Del 26
Senaste:
En och en halv timme senare var filmen slut och jag satt och gäspade stort även fast klockan bara var nio.
”Jag ska nog gå och lägga mig nu, jag har inte sovit tillräckligt länge de senaste dagarna” sa jag och reste mig upp.
”Okej, god natt” sa Andreas och gav mig en god natt kram. Jag gick in i badrummet och låste om mig. Jag klev in i duschen och duschade snabbt. En kvart senare stod jag i underkläder och fönade håret. Jag gjorde en snabb inbakad fläta och tog min tandborste. Jag tog på tandkräm och började att borsta tänderna. Jag spottade i handfatet och tvättade bort sminket. Sen gick jag in på mitt rum och tog på mig en stor t-shirt. Jag la mig ner i sängen och somnade direkt.
Evelinas perspektiv:
Jag vaknade av att någon skakade om mig lite lätt. Jag öppnade sakta ögonen och såg Adams underbara ansikte.
”Godmorron babe” sa han och böjde sig ner mot mig och gav mig en kyss. Jag besvarade kyssen och sen reste han sig upp. Jag satte mig långsamt upp i sängen och gäspade. Blicken for iväg mot klockan som satt på min vägg, bredvid en affisch på Justin Bieber. Den visade halv tolv. Idag skulle jag packa det absolut sista, eller, handbagaget skulle jag ju packa imorgon. Jag ställde mig upp och tog på mig min One Piece med USA:s flagga. Adam tog på sig en t-shirt och ett par mjukisbyxor och sen gick vi ner i köket för att äta frukost. Mamma och pappa var och jobbade, min storebror Jonathan var säkert hos en kompis och Elina och Linus var på dagis, de var mina småsyskon som är tvillingar. Jag tog fram lite mackor, smör och ost med mera. Jag och Adam satte oss ner mittemot varandra och började äta. Idag hade vi varit ett par i fem dagar, inte så länge alltså.
”Vad ska du göra när jag åker till London i två veckor?” frågade jag lite nyfiket.
”Jag ska väl hänga lite med Axel och Anton. Och sen kommer jag ju prata med dig i telefonen en del” sa han och blinkade med ena ögat.
”Haha, aww, du är för gullig du” sa jag och log mot honom.
”Jag vet” sa han stolt och vi båda börja skratta.
Jag suckade när jag kom på att mina solglasögon var hemma hos Adam. Jag måste verkligen ha dem med mig! Adam hade gått för typ tjugo minuter sen och klockan var tio i nio. Jag tog upp min mobil och letade upp hans nummer. Jag tryckte på ring och väntade några signaler innan han svarade.
”Hej, saknar du mig redan?” frågade han och skrattade lite lätt.
”Självklart, men du?”
”Ja?”
”Jag har glömt mina solglasögon hemma hos dig och jag måste ha dem med mig till London!” sa jag.
”Haha, okej, vänta lite” sa han ”Japp, här är dem” sa han efter någon minut.
”Bra, kan du ta med dig dem när du kommer till flygplatsen imorgon?” frågade jag.
”Självklart, när var det nu som flyget gick?” frågade han och jag skrattade lite åt honom. Ibland var han bara liiite glömsk…
”Jag sa ju det innan du gick, och imorse, och igår kväll och i…”
”Jaja, men när var det då då?” avbröt han mig.
”8.11”
”Okej, var det verkligen så tidigt?” frågade han fundersamt.
”Ja” suckade jag.
”Så när ska du vara på flygplatsen?” frågade han och jag tänkte efter lite.
”Lite efter sex tror jag” sa jag och hörde hur han suckade djupt.
”Såååå tidigt? Men jaja, jag kommer då då” sa han och jag log lite.
”Hejdå, ses imorgon, och glöm inte bort tiden!” sa jag.
”Nejdå, hejdå” sa han och jag la på.
Nästa dag:
”Hejdå Adam, jag kommer sakna dig” sa jag och gick fram till Adam. Jag gav honom en lång kram och kände hur en tår rann nerför kinden.
”Hejdå, jag kommer sakna dig också, men det är ju bara två veckor” sa han och torkade bort tåren.
”Ja, två långa veckor” sa jag tyst. Jag gav honom en kyss och sen gick jag bort mot min familj som stod där. Jag av alla varsin kram och sa hejdå. Dem skulle jag absolut inte sakna lika mycket som Adam, tvärtemot så skulle det vara skönt att komma bort från mammas eviga tjatande, pappas cigaretter och mina bröders bråk. Fast min yngsta lillebror, Theo, skulle jag nog sakna lite. Han är bara fyra och vi är väldigt tajta.
”Gå inte Evelina!” utbrast han med tårarna rinnandes längs kinderna. Jag gick tillbaks till honom och böjde mig ner. Jag gav honom en till kram och han klängde sig fast på mig.
”Det är bara två veckor, tiden kommer gå snabbt. Innan du vet ordet så är jag hemma igen” s jag och tog försiktigt bort hans små armar som kramade mig hårt. Jag vände mig om och började gå mot säkerhetskontrollen. Jag vände mig om och vinkade lite mot dem. Snart skulle jag sitta på planet mot London och Amanda. Gud vad jag har saknat henne!
Jag letade upp min plats på flyget och satte mig där. Jag satt mot ett fönster vilket jag tyckte att det var bra. Jag älskade att se ut när man flög. Jag satt och tittade ut på flygplatsen genom det lilla fönstret och såg i ögonvrån att en tjej i min ålder satte sig bredvid mig. Jag vände huvudet mot henne.
”Hej” sa hon och log lite mot mig.
”Hej” sa jag och log tillbaka.
”Jag heter Hannah, vad heter du?” frågade hon.
”Evelina” svarade jag. Hannah hade brunt axelkort hår, och hade solbränd hy, alltså brun, inte röd... Vi började prata lite men jag övergick snabbt till att sätta på flygplansläget på min iPhone, sätta i hörlurarna och spela upp Justin Biebers Boyfriend.
Amandas perspektiv:
Jag satt på flygplatsen och väntade på att Evelinas flyg skulle landa, det var ungefär tio minuter kvar nu. Efter tjugo minuter såg jag henne komma gående med två stora väskor och hennes stora handväska. Jag reste mig upp från bänken jag satt på och sprang snabbt fram till henne. Hon släppte sina väskor och vi kramade om varandra hårt.
”Gud vad jag har saknat dig” sa jag och log mot henne.
”Jag har saknat dig med, men ta nu en av mina väskor så vi kommer bort från flygplatsen, jag är nu redo för att se London” sa hon och jag skrattade lite. Jag tog en av hennes väskor och vi började gå mot utgången. Utanför satt Jacob och väntade i hans bil. Jag öppnade bagageluckan och vi la i båda väskorna. Sen öppnade vi varsin bildörr och hoppade in i baksätet. Äntligen fick jag träffa min bästa kompis igen. Vi skulle ha så kul nu när hon var här.
Sorry för att det tagit sån lång tid, men jag har haft ett jobbigt kemi prov att plugga till... Jag gillar inte prov, man måste plugga så mycket... Men, här är det iaf. Inte lika bra som det blev första gången, men detta får duga ;)
Jag ska försöka skriva en del imorgon, annars kommer det på torsdag ;)
Ha det bra :)
//Amanda
