onedirectionpower

Mamma gäspade lite och snart sov hon. Vi bestämde oss för att åka hem. Harry halvsatt på en stol utanför och sov. Vad söt han var när han sov! Jag gick fram till honom och skakade om honom lite lätt. Han vaknade och log mot mig. Jag böjde mig fram och gav honom en snabb kyss och sen reste vi oss upp. Vi gick ut till Beas bil och satte oss, men eftersom vi var sex stycken så satte jag mig i Harrys knä. Wille satt bredvid oss och Andreas bredvid honom. Jacob satt bredvid Bea där framme. Harry började prata lite med Wille och Wille var lite bly i början, men efter ett tag satt de och pratade på. Jacob vände sig om och gav mig en blick som betydde att jag skulle komma ihåg att berätta för Wille sen. Jag nickade lite svagt och han log mot mig. Usch, jag som nästan hade glömt det… Jag tittade på Willes glada ansikte och hoppades på att han inte skulle bli allt för sur eller arg på mig.

Vi klev ur bilen och gick in i huset. Bea gick in i sitt sovrum för att sova även fast klocka inte alls var mycket, hon hade haft en jobbig dag idag på jobbet. Andreas, Jacob och Harry gick ut på altanen och satte sig i solstolarna och började snacka lite.

”Wille, kan jag få prata med dig?” frågade jag Wille och han nickade. Vi gick in i tv rummet och satte oss i soffan.

”Ehm.. Joo, det är såhär att jag inte alls var på sjukhuset för att min kompis var skadad, utan jag var hos… hos Harry och Louis. De ska åka iväg imorgon och vara borta i tio dagar, så jag ville verkligen träffa dem ikväll. Förlåt, jag vet att det var dumt” sa jag tyst och tittade på Wille.

”Det gör inget, jag förstår dig. Eller, jag gillar inte att du ljög för mig, men jag förstår att du ville träffa killarna innan de skulle iväg” svarade Wille och log mot mig.

”Är du säker? För jag vill att du berättar precis vad du tycker, och imorgon jobbar jag ju inte eftersom det är onsdag, så då kan vi ha en filmdag ifall du vill? Och hälsa på mamma förstås.” sa jag.

”Helt säker, och det låter bra med en filmdag imorgon, vi kan ha Harry Potter-maraton som vi hade den gången båda var sjuka.” sa Wille och jag skrattade lite.

”Du och dina Harry Potter filmer, men visst, det blir bra” sa jag och gav honom en kram. ”Men säg till ifall det är något”

”Okej” sa han och vi gick ut till de andra killarna.

”Molly and the other guys comes to us soon” sa Jacob och jag nickade.

“Okey, det är väl okej för dig Wille?” frågade jag Wille och han nickade. Fem minuter senare kom Molly och resten av killarna. Vi gick in för att titta på en film. Vi valde en komedi, och satte igång den. Jag satt nära Harry och lutade mitt huvud mot hans axel. Han la sin arm runt mina axlar. Imorgon skulle de åka, och jag skulle inte få se dem på tio dagar. Tio dagar. Inte så länge egentligen, det kommer ju bli värre när mitt sommarlov tar slut och jag måste åka tillbaka till Sverige… Nej! Tänk inte på det nu Amanda, det är fortfarande många dagar kvar. Mitt i filmen började min mage kurra jätte mycket. Jag kom på att jag inte ätit något, eftersom jag åkt till sjukhuset innan vi hunnit äta. Louis, som satt på andra sidan om mig, tittade på mig och skrattade.

”I think someone is a little bit hungry” sa han.

“Is it someone else who is hungry?” frågade jag.

“I am” svarade Jacob, och Andreas och Wille nickade instämmande. De hade ju också varit på sjukhuset.

”Then I go and cook some food” sa jag och reste mig upp. Jag gick ut i köket och Harry följde efter.

”You don’t need to help me, you can look at the movie” sa jag och log mot honom.

“No, I wanna help you” sa han och vi började göra pannkakor.

Vi hade gjort måna pannkakor, och nu satt alla i köket och åt. Även fast Molly och de andra ätit innan, så åt de också lite, speciellt Niall…

”I think we had to go home now and sleep. We must go up very early tomorrow” sa Liam och han och killarna reste sig upp och började gå mot hallen. Jag och Molly gick efter dem. De tog på sig sina skor och gav oss varsin kram. Liam kom och kramade mig först, sen Zayn. När Zayn kramade Molly såg jag att han viskade något i hennes öra och att hon nickade och log. Niall kom fram till mig och kramade mig hårt.

”I’ll miss you” viskade han.

”I’ll miss you too” svarade jag och log mot honom. Louis kom fram och gav mig en hård kram han också.

”Don’t miss me to much” skämtade han och jag skrattade lite åt honom.

”I’ll not miss you” sa jag och han gjorde en ledsen min. ”Just kidding”. Jag gav honom en till kram och gick bort till Harry. Jag kramade om honom hårt. Tio dagar utan att få se Harry. Tio dagar. Jag ställde mig på tå och gav honom en kyss. Jag kände tårarna men höll dem inne.

”I’ll miss you so much!” viskade jag och kramade honom igen.

”I’ll miss you too, but we should talk on Skype every day” sa han och jag log lite svagt mot honom. Han gav mig en till kyss innan han och killarna gick ut genom dörren och gick bort till Louis bil. Alla vände sig om och vinkade, och jag och Molly vinkade tillbaka. De satte sig i bilen och körde iväg. Jag stängde dörren och kände min mobil börja vibrera i fickan.

Förlåt, förlåt, förlåt! Delen kommer inte förren imorgon, för jag har inte haft tid att skriva idag :( När jag kom hem från skolan skulle jag först plugga till spanska provet, göra lite andra läxor och öva på en redovisning jag ska ha imorgon(!) :( Sen ringde min mamma och sa att jag skulle städa mitt rum *suck* och dammsuga hela ovanvåningen, så då gjorde jag det. sen efter det så åt jag och nu pluggar jag på spanskan igen, och har verkligen inte tid att skriva :(
/Melissa

Amandas perspektiv:

När jag hörde vad läkaren sa blev jag helt chockad. Hade mamma bara en dag kvar att leva? Det kändes som om all luft åkte ur mig. Skulle jag inte längre ha någon mamma? Jag tänkte inte på några saker som var vi skulle bo sen osv, det ända jag kunde tänka på var att min mamma snart vara borta. Tårarna fanns där, men började inte rinna. Läkaren gick iväg och Jacob och Andreas kom fram till oss.

”Vad sa han?” frågade Andreas försiktigt.

”A-att ma-mam-ma ba-ba-ra  ha-har…” började Wille men kom inte längre innan han började gråta och jag kramade om honom medans mina tårar började komma.

”Mamma har bara en dag kvar” sa jag tyst och kände att Jacob och Andreas kramade om oss också. Bea kom in i korridoren med tårarna rinnande nerför kinderna, hon hade mött läkaren lite längre bort i korridoren och han hade berättat. Jag gick fram och gav henne lång kram. Efter en liten stund gick vi in i rummet. Mamma låg fortfarande bara där. Hon hade inte öppnat ögonen en enda gång på sjukhuset. Bara legat där, blek och kall. Jag gick fram och tog hennes ena hand.

”Jag älskar dig mamma!” viskade jag tyst. Tårarna hade slutat rinna, de fanns inga kvar, inte just nu i alla fall.

Vi hade suttit inne hos mamma i en kvart. Sen kände jag att jag inte bara kunde sitta där och titta på henne, jag var tvungen att gå ut för att få lite frisk luft. Ingen ville följa med mig så jag gick ut ensam. Jag satte mig ner på en bänk och bara stirrade tomt framför mig. Mobilen började vibrera i fickan, men jag brydde mig inte. Men när den ringt sju gånger tog jag upp den och svarade. Det var Harry.

”Hi” sa jag tyst.

”Hi Amanda, how are you?” frågade han.

“Not so good, mum have only one day left” sa jag och tårarna kom igen.

”Do you want that I come?” frågade han försiktigt.

“Sure, I’m outside the hospital” svarade jag och vi la på. Folk som gick förbi tittade konstigt på mig, men jag brydde mig inte. Efter tio minuter såg jag en bil som kom och stannade framför mig. Det var Louis som körde, och bredvid honom satt Harry. Harry gick snabbt ur bilen och Louis körde iväg igen. Jag gick snabbt fram till honom och han kramade mig. Jag lutade mitt huvud mot Harrys bröst och han höll om mig. Vi sa ingenting, utan stod bara där.

Willes perspektiv:

Jag tog tag i mammas kalla hand och tittade på henne. Vad skulle jag göra utan henne? Min mamma kommer dö. Varför? Varför just hon? Medan jag satt och tänkte kände jag hur hennes hand blev lite varmare. Fast det var nog bara för att jag höll i den. Amanda hade varit ute ett tag, men jag kände inte för att gå ut. Jag ville vara md mamma så mycket som möjligt. Även fast hon inte märker något… Jag kollade på mammas ansikte och tårarna kom igen. Varför? Varför just min mamma? Maskinerna började helt plötsligt pipa lite konstigt. Skulle hon dö nu? Men maskinerna började pipa vanligt och jag andades ut. Nej, just nu skulle ho… Vänta, vad var det där? Klämde mamma just till min hand? Jag tittade upp från hennes hand till hennes ansikte och såg att hon hade ögonen öppna.

”Mamma!” utbrast jag.

”Wille” sa hon med en väldigt hes röst och man såg att hon försökte sig på ett litet leende och jag log stort mot henne.

”Hur mår du?” frågade Bea och tårarna rann nerför hennes kinder, troligen var det glädjetårar.

”Ont… Trött” svarade hon fortfarande med väldigt hes röst.

”Vill du ha vatten?” frågade Bea och mamma nickade svagt. ”Jag går och hämtar vatten och en läkare”. Bea reste sig upp och gick iväg.

”Förresten, någon av er kanske ska gå ut och hämta Amanda” sa Bea innan hon gick ut ur rummet och Jacob nickade.

”Jag går och hämtar henne” sa Jacob och reste sig upp. Han gick ut ur rummet och bort genom korridoren.

Jacobs perspektiv:

Jag gick snabbt genom korridoren bort mot hissen och tryckte in knappen för entrén. När hissen äntligen var framme efter att ha stannat på två ställen för att andra också skulle ner, gick jag ut ur dörrarna. Jag såg genast Amanda, hon stod och kramade Harry, och jag gick fram till dem.

”Amanda, she have wake up!” sa jag till Amanda, jag sa det på engelska eftersom Harry var där också. Amanda släppte genast Harry och tog hans hand istället. Sen gick vi snabbt bort till hissen och Amanda suckade högt när det kom n gammal dam på andra våningen som skulle in i hissen, hon tog väldigt lång tid å sig. När hon äntligen var inne i hissen åkte den vidare uppåt och vi klev av på rätt våning. Harry satte sig på en stol utanför rummet medans jag och Amanda gick in till Viktoria. Viktoria höll på och dricka lite vatten och en läkare stod och tittade på alla maskiner och undersökte sedan Viktoria lite.

”Det är ett mirakel att hon vaknade upp, och som det ser ut nu så kommer hon att överleva. Jag vet inte riktigt vad som gjorde att hon blev friskare, men något var det i alla fall. Vi ska undersöka henne imorgon igen, och ifall hon inte blivit sämre så ska hon nog snart få åka hem” sa läkaren som var svensk.

”Vad bra, men kommer hon att bli helt återställd?” frågade mamma läkaren.

”Det vet jag inte än, det beror på hur hon mår imorgon” svarade läkaren och vi nickade.

Amandas perspektiv:

Jag kunde inte beskriva hur lycklig jag var, det gick verkligen inte. Läkaren gick ut ur rummet och jag gick fram till mamma och ställde mig vid sängkanten. Jag böjde mig försiktigt fram och gav henne en lätt kram.

”Jag älskar dig mamma” sa jag tyst och reste mig igen.

”Jag älskar dig också” svarade hon och log svagt mot mig. Mamma gäspade lite och snart sov hon. Vi bestämde oss för att åka hem. Harry halvsatt på en stol utanför och sov. Vad söt han var när han sov! Jag gick fram till honom och skakade om honom lite lätt. Han vaknade och log mot mig. Jag böjde mig fram och gav honom en snabb kyss och sen reste vi oss upp. Vi gick ut till Beas bil och satte oss, men eftersom vi var sex stycken så satte jag mig i Harrys knä. Wille satt bredvid oss och Andreas bredvid honom. Jacob satt bredvid Bea där framme. Harry började prata lite med Wille och Wille var lite bly i början, men efter ett tag satt de och pratade på. Jacob vände sig om och gav mig en blick som betydde att jag skulle komma ihåg att berätta för Wille sen. Jag nickade lite svagt och han log mot mig. Usch, jag som nästan hade glömt det… Jag tittade på Willes glada ansikte och hoppades på att han inte skulle bli allt för sur eller arg på mig.

Harry sa att han skulle gå tillbaka så att vi kunde få prata själva. Jag nickade och han gick iväg.

”Vad är det?” frågade jag och tittade på honom. Han svarade inte. ”Tänker du på mamma?”

”Lite” sa han tyst.

”Är det något annat också?” frågade jag och la min arm runt hans axlar.

”Jag kanske bara missuppfattar allting, men det känns som om du är sur på mig eller något. Och sen så har du knappt varit med mig sen jag kom hit. Jag hade längtat efter att få träffa dig igen, men sen så är du bara med Harry hela tiden” sa han och jag fick väldigt mycket dåligt samvete. Jag hade knappt spenderat någon tid med honom, utan jag hade bara varit hos Harry hela tiden.

”Förlåt, jag förstår dig. Jag är verkligen ledsen, men du?” sa jag.

”Vad?” frågade han och tittade undrande på mig.

”Imorgon slutar jag klockan tre, och då ska du och jag göra något” sa jag och log mot honom.

”Själva?” frågade han.

”Själva” svarade jag och gav honom en kram. Vi reste oss upp och började gå tillbaka för att äta. Maten var säkert kall nu, men jag brydde mig inte så mycket. Nu hade jag fått Wille på lite bättre humör och vi skulle ha en rolig eftermiddag och kväll imorgon.

Klockan var tre och jag lämnade cafét. Nu skulle jag och Wille göra något kul, bara vi två. Jag hoppade på bussen och efter ett tag gick jag av. Jag gick den sista biten fram till huset.

”Hej Wille” sa jag när jag öppnade dörren.

”Hej, ska vi gå ut nu? Vi kan titta på bio?!” sa Wille och kom ut i hallen.

”Ja, det blir bra, jag ska bara gå och byta om” sa jag och gick upp på mitt rum. Jag öppnade garderoben och valde en kort ljus jeanskjol och en tight vit tröja med 3/4- armar. Jag tog fram en mellan stor brun handväska och la i mobil, nycklar, pengar och lite mer. Jag tog ut knuten jag hade i håret och borstade igenom det. Sen gick jag ner till Wille och tog på mig ett par skor med halvhöga kilklackar. Wille tog på sig sina converse och vi gick ut. Vi bestämde oss för att gå bort till bion, det skulle ta ungefär en kvart. Vi pratade under tiden, men undvek att nämna mamma. Hon hade inte blivit sämre, men inte bättre heller. Vi skulle besöka henne imorgon. När vi vr fem minuter från bion så ringde min mobil. Jag tittade på displayen och såg att det var Harry.

”Hi Sexy” sa jag och log.

”Hi beautiful” svarade Harry. ”What are you doing?”

“I and Wille are going to the cinema, and you”

“Nothing special, but we are gonna going on a tour tomorrow” sa han lite ledset. Mitt leende försvann direkt och Wille tittade frågande på mig. Jag visste ju egentligen att Harry och de andra inte skulle vara I London hela sommaren, men jag ville verkligen inte att de skulle åka.

”How long?” frågade jag.

”10 days, so it’s not so long” svarade han. “But do you wanna come to me and Louis and have a movie night?”

“I would love to” sa jag och vi sa hejdå.

”Vad var det där om?” frågade Wille nyfiket.

”Inget” sa jag och log mot honom. ”Nu ska vi se på bio” Jag fick lite dåligt samvete att jag skulle behöva hitta på en lögn eller något för jag hade ju egentligen lovat Wille att vi skulle ha en bror och syster dag. Jag fick väl komma på något medans vi tittade på filmen.

”Vilken vill du se?” frågade jag Wille.

”Hungerspelen kanske? Det är typ den enda som jag känner till” sa han och jag nickade. Vi köpte biljetter, popcorn och läsk. Vi gick in i salongen och filmen började. Jag koncentrerade mig inte så mycket på filmen, utan försökte komma på något så att jag skulle kunna gå till Harry och de andra vid sju. Jag kom inte på något bra, så tillslut kom jag fram till att jag fick säga att en av mina kompisar hade hamnat på sjukhuset så jag var tvungen att åka dit. Bara han inte kom på mig, för då vet jag inte vad jag ska göra. Han skulle bli väldigt besviken och ledsen på mig, och jag ville verkligen inte bråka med min bror.

Filmen var slut klockan sex och vi gick hem. När vi kommit hem gick jag in på toaletten och försökte lugna ner mig. Hur skulle jag säga det? Det måste ju låta trovärdigt. Efter fem minuter gick jag ut till Wille som satt sig i en av solstolarna.

”Du Wille, jag vet att vi skulle ha en dag bara du och jag, men det är så att min kompis har hamnat på sjukhuset och jag måste verkligen dit. Jag är ledsen” ljög jag.

”Jaha, okej… Men vi kanske kan titta på film imorgon kväll då?” sa Wille lite ledset. Gud vad dåligt samvete jag fick för att jag ljög för honom.

”Ja det kan vi, jag ska med bussen om en halvtimme, så jag går upp och duschar nu, det var ju rätt så  varmt inne på bion” sa jag och log mot honom.

”Okej, vad har hänt din kompis då? Och är det samma sjukhus som det mamma är på?” frågade Wille nyfiket. Shit, vad skulle jag säga? Kom på något nu då Amanda!

”Ehm.. Hon trillade ner för en stentrappa och slog i huvudet, fast de vet inte hur skadad hon är, och ja det är samma sjukhus som det mamma är på” sa jag snabbt. Hoppas han tror mig.

”Okej” svarade han och ja sprang uppför trappan in till mitt och Andreas badrum. Nu behövde jag skynda mig med att duscha. Jag klev snabbt in i duschen och skyndade mig så mycket som möjligt med att tvätta håret och så. Jag tog fram en rakhyvel och rakade benen. ’jag kände hur det sved till och såg jag hade skurit mig på knät. Fan! Jag brukar aldrig skära mig egentligen. Jag letade fram ett plåster som jag satte på, för det ville inte sluta blöda. Skrapsåret jag hade fått på det andra knät hade börjat läka nu. Jag tittade ner på mina ben och suckade. Ett stort skrubbsår på det ena knät och ett skärsår på det andra. Jag tog på mig svarta underkläder och fönade håret. Jag tittade på klockan, tio minuter tills jag behövde gå till busshållplatsen. Jag skyndade mig med att leta fram ett par svarta shorts och ett lila pösigt linne med ett svart tight linne under. Jag sminkade mig lite snabbt med mascara, eyeliner och läppglans. Sen tog jag väskan jag hade haft innan idag och sprang nerför trappan. Jag sa hejdå till Wille som var den enda som var hemma, och mitt dåliga samvete kom tillbaka igen. Jag frågade mig själv varför jag hade tagit högklackade skor när jag behövde springa till bussen. Jag höll på att snubbla flera gånger, men gjorde det aldrig. Jag hann precis med bussen som var nästan tom. Jag satte mig i mitten ungefär och tog upp mobilen. Jag hade fått ett sms från Molly.

”Jag ska också till killarna ikväll, ses där ;)” Jag orkade inte svara eftersom jag skulle gå av bussen nu. Jag gick den sista biten hem till killarna och ringde på. Louis kom och öppnade och han gav mig en kram. Sen tittade han på mitt knä och sa: ” I think you need a new patch, I can take one for you”. Han gick iväg för att hämta ett plåster till mig. Jag tittade ner på knät och såg att blodet hade börjat rinna nerför knät. Åh! Hur lång tid kan det egentligen ta för ett skärsår att sluta blöda? Harry kom ut i hallen och gav mig en varm kram och sen en snabb kyss. Louis kom tillbaka med ett plåster.

”Here you are. By the way, what have you done?” frågade han och flinade.

”Nothing..” svarade jag och tog emot plåstret och sen gick jag in i badrummet för att byta det gamla mot det. Sen gick jag ut till vardagsrummet där de andra satt i soffan. Molly hade redan kommit och alla satt och väntade på mig.  De hade klämt ihop sig i soffan, men nu fanns det ingen plats för mig. Jag gick bort till Harry och satte mig i hans knä. Bredvid honom satt Molly och Louis.

”Vad har du gjort på knäna?” frågade Molly och tittade på mina knän.

”Jag trillade när vi sprang till sjukhuset, och på det andra knät skar jag mig..” sa jag och hon skrattade.

”Smidigt” sa hon ironiskt ”Vet du när Andreas och Jacob kommer?” Jag stelnade till. Skulle de komma? Hoppas de inte skulle säga något till Wille…

”Ehm, jag visste inte ens att de skulle komma…” sa jag samtidigt som det plingade på dörren. Louis reste sig upp och jag var snabb med att ta hans plats. När han kom tillbaka hade han Andreas och Jacob med sig. Han gav mig en ond blick när han såg att jag hade tagit hans plats. Sen gick han iväg och hämtade en madrass till honom, Andreas och Jacob. Godiset och chipsen stod redan på bordet och de satte igång filmen. Mitt i allt ringde min mobil som jag lagt på bordet. Zayn och Louis av mig onda blickar eftersom jag glömt att stänga av ljudet. Jag tog upp den och såg att det var Evelina som ringde. Jag gick ut i köket och tryckte på svara. Nu var det bara tre dagar kvar tills hon skulle komma.

”Heej Evelina!”

”Hej Amanda, vad gör du?” frågade hon

”Jag har en filmkväll med killarna och Molly, Harry och de andra ska på en liten tour imorgon i tio dagar” sa jag. ”Du då?”

”Jag har börjat packa lite nu, har du kommit på vad vi ska göra under tiden jag är där?” sa hon.

”Ehm, jag vet inte riktigt, men vi ska ju shoppa såklart. Men så måste ju jag jobba också. Men vi får väl se vad vi hittar på” sa jag.

”Hur är det med Viktoria?” frågade hon.

”Vi vet inte riktigt, vi kunde inte besöka henne idag, men vi ska göra det imorgon. Men det är ju lite värre än förra gången, så jag är lite orolig” sa jag med en ledsen röst.

”Hoppas det blir bättre, och du vet att jag finns för dig”

”Tack”

”Men du, hur är det med Wille nu då?”

”Ehm, jag tror att han är ledsen och orolig för mamma. Sen så är han nog lite besviken på mig också. Han tycker att jag har spenderat mer tid med Harry än honom nu när han är här” sa jag lite besvärat.

”Ojdå, men nu när de ska iväg så får du ju lite ensam tid med honom”

”Ja, men sen så får jag så dåligt samvete, för idag skulle vi ha en eftermiddag och kväll bara vi två, men sen så fick jag reda på att Harry och de skulle iväg, så jag sa till Wille att jag skulle till en kompis på sjukhuset. Tänk ifall han kommer på mig, hur kommer han då att reagera? Andy och Jacob är ju också här, tänk ifall de råkar säga något”

”Ta det lugnt Amanda, fast det var kanske inte världens bästa sak att ljuga för honom att du skulle till sjukhuset… Men du får väl hoppas att han inte kommer på det, och sen så kan du ju vara extra mycket med honom nu. Men han kommer nog inte bli så glad ifall han kommer på det” sa Evelina och jag kände hur mina ögon började tåras. Varför gjorde jag såhär mot Wille? Jag hade ju faktiskt kunnat säga att han kunde följa med hit, han kanske inte hade velat och hade kanske blivit lite ledsen över att jag inte höll vad jag lovade med att vi skulle ha en dag bara vi två, men det hade varit mycket bättre än att ljuga för honom. Det hade jag nästan aldrig gjort innan, och jag fick så dåligt samvete. Jag torkade bort tårarna och jag och Evelina fortsatte att prata lite, och jag påminde henne om att hon skulle ha med sig mycket svenskt godis, jag hade saknat det såååå. Och sen la vi på. Jag gick ut till de andra igen och hoppades på att det inte skulle synas att jag hade gråtit.

”Why are you black around your eyes, have you cried?” frågade Niall och jag kom på att när jag torkade bort tårarna så hade jag nog smetat ut sminket.

”Ehm, no.. I got something in my eyes” sa jag men man såg att de inte trodde på det. Jag gick ut i badrummet för att tvätta bort sminket. Harry kom in till mig och gav mig en kram bakifrån.

”Have something happen?” frågade han och jag skakade på huvudet. Jag ville inte prata med honom om detta.

”No, I… I thought of my mum, I’m worried about her” sa jag och det var sant, men det var ju inte därför jag hade gråtit.

”She’s gonna be okey” sa han och kramade mig ännu hårdare. Vi gick ut till de andra igen och satte oss. Filmen var snart slut och man hörde hur Nialls mage kurrade.

”I’m hungry, can we order some food?” frågade han.

“Yes, I’m hungry too” sa Liam.

“I wont have pizza, can we order chines food or something?” frågade jag och de andra instämde. Harry, Louis och Andreas gick iväg för att beställa och hämta maten, kina resturangen hade ingen hemkörning. Jag, Liam och Niall började spela lite kort medan Molly och Zayn satt och pratade och Jacob satt och höll på med mobilen.

”Do you think it’s something between Molly and Zayn?” sa Liam tyst och tittade menande på Molly och Zayn. Det såg faktiskt ut som det var något mellan dem, eller i alla fall på g.

”Yes” sa Niall och vi skrattade lite. Min mobil ringde igen och jag suckade.

”Wait a minute” sa jag till Liam och Niall och gick ut i köket och svarade.

”Hello, it’s Amanda” sa jag utan att titta vem det var.

”Hej det är Wille” sa Wille med en röst som inte lät helt glad.

”Åh, hej Wille” sa jag lite nervöst, hade han fått reda på något?

”Mamma har blivit värre, jag är på väg mot sjukhuset nu. Kan du komma till det rummet hon är i?” frågade han och det kändes som om luften gick ur mig. Hade mamma blivit värre? Tårarna började rinna nerför ansiktet.

”Ehm, ja… Men det tar en liten stund för jag är ehh… ute och går, jag behövde lite frisk luft, men jag kommer så snabbt jag kan, ses där” sa jag.

Nialls perspektiv:

Amanda's cellphone rang again, and she walked out of the kitchen. A minute later, she is running against Hall and the tears flowed down her cheeks. What had happened? Jacob went to her where she stood in the Hall, and they began talking in Swedish. Amanda sounded sad and Jacob hugged her. He also took on his shoes and then he said: "We have to go now, say to Andreas when he come back that he should call me." They opened the door and began to run. I, Liam and Zayn looked surprised, what had happened?

"Do you know what has happened?" asked Zayn Molly and she nodded slowly.

Mollys perspektiv:

Jag hade hört vad Amanda och Jacob pratade om, men eftersom de pratade svenska så var det bara jag som förstod.

”It was Wille who called Amanda, there’s mum has become worse. So they are going to the hospital” sa jag.

”Okey” sa Niall sakta samtidigt som dörren öppnades och Louis, Harry och Andreas kom in.

”Andreas, you should call Jacob, now” sa Liam till Andreas. Andreas såg lite frågande ut, men sa inget. Han satte ner maten han burit på och tog upp sin mobil. Han gick ut i hallen och ringde till Jacob.

”Where’s Amanda and Jacob?” frågade Harry.

”On the hospital, Amandas mum has become worse” svarade Liam. Andreas kom in och sa ett snabbt hejdå, och sen sprang han ut.

Willes perspektiv:

Jag klev av bussen och skyndade mig in på sjukhuset. Jag gick direkt till mammas rum men väntade utanför på Amanda. Två minuter senare kom hon och Jacob springandes.

”Åh, hej Jacob” sa jag förvånat.

”Hej, jag mötte Amanda i en park, och Andreas kommer snart” sa Jacob och vi gick in till mamma. Vid henne stod det en läkare som skrev något i några papper. Jag gick fram till mammas säng och satte mig vid henne. Hon låg helt stilla som innan, men nu var hennes hud typ lite blå också. Läkaren sa att de hade behövt starta om hennes hjärta väldigt många gånger, men att det bara blir oftare och oftare.

Lite tidigare Jacobs perspektiv:

Jag och Amanda gick snabbt på gatorna.

”Ehm, du Jacob? Du behöver väl inte nämna att jag var hemma hos Harry till Wille?” frågade hon och jag blev lite förvirrad.

”Varför?” frågade jag.

”Ehm, joo… för att jag sa till honom att jag skulle besöka en kompis som hamnat på sjukhuset, för du vet ju att jag och Wille egentligen skulle göra något idag, men när jag fick reda på att Harry och de andra skulle iväg imorgon så jag ville ju verkligen träffa dem!” svarade hon och jag blev lite smått arg på henne.

”Men va fan Amanda! Du vet väl att Wille verkligen hade sett fram emot att få komma till London och träffa dig igen, men så var du ju bara med Harry hela tiden. Jag tänker inte hålla tyst om att du var hos dem, det borde han få veta!” sa jag argt.

”Snälla Jacob! Berätta inte något, jag ska göra det sen när vi kommer hem från sjukhuset, men jag vill göra det själv. Snälla!?” bad Amanda och till slut gick jag med på det. Jag tyckte att hon var väldigt taskig mot Wille,, och jag visste också att han INTE skulle bli glad när han fick höra det.

Vi kom fram till sjukhuset och Wille såg lite förvånad ut när han såg mig. Men jag sa att jag mötte Amanda i en park som hon hade sagt att jag skulle göra. Vi gick in till Viktoria och satte oss. När Andreas kom gick jag fram till honom och sa snabbt det som Amanda hade sagt till mig, han blev också lite smått arg på Amanda, men gick med på att inte säga något till Wille. Vi gick in igen och satte oss på några stolar runt sängen. Mamma hade inte kunnat komma eftersom hon jobbade, men hon skulle komma så fort hon slutade. Efter ett tag kom det en läkare som sa att vi behövde gå ut för att de skulle undersöka henne. Vi gick ut utanför och satt helt tysta. Amanda och Wille satt och grät hela tiden. Efter en halvtimme kom läkaren ut och ville prata med Wille och Amanda, så de gick iväg en liten bit. När läkaren hade sagt något till dem, Blev de bleka i ansiktet och nickade sakta. Vad hade han sagt till dem?