.
”What fun you are” sa Louis ironiskt och jag skrattade åt honom. jag gick ut i hallen och tog på mig mina skor.
”Bye Harry” sa jag och kramade honom.
”Do you have to go now?” frågade Harry och såg lite ledsen ut.
”Yes, we're going to celebrate Andy, but I call you on Skype then” sa jag och pussade honom på kinden.
”Okey, promise” sa han.
”I promise” sa jag och ställde mig på tå för att kyssa honom.
”Amanda, come on now” sa Jacob och drog bort mig från Harry.
”What are you doing?” frågade jag och gick till Harry igen och gav honom en snabb kyss på munnen.
”Bye, I’ll miss you” sa han.
”We will meet tomorrow” sa jag och skrattade. ”But I’ll miss you too”
”Good, love you” sa han.
”Love you too” sa jag och gav honom en snabb kram och sa sen hejdå till de andra.
”Bye”
Jag, Jacob, Andreas och Molly gick ut och satte oss i bilen, och Jacob körde först hem till Molly för att lämna henne.
”Hejdå Molly” sa jag och gav henne en kram.
”Hejdå Amanda” sa hon ”Och hejdå Andy och Jake”
”Hejdå” sa Jacob och Andreas och vi körde hem.
Inte så rolig del kanske, menmen
/Amanda
